Kollektivtrafikpolitiken i VGR

Idag sitter jag i årets budgetsammanträde i Västra Götalands regionfullmäktige, och debatten har fullständigt dominerats av finansieringsgraden.
Idag ligger finansieringen på ungefär 50% skatt, och 50% självfinansiering.
Bilister, pensionärer och alla andra skattebetalare betalar alltså halva biljetten för alla som åker med västtrafik.
Kollektivtrafiken är en allt mer kostnadskrävande institution i Västra Götalands regionverksamhet som också skall ställas i proportion med sjukvården i första hand, som också behöver pengar.

Sverigedemokraterna stöder då förslaget om att öka självfinansieringsgraden till 60%.
Detta stöter såklart på patrull i den rödgröna röran, som istället förordar en högre skattefinansieringsgrad.
Pengar man antagligen då får tas från… …sjukvården? Eller?

Man pratar bara om att vårt ”borgerliga” förslag om en högre självfinansieringsgrad kommer resultera i högre biljettpriser, men det är förstås att göra det lätt för sig.
Om vi vänder på pannkakan:
Om man säger ”Vi vill sänka skattefinansieringen till 40%” så låter inte det lika illa, och hur skall man nå det målet?

Vi glömmer den heliga ko i debatten som ingen vågar knuffa på: Administrationen och tjänstemannasektorn -de som inte bidrar till kollektivtrafiken rent fysiskt, utan bara är en ”kostnad”.
Det är min personliga övertygelse att det i denna sektor finns massor med pengar att spara in på. Detta utan att behöva dra in linjer i ett första steg. Varför vågar ingen ta DEN debatten?
Om jag tillåter mig att ”brainstorma”: Kanske för att den sysselsätter många fritidspolitiker och deras vänner som är rädda om sina inkomster?

Denna tjänstemannasektor består av akademiska människor med ofta mycket högre löner än de buss- och spårvagnsförare som utgör kärnan i verksamheten. Men vad tillför dom? Lyser flitens lampa? Kan varje tjänsteman inom västtrafik försvara sin egna existens rent ekonomiskt?
Vad vet jag. Ingen vågar peka på detta jättestora kostnadsställe i kollektivtrafiken.
Men betänk detta: Det är också löner som skall tas från DITT biljettpris, och från DIN skatt.

Sedan har vi effektiviteten i allmänhet:
Kan trafiken rationaliseras? Absolut.
• Mindre och billigare bussar på lågt belagda linjer.
• Anropad trafik i regionens ytterområden i det lågt belagda områdena.
• Dra in en och annan tur som ofta går i det närmaste tom.
• Kom till rätta med det omfattande gratisåkandet.
…För att nämna fyra av flera förslag som kan SÄNKA skattefinansieringsgraden till 40%.

Och varför kikar man inte på regionen som faktiskt HAR en skattefinansiering på 40%? Skåne.
Varför kan dom och inte vi? Varför vågar vi inte titta på deras modell, och ta till oss av det som skulle hjälpa oss?
Varför låsa fast sig i en debatt som bara har biljettprishöjningar som enda argument?

Låt de som utnyttjar servicen också betala för den i större utsträckning.
Låt de som åker bil få bära SINA kostnader, och de som åker buss betala SIN biljett?
Varför är det resonemanget så fult?

Även om biljettpriset är det första intryck man får av kollektivtrafiken, så är det också den viktigaste anledningen till om bilen står eller skall rullas ut på vägen.
Väldigt få ser längre än till sin egna plånbok, MEN; det är inte allt.
Effektivitet. Punktlighet. Tillförlitlighet. Säkerhet. Service. Tryggt resande. Trevlig miljö. Gratis internet. Trevliga tåg- och kanske rent av bussvärdar.
Detta är alla ytterligare anledningar till varför fler skulle vilja åka kollektivt. Anledningar goda som några som INTE bara ankommer på priset.
Men eftersom detta visionärt inte går att räkna på i reda pengar, så drunknar de argumenten i debatten…

Tiggeri

Sitter i ett två dagar långt budgetsammanträde med Västra Götalands regionfullmäktige, och gick på lunchen en promenad i centrala Vänersborg.
I skuggan utanför Hemköp sitter en sliten utländsk man med en pappmugg i handen, och upprepar det så välbekanta ”Please… …please…”
Hela centrum består vid just detta tillfälle av regionpolitiker som liksom jag sträcker på benen efter maten, och tanken slår mig: ”Hur kan detta få fortsätta? Hur kan han sitta här och skaka med en penningmugg utan att polisen kommer och eskorterar honom därifrån?”

Polisen går varje år ut med varningar om dessa tiggare, som så ofta inte alls är tiggare -utan en kugge i ett kriminellt tiggerinätverk, där dessa stackare utnyttjas av folk som de också måste lämna ifrån sig pengarna till under dagen.
Inslag i tv; Kalla fakta och Uppdrag granskning har ju också ”avslöjat” denna kriminella verksamhet ett flertal gånger, där rena bluffmakare reser på sig och går vidare som vem som helst, med både ett ordnat liv och familj som väntar på eftermiddagen.
(Klipp från tv-inslag finns ju på Youtube att kika på.)

En annan aspekt är det högst troliga i det att han är en illegal invandrare. Eller ”papperslös” eller ”tillståndslös” -kalla det var du vill.
Om han sitter som illegal invandrad tiggare, så är ju det i sig en anledning för polisen att omhänderta honom för utvisning. Alternativt förargelseväckande beteende eller annan rubricering.

I Sverige har vi en social struktur där ingen behöver tigga. Alla kan få sin mat på bordet -till och med illegala.
Följaktligen ser jag alla tiggare av denna sorten som en förlängd arm i den kriminella struktur som jag nämnde här ovan.
Nä, självklart: ALLA är inte en del i det kriminella nätverket, och ALLA är inte illegala -men vi har fortfarande vår sociala ”försäkring” som gör tiggeri i Sverige till ett ”exotiskt” och ganska främmande inslag i stadsbilden.
Och jag undrar: ”Har han fått sitta kvar när jag går förbi nästa gång?

Trollhättan JO-anmäls

Fick igår nys om att mitt parti anmält Trollhättans kommun till JO efter att en muslimsk man som var praktikant i kommunen vägrat ta en kvinna i hand.
Han ursäktade detta med att han i så fall måste tvätta händerna efteråt.
Hon kontrade då med att han i sin praktikantplats kommer att ta kvinnor i hand, och att det finns möjligheter för honom att tvätta händerna efteråt om det krävs.

Kan ni tänka er vilken kränkning detta är mot henne?
Att stå inför en man som menar på att kvinnorna är så ”smutsiga” i bildlig mening att han nödgas att tvätta sig om han tvingas ta henne i hand?
Hur hade DU som kvinna reagerat i en sådan kvinnoförnedrande situation?
Hur hade du som man reagerat om du stått bredvid och lyssnat på detta?

Sverige är ett kristet land. Vi har kristna västerländska värderingar. Vi hyllar våra kvinnor, och har kommit jättelångt i jämställdhetsfrågor. Så hur skall man ställa sig i en sådan här kränkande situation?
Jo: man ger MANNEN 30.000 kronor i ersättning för kränkning, och ger kvinnan en varning för att hon inte anammat kommunens mångfaldsplan! Har ni hört?
Jag blir i vart fall helt mållös.

Vi sänder alltså ut signalen att det är ok att mindervärdera kvinnor. Att vrida tillbaka klockan hundra år, och helt bortse ifrån vårt jämställda samhälle som vi skall vara så stolta över.
För en ”mångfaldhetsplan”!?

Vad är då denna ”mångfaldhetsplan” egentligen värd -om den moverkar hela vårt kristna och den ”svenska modellen”?

En moderat kommunfullmäktigeledamot i min kommun angrep mig på facebook, och gick i polemik mot mig i frågan om huruvida det var relevant att benämna denne mannen vid sitt muslimska ursprung, och insinuerade att jag var främlingsfientlig, hade ”SD-glasögon” på mig. Vidare hävdade han att svenskar våldtar och diskriminerar folk varje timme, samt gjorde parallellen med mitt inlägg på facebook och Hitler.

Vad anser du:
Är inte situationen där den muslimske mannen får ersättning för kränkning om 30.000 kronor helt absurd  -eller är det bara jag som är ”främlingsfientlig”?

Här har du länken som jag delade på facebook:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sverigedemokraterna/pressrelease/view/sverigedemokraterna-jo-anmaeler-trollhaettans-kommun-jimmie-aakesson-dags-att-saetta-ned-foten-jaemstaelldhet-aer-viktigare-aen-maangkulturalism-867620

Det hela uppmärksammas även i media såklart, och här kan du läsa en av artiklarna:
http://www.expressen.se/gt/vagrade-skaka-hand–far-30-000-i-skadestand/

Fler än jag häpnade över det absurda i hela situationen, och det gjorde även en hyfsat känd profil:

Kommentar:
Att vara ”kompis” med en ”fullmäktigekollega” från ett annat parti bygger ju på en respekt för varandras engagemang, och för den delen och en respekt för dennes vänner.
Jag skulle aldrig gå i politisk debatt med mina vänner på facebook från andra partier och kalla dem för fula ord och epitet.
Denna moderata unge herre missbrukade detta förtroende, och återfinns nu inte längre bland mina vänner på facebook som du förstår.
Ni som följer mig på facebook kan själva se hur plumpt han uttryckte sig.

Motion och träning

Idag tog jag en tre timmars promenad. Alldeles för mycket för min otränade kropp.
Att träna och komma i form har ju först och främst att göra med att skaffa sig en ”aktivare” livsstil. Så som man hade när man var yngre.
Då tänkte man inte på det, utan sport och motion hörde ju till vardagen.
Idag inser man hur viktigt det är att röra på sig, och man ångrar att man lät sig passiviseras.

Vi tränar hemma frugan och jag, i källaren där vi bygger vårt egna gym. Och promenader. Långa promenader om minst sju km.
Idag det dubbla. Alldeles för mycket som sagt.
Jag får lägga ribban lite lägre i framtiden så man inte skräms till att stanna hemma istället.

Nu kommer solen och energin tillbaka från den dvalan man hamnat i under vintern, så hoppas jag att jag kommer lyckas att ställa om min kropp och mitt liv till ”aktivare” livsstilen där jag inte räds motion eller träning.
Nu, efter tre veckor, börjar kroppen visa på förändring. Eller vågen i alla fall.
Det sporrar en att vilja fortsätta, och jag kommer återkomma i sommar med inlägg om hur det går…

Trevlig 1:a maj!

Vår, och annat trams

Sitter dagligen i min buss och tänker: ”Det där borde jag skriva något om i min blogg”.
-Men; sittandes i bussen kan jag inte skriva något, och när jag kommer hem så har ofta tanken flytt.
Jag avundas er som på arbetstid -politiker eller bara kontorsnissar i allmänhet- som har en dator framför er på kontorstid.
Nu sitter jag för en gång skull på vårt partikansli i Lerum, och har tio minuter över.
Så i viken ände skall jag börja i allt det jag vill få ur mig?
Om…
…Vårens sega start?
…Partiets alla uteslutningar som väckt medial uppmärksamhet?
…Avsaknaden av en lön jag inte behöver skämmas för?
…Min upphittade glädje i att träna och tänka på vikten?
…Min egna gärning i partiet?
…Uppdatera ”Mina åsikter” här i bloggen?

Tja, som du ser så är det inte idéerna och lusten att skriva av mig som falerar, utan krocken med arbete och familj.
Det är också den krocken som står i vägen för min politiska gärning i mångt och mycket, då arbetet som busschaufför på kvälls- och nattetid skall jämkas med familjelivet. Det ger inte mycket tid över till det politiska så här på vårkanten.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag hade helst av allt haft politiken som mitt arbete. Organisatoriskt eller politiskt. Det är det målet jag hoppas finns någonstans i horisonten.

Rollen som fritidspolitiker på både kommun- och regionplanet, ordförande i kommunföreningen och alla de andra politiska uppdragen man har får liksom inte den tiden man skulle vilja lägga om man ”levde” i politiken på heltid som tjänsteman, sekreterare eller gruppledare av något slag.
Jag får hoppas på det förtroendet efter valet 2014 istället…

Detta smått meningslösa inlägg på bloggen får räcka för idag.
Men; Tro inte att jag glömt av er den!

Uteslutningarna

Sverigedemokraterna har idag uteslutit några stycken. Det kan omöjligen gått någon förbi.
De enda två omtalade i detta är Patrik Ehn och Daniel Rondslätt.
Att dessa två herrar nu tvingas bort från vår fullmäktigegrupp i regionen är ett stort tapp för oss.
Patrik Ehn är ju vår självaste gruppledare, och Daniel hans sekreterare.

Hur går man vidare efter ett sådant besked?
Många tar beskedet personligt som står dessa två nära och slår på stora trumman. Andra tar det med en smula eftertänksamhet.
Fanns det grund för dessa uteslutningar, och hur såg det materialet i så fall ut?
Det har bara medlemsutskottet och partistyrelsen vetskap om. Vi i regiongruppen fick bara en saxad version i mycket litet format.
Räcker det för uteslutningar? Nja, inte som det presenterades för oss i gruppen som skulle komma med yttrande anser jag. Men då har jag ju inte alla argument framför mig på bordet.
Räcker det med tanke på den kompletta dokumentationen man haft till förfogande på partistyrelsemötet? Ja, det hoppas jag.
Jag inbillar mig inte att man utesluter någon utan belägg.

Som grupp måste vi nu sätta oss ner och diskutera hur vi skall gå vidare.
Har vi nio mandat, eller kommer de båda sitta kvar som vildar?
Vem skall leda oss som gruppledare, och vem skall jobba som dennes sekreterare?
Frågorna är många, och ännu vet vi ingenting, så det är ingen idé att du frågar ännu.
Tidningar, radio och lokal-tv har ringt mig idag, och jag har inte kunnat ge några svar.
Jag kan inte förekomma några sittningar i gruppen, och ingen vet vilka beslut vi har att ta framgent innan gruppen fungerar och är konstruktiv igen.
Jag vet bara: Att den som kallar sig Sverigedemokrat jobbar vidare.
Tråkigheter lägger man bakom sig och ser framåt. För partiets bästa och i slutändan för landets bästa. -Det är ju trots allt därför vi alla engagerat oss hoppas jag?

Olika media försöker komma med olika vinklingar för att skapa splittring just nu. I mångt och mycket faller folk i fällan som möss i en musfälla. Sväljer allt som sägs och rykten som sprids.
Riktigt oprofessionellt av företrädare som kallar sig politiker.
Med en smula objektivitet så skall man inte låta sig förledas på detta enkla sätt.

JAG har blivit utmålad som den som skapat dessa personärenden mot dessa två herrar.
Låt mig en gång för alla tala om att så inte är fallet.
Till dig som går och sprider detta: Var har du fått det ifrån?

Man sprider också ett rykte att Patrik och jag skulle vara ovänner.
Till dig som går och sprider detta: Så är inte fallet. Vi har aldrig varit ovänner. Varför säger du så?

Man menar på att jag skulle vara ute efter hans jobb.
Till dig som går och sprider detta: Så är inte fallet. Patrik gör det jobbet bra, och jag har aldrig någonsin uttryckt att någon annan i gruppen skulle ha den uppgiften. Varför sprider du lögner?

Avslutningsvis vill jag till er alla ryktesspridare och intrigmakare bara säga: Lägg ner. Ta en kaffe och luta dig tillbaka i soffan. Inget av det jag hört eller läst om mig de senaste två veckorna har varit sant, så vad du än har hört, och vad du än sprider vidare om mig:
Ta en funderare på dig egna roll i partiet. Det anstår inte en seriös politiker att bete sig på det viset du gör…

Lerum och idrotten

Besökte igår ”Kinnarps arena” i Jönköping genom jobbet.

Fick en guidad tur av en ansvarig i anläggningens alla vrår och skrymslen. Vilket ställe de har, hockey- och konståkningsungdomarna!

Där finns verkligen allt: Fyra (4) isar till att börja med, så det finns tider för alla att träna, och hockey’n och konståkningen krockar inte. De har… …tja, allt. Ingen idé att gå in på allt, för jag minns inte ens allt de presenterade. Men föreställ er allt en ishall kan tänkas ha, så hade de lite till.

En grej som fastnade var också deras tänk som arenan som mötesplats: Ett ”café” för ungdomar där de kan äta fika och lättare mat för en billig självkostnadspeng och en avdelning för läxläsning(!). Med detta vill de få bort ungdomarna från skräpmaten på McDonalds efter skolan, och hellre se att de gå till arenan efter skolan, får i sig lite bra mat och gör sina läxor. Vilken grej va?

De har ett ”skjuta prick”-rum där de kan ”docka” sina Iphones och tävla mot sig själva med klubban och pucken. Gym. Videoupptagningsrum för match och utbildningssyfte. Omklädningsrum med ”fack” för varje spelare. Eget tvätteri, café, restaurang, pub, kiosk… …ja ”you name it” -de har allt i arenan.

Vad har Lerum? En rink. Några läktarplatser. ett fik och ett sekretariat. Det är allt. I alla år har LBK bönat och bett om mer ”istid”. Konståkningen likaså. Det blir istället sena tider. Allt för sena tider för de yngre -eftersom tiden inte finns på eftermiddagarna.

Det skall deklareras att jag inte är ett dugg sportintresserad. Men som politiker är jag däremot intresserad av friskvård för kommuninvånarna. Samlingpunkter för ungdomar att kanalisera sin energi och göra något konstruktivt av sin fritid istället för att ”hänga på stan”.

Alla vinner på det. Hälsa och samhällsekonomi. Vad är då problemet? Varför satsar inte Lerum på idrott och friskvård? Jag vet inte. Stenkullen som ”friskvårdcenter” kan utvecklas mer. Det behövs en is till -det ser till och med jag.

…Och en motionssimbassäng, det måste jag tillägga eftersom jag lade en motion om det i kommunfullmäktige. Men det tycker inte vår alliansstyrda majoritet. Hellre lägga en miljon här och där i arkitekttävlingar och andra projekt som skattebetalarna skall betala.

Lerums kommun behöver ett nytt styre. Ett som värnar invånarna och inte bara egna intressen. En ny kommunledning som inte låter sig styras av de personliga relationerna med näringsidkare och byggherrar i kommunen.

En ny kommunledning som satsar på idrott och friskvård som en del av ett långsiktigt arbete med att få friska och kreativa ungdomar, vuxna och pensionärer…

En ”alliansfri” kommunledning 2014?

Dags att takta upp…

Nu när vi gång på gång ser opinionssiffror som befäster oss som Sveriges tredje största parti, så gäller det att inte bli allt för självsäker och luta sig tillbaka och tro att ”universum” kommer att lösa valet 2014 av sig självt.

Vi närmar oss raskt ett EU- och kyrkoval. Det kanske inte gemene man är särskilt upphetsad av, men vi politiskt engagerade är det, för det kommer sätta ribban för hur valet 2014 kommer att slå ut.

Vi har i de olika kommunföreningarna helt olika förutsättningar ekonomiskt och bemanningsmässigt att kunna bedriva en valrörelse -och hur vi skall ha ork att dra runt tre på varandra har jag ingen aning om. Hjälp kommer behövas! Inte bara av medlemmar då, utan av riks- och distriktsorganisationen rent ekonomiskt för att ”rodda” runt en sådan kostnadskrävande jätteapparat under kommande 1,5 åren som vi har framför oss.

Valsedlar skall besättas med namn, och det kräver sitt detektivarbete. Folk skall utbildas i mötesteknik, föreningspraxis och hur en politisk företrädare skall föra sig. Jag ser ett jättebehov av utbildningar. Distrikten här i Västra Götaland har gått samman om ett första trevande utbildningspaket, men det är ännu mycket amatörmässigt. Inte ens i närheten av den klassen på politikerutbilningarna sossarna och moderaterna erbjuder sina medlemmar, och där måste vi bli bättre kommande året! Utbildning och information är nyckeln till framgång för att kunna behålla så många som möjligt efter valet 2014, så alla känner att de står på ett stadigt fundament.

Det kommer krävas heltidsanställda företrädare som kan sköta organisation och logistik. Det skall turneras runt med torgmötesutrustning, och det kräver att folk är lediga på dagarna under veckan. Så ser inte min verklighet ut, så det måste också lösas på något sätt. Här hoppas jag att distriktet och riksorganisationen ser behovet av ombudsmän på samma sätt som jag. Jag hade även velat se en etablerad handfull ombudsmän i Västra Götaland redan nu som kunnat jobba med dessa frågorna långsiktigt, men där har jag inte fått något gehör.

Att i sista minuten ”släcka bränder” i valrörelsen tror jag inte på, men allt handlar såklart om pengar. Distrikten vill sitta på sina skattkistor inför valet, och inte spendera i organisationsuppbyggnad och anställda kanslister eller ombudsmän såklart.

Men jag anser att skapandet av den organisationen vi måste ha som landets tredje största parti startar NU. Det är NU folk måste anställas för att påbörja allt arbete inför valrörelsen. Det är NU vi måste sjösätta kvalitativa utbildningar för våra kommande företrädare. Det kräver sina timmar och sitt engagemang att planera och genomföra, och det behövs NU -inte sen. 

Nu ser det olika ut i olika delar av landet såklart, och partiets sydligare organisationer kan detta, är väl förberedda och ser fram emot valrörelsen med spänning. Jag bor i Västsverige, och jag fasar för den. Vi är inte beredda på utmaningarna ännu. Vi ligger två mandatperioder efter ”syd” i utvecklingen.. Vi behöver resurser NU. Distrikten här uppe  måste anställa folk redan nu för att ha en fungerande organisation inför 2014.

