Arkiv

Archive for april, 2010

Blogg vs Facebook

Att blogga är periodvis kul. Åtminstone när man har något att säga.

Det blir personligt, och folk lär känna ens person, och skapa en uppfattning om människan, vars blogg man följer upp då och då. I mitt fall skapade jag ju denna blogg för att mina väljare skall veta vem det har röstat på, och vem de förhoppningsvis SKALL rösta på i september

”Mina åsikter” här ovanför gör ju klart vad jag står i de stora frågorna som ligger mig varmast om hjärtat, men de löpande inläggen synliggör ju min person, så du som läser även lär känna mig lite.

MEN;

Varför en blogg när det finns Facebook? Facebook fyller nästan samma funktion, och är ett mycket trevligare verktyg att nå ut med sina åsikter, händelser och den sociala kontakten, som det sociala medie det är. Där uppdateras man i mycket snabbare takt om händelserna i sin vänner och kontakters liv och förehavanden. Som politiker är detta viktigt, och är man inte en Facebook-användare, så är man hopplöst ”ute” som politiker. Åtminstone i sina egna led.

Du som följer min blogg ibland: Skicka en vänförfrågan på Facebook vettja…

Annonser
Kategorier:Funderingar

”Hänt i veckan”

Denna veckan har så långt varit helt ”crazy”!

I måndags började jag ju som bekant jobba på volvo igen, och efter den arbetsdagen fick jag ju skynda mig hem för att ställa i ordning för ett medlemsmöte och styrelsemöte med föreningen i Lerum. Klara vid nio-tiden.

I tisdags fick jag sluta en timme tidigare på jobbet för att skynda mig hem, äta och duscha, och åka till kommunfullmäktige. Det mötet var det längsta hittills under mina tre år i KF, och ajournerades klockan 23, då flera punkter på dagordningen fick bordläggas till nästa gång. Väl hemma gick jag och lade mig efter en smörgås.

Igår, onsdag, fick jag slängt ihop handlingar till mitt styrelsemöte med västra distriktet, som denna gången hölls i Alingsås. En lång diskussion om distriktets ekonomi gjorde mötet lätt löjeväckande och tröttsamt. Men efter två timmars debatt visade sig allt handla om en missuppfattning och kanske lite intrigerande av ett par ”skeptiska” personer. Mötet avslutades i vänlig ton, och var inte klart förrän klockan 21. Efter detta hade jag inte några krafter kvar, med tanke på veckan så långt.

Och idag då: Jobbardagen var precis som ordet antyder; jobbigt! Den avdelning jag fått anställning på utför jobb i så obekväma ställningar att jag kommer få rygg- axel-och ”fingerproblem”.Min rygg hör helt enkelt inte hemma på flödet som det heter. Fick även sluta tidigare idag för att hinna till ett möte