Archive

Archive for december, 2009

Gott nytt år?

31 december 2009 Lämna en kommentar

Jag har redan haft ett gott år, och ser mest tillbaka på året med värme.

Nä, visst har jag -som alla andra fått sparken- och haft det knapert ekonomiskt i höst, men när skall man bli nöjd? Jag har ju en underbar familj (och det har jag ju redan skrivit här nedanför i förra inlägget) och det räcker långt.

Så vad om man tvingats bo i en husvagn? -Vi hade ju haft varann ändå, och det är det viktigaste. Vi bor ju kvar i vårt stora hus trots allt, har värme och tak över huvudet, snälla barn och underbara vänner som ställer upp i vått och torrt. Lågkonjukturen och arbetslösheten i alla ära, men jag har det bra ändå. Mycket bättre än många andra jag känner, så varför skulle jag inte vara nöjd med livet?

Ekonomiskt kan det alltid bli bättre, men där finns ju ingen övre gräns för vad folk nöjer sig med, och mycket vill ha mer, och blir ofta allt mer otacksam för det de har… Så jag säger som så: Jag är nöjd med det jag har. Jag har kommit långt här i livet, och kunde inte föreställa mig att jag skulle vara i mina egna skor idag, när jag planerade framtiden för 20 år sedan.

Så mina vänner, jag hoppas förstås att 2010 blir ett bra valår, och att jag får jobb igen, och att 2010 blir det år när allt vänder och blir bättre igen för de som har det jobbigt i livet.

Gott nytt år på er! (…igen)

Kategorier:Dagbok

Snart 2010…

29 december 2009 Lämna en kommentar

…Och ett valår!

Skall det bli Sverigedemokraternas ödesval som inte räcker ända fram, och får allt för många aktiva medlemmar och företrädare att tappa sugen? Eller skall det bli partiets stora genombrott? -Inget tyder dock på det förstnämnda, men opinionsundersökningar i all ära -det är valdagen som gäller! Det är då väljarna som påstått sig vara sverigedemokrater skall upp till bevis.

Kommer politiker och vänstermedia lyckas skrämma väljare i demokratins namn (som man lyckats så bra med i tidigare val) för att marginalisera oss -eller kommer bubblan att spricka? Kommer väljarna för första gången våga stå upp för sina åsikter och bevisa att de är självtänkande varelser? Jag vill faktiskt tro det, och ser med stor förväntan fram till valresultatet under valvakan.

Kommer vi i Lerum ta fler mandat? Ja, det lär bli så vill jag påstå. Frimodigt? Ja, kanske det. Hur många mandat kommer vi då ta i Lerum? DET vet vi förstås inte, men jag skulle vara utom mig av glädje om vi kniper tre mandat. Inte för att tre mandat räcker för att göra skillnad, men för att vi kan kalla oss -och skapa- det lokala parti vi vill vara, med större organisation, som präglas av kontinuitet i arbetet, fler gruppmöten, bättre ekonomi, ett eget kansli och ett mer grävande politiskt arbete. Två mandat är ju rent krasst en fördubbling och ett lyft för oss, men inte den framgång jag hoppas och håller tummarna för.

Tre mandat skulle inte räcka till egna platser i kommunstyrelsen eller visionsnämderna för egen kraft, men rent realistiskt vågar jag inte hoppas på det avgörande och fjärde mandatet. Och frågan är om jag i så fall skulle hinna få fram tillräckligt många kandidater som vågar gå ut med sitt namn -och sätta sin person, sitt rykte, sitt hem, sin familj, och sin egen säkerhet på spel- till förmån för sitt politiska engagemang…? (Något valtekniskt samarbete tror jag inte vi kan ingå, och inget vi egentligen VILL ingå i dagsläget…)

Men; det är inte bara ett år med det mest kontroversiella valet sedan Ny Demokrati gjorde entré i politiken -det är även det året vi måste hitta varsitt nytt arbete, få färdigt några projekt vi har påbörjat på huset, och resa oss efter våra friställningar och alla de motgångar som följde i lågkonjukturens kölvatten. Myndigheternas handlande skall vi inte prata om, de verkar göra allt de kan för att knäcka sina medborgare i nöd har man förstått, så dom vill jag slå mig fri ifrån igen. Där jobbar på många ställen helt fel människor för sitt jobb! Det krävs en gnutta humanism och empati för att kunna sätta sig in i sina medmänniskors situation -en egenskap allt för få besitter har vi erfarit! Men jag har träffat några skall tilläggas…

Den av er läsare som tror och hoppas att jag lever ett torrt och innehållslöst liv, utan värme eller kärlek har tyvärr fått det om bakfoten. Jag har världens underbaraste familj, med en fru och två döttrar som är de underbaraste av människor och familjemedlemmar, och med den kärleken i ryggen kan inga politiska motståndare eller andra motgångar knäcka mig. En känsla jag önskar alla att uppleva. Med den situation vi sitter i nu, kan jag bara vara säkert på detta: Året 2010 KOMMER bli ett bättre år, och för första gången kan jag säga detta utan att det är en klyscha.

Gott Nytt År, och ett bättre år 2010 önskar jag dig; stor som liten, vänster som höger, gammal som ung…

Kategorier:Dagbok

Göteborgsmoderaterna

26 december 2009 Lämna en kommentar

Vi sverigedemokrater blir ju påhoppade för våra påståenden att Islam inte är synonymt med demokratiska värderingar, och bara ett sådant uttalande i sig försöker man vinkla till att på något sätt handla om rasism.

Men att VI säger så är ändå förväntat, och det är ingen nyhet att vi tycker att utbreddningen av Islam i Sverige är en farlig utveckling för demokratin i längden. Men att kritisera detsamma inom det egna partiet måste ju i den politiska korrektheten följaktligen vara mycket värre? Det borde ju skapa en situation där man vill ”statuera ett exempel” kanske…? För inte kan väl vi islamkritiker ha en poäng?

Läs och begrunda:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/07/en-sevard-dokumentar-pa-svt-i-gar-hot-eller-mojlighet

Kategorier:Dagbok

Gräsänkling

26 december 2009 Lämna en kommentar

Nu är man ju då gräsänkling -men av fel orsak: Frugan ligger på sjukhus.

Det har hon gjort nu över julen så långt, och kommer tydligen fortsätta med det ett par dagar till. Jättetråkigt för oss allihop, och speciellt för stora tösen kanske, som fyller år imorgon. Alla dessa turer vi haft med frugans öga har helt fått oss att tappa förtroendet för Mölndals sjukhus, och istället för att behandla henne i tid, så lät man tiden gå och förvärra det hela, så att hon nu blivit inlagd på sjukhuset med intravenöst penicillin, morfin för smärtstillning och ständiga provtagningar. Vi är ju båda arbetslösa, och alla dessa turer fram och tillbaka -och nu alla besök- är dessutom väldigt kostsamma för oss.

Ledig är man ju visserligen, och utan ”bättre hälft” hemma står tiden stilla och inget nyttigt blir gjort. Själv har jag vänt på dygnet och helt fallit ur rutinerna. Allt kretsar kring sjukhuset och de dagliga besöken. Har fram till dags dato skrivit ned dagboksanteckningar på fyra sidor än så länge kring dessa turer med hennes öga -och alla fruktlösa läkarbesök- som jag skall konfrontera sjukhuset med efteråt, och kräva en förklaring om det är ”humant” att behandla en sjukvårdsökande på det här viset (-eller snarare INTE behandla…)

Några timmar till hemma, och sedan bär det iväg till sjukhuset med barnen igen för det dagliga besöket.

Suck…

Kategorier:Dagbok

Julafton

24 december 2009 Lämna en kommentar

Då önskar jag alla er läsare en riktigt God Jul, och en trevlig julafton!

Denna dagen borde vara den dagen alla gräver ned sina ”stridsyxor” och samlas kring köksborden, i vardagsrummen eller framför tv:n, och bara kopplar av. En dag när alla familjer kommer samman och firar tillsammans. En dag när värme och kärlek tar över, och man lägger sina meningskiljaktigheter och tillkortakommanden bakom sig. Nästan överallt är det så.

Men en extra tanke går till de ensamma idag; De ensamma som sitter i sina lägenheter och inte har någon att fira dagen med. De hemlösa som inte har någonstans att ta vägen, och alla andra där ute som hoppas att julen en gång skall bli en högtid även för dom, med värme och kärlek.

Ett extra varmt God Jul till dom!

Kategorier:Dagbok

Julen som kom av sig

23 december 2009 Lämna en kommentar

Efter en natt fullproppad med värktabletter vaknade frugan och var i ganska gott skick, om än svullen i ansiktet. Inflammationen har gått in i ansiktsbenet trodde dom.

Dagen började ändå väldigt juligt och trevligt igår med köket fullt av folk som bakade pepparkakor. Jannicke stod ut till klockan två ungefär, sen small det till igen. Det var bara att köra ut gästerna, släcka lamporna och åka till sjukhuset igen. Kom in på Sahlgrenska där vi satt i fyra timmar innan vi blev ivägkörda till Mölndal istället. Där lade dom in henne för natten. När jag nu skriver denna mening har hon precis ringt och sade att hon blir kvar över julafton också. Förhoppningsvis blir hon väl bra nu får man väl hoppas, det är det viktigaste. Men inte kul för vare sig oss eller barnen så här i juletid!

Julen 2009: Julen som rann ut i sanden…

Positivt då:

1. Senaste opinionsundersökningen visade på glädjesiffror igen: 7,1 % -och fjärde största parti igen!

2. Alldeles innan Jannickes ansiktsinflammation slog till ordentligt fick vi veta från A-kassan att jag nu efter fem månaders bråkande med dom blir beviljad A-kassa. Men den glädjen blev alltså kortvarig. Vad betyder pengar när man är sjuk (även om det nu är frugan det handlar om)?

Med tanke på frugans tillstånd blir det kanske lite si och så med uppdateringarna här ett par dagar nu…

Kategorier:Dagbok

102.000 nya invandrare 2009

21 december 2009 Lämna en kommentar

Då kom ändå det negativa krypandes ur mig, och jag får chansen att även idag rulla runt och gotta mig i lite sarkasm och ”negativ” inställning. Read it and weep:

Statistiska Centralbyrån (scb) räknar med att sverige får 102.000 nya invandrare under 2009.

http://www.scb.se/Pages/PressRelease____284708.aspx

Jag, och vi andra sverigedemokrater ser systemet krascha snart i denna takt. Det här håller inte längre! 1 + 1 kan aldrig bli 3! Hur länge skall svenska folket låta sig luras av media och rädda politiker?

Sverige är till ytan kanske inte det minsta landet i Europa, och vi har fysisk plats om räknar till ytan för att ta emot 102.000 nya människor, men har vi RÅD?

Skall man tro Socialisterna -och till viss del borgarna- så måste ju detta vara frälsningen Sverige behöver. Hur skall vi klara oss utan denna invandring? Annars ”stannar” ju Sverige heter det, och man pekar på att vi behöver arbetskraftsinvandring för att klara behovet. (Vilket behov?!)

Säg det till alla arbetslösa i Sverige. Till alla långtidssjukskrivna som nu utförsäkras. Till alla invandrare vi redan har som försöker ”integrera” sig. Tala om för dom hur lyckliga dom skall vara som skall slåss på arbetsmarknaden med 100.000 nya importerade arbetslösa människor. Låt bidragsberoendet öka till smärtgränsen, så vi ser var gränsen går innan systemet faller och vi inte längre kan försörja landets mindre lyckligt lottade invånare.

Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Vi klarar oss inte utan minst 13% arbetslöshet. Ni fattar ironin va?

Men om vi alla sätter oss i en ring och sjunger ”Cumbaya” kanske allt blir bra. Då borde alla bidragstagare och arbetslösa bli lyckligare, och förstå att om fler är med och delar på kakan, så blir ju fler glada! -Eller?

En annan mycket tänkvärd kolumn jag vill att ni skall gå in och läsa är:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kolumn_3974237.svd

Kategorier:Politik