För oss ”nybörjare” måste vi börja redan nu, annars står vi handfallna och smått panikslagna när vi märker att tiden och pengarna inte räcker till. Jag hoppas innerligt att vår kommande distriktsstyrelse i ”Norra Älvsborg” och resten av Västra Götaland ser våra utmaningar och behov med samma ögon som jag.

Annars är jag rädd att vi återigen kommer vara ute ”fem i tolv” när det beger sig -och det anstår det inte ett parti som är landets tredje största…  

Tid, tid och tid… …sbrist

Snart går vi in i förberedelserna för kyrkovalet. Ett val de flesta kanske inte bryr sig så mycket om, men som ändå är en första fingervisning i hur poppis de olika partierna är (eller nomineringsgrupper som det heter i kyrkovalet.)

Själv ställer jag inte upp i församlingsnivån -för jag har helt enkelt inte tid. Partiet ser det som viktigt att ställa upp i alla nivåer, och besätta alla stolar vi kan, men då tar man samtidigt inte hänsyn till alla människors privata förhållanden; familj, arbete, arbetstider och möjligheterna att få ledigt från jobbet.

Jag å andra sidan har visserligen lätt att få ledigt från mitt jobb, men var går gränsen? Jag tar varje månad ledigt i sex till åtta dagar. Hur populärt är det tror ni? Hur hade det sett ut om jag inte haft en förstående chef som låter mig ta ledigt? Då hade jag fått avträda mina politiska uppdrag till förmån för arbetet.

”Men det är ju din demokratiska rättighet att ta ledigt” säger säkert någon, och ja det är det, men verkligheten ser inte sådan ut. Jobbar du på en liten firma eller har eget så är du livegen. Har du en chef som inte gillar ditt politiska val i livet så… …kommer han inte bevilja dina ledighetsansökningar ”bara sådär”.

På en utbildning i Borås nyligen pratade vi lite om livet som politiker. Fritidspolitiker då. Tillhör du en av de priviligierade i partiet som klappas på ryggen av ”rätt” personer så är lyckan gjord. Hög lön, och all tid i världen för ditt uppdrag som politiker eftersom du ges hela din arbetsvecka till detta, och till en ersättning som ofta är den tredubbla mot en vanlig förvärvsarbetande.

Men är du bara en vanlig fritidspolitiker så ser verkligheten helt annan ut. Ideellt arbete på din fritid. Fritid som din familj önskar att du delade med dom istället, problemen på jobbet som du läste ovan med att få ledigt, och ”skitsnacket” och vuxenmobbingen som ditt politiska engagemang ofta medför. Och pengarna? Ja, här pratar vi inte några stora löner eller feta ”pensioner”, utan snarare avkall på lön, lite extra småpengar i arvoden, men oftast går du back på ditt engagemang.

Skillnaderna på en heltidspolitiker och en fritidspolitiker är som natt och dag -men det är på fritidspolitikernas axlar som kommunerna och landstingen vilar. Inte på kommunalråden, sekreterarna eller de arvoderade gruppledarna. Fritidspolitikerna.

Är du på god kant med höjdarna i partiet som har möjligheten att hjälpa upp dig till en heltidstjänst så har du möjlighet att leva på ditt intresse, men är du en ”fritänkande” medlem så har du ofta inte den chansen -för då anses man vara ”jobbig”.

Själv har jag varit aktiv och engagerad i partiet sedan 1998, folkvald sedan 2005 (idag på både stift- kommun- och regional nivå), suttit i flera interna styrelser i både kommunförening som distrikt och partistyrelsen -men har jag någonsin ens fått frågan att ta en tjänstemannaanställning eller ett heltidsarvoderat fullmäktigeuppdrag? Nej.

Inte ens en anställning om 20% för att kunna verka som kommun- och distriktsordförande? Nej.

Fritidspolitiker är nog allt jag kommer kunna bli, och det är inget fel i det, för de allra flesta kommer inte längre än så, men; då skall man också veta att som partiledning -eller som väljare för den delen- kan man inte begära någonting av sina företrädare. För i många fritidspolitikers liv finns helt enkelt inte tiden för det idella engagemang som man känner att man skulle behöva lägga. Inte mer än den tiden man kan ta sig för fullmäktigemöten och annat som du kan ta ledigt från. Tid; en bristvara. 

Kära dagbok…

…Nu har jag varit borta alldeles för länge, men lovar att kika in oftare…

 

Äh, skämt åsido. Det har var mycket annat som pockat på min uppmärksamhet och min fritid. Så kan det bli vissa perioder.

Med detta sagt: Jag är tillbaka på planen igen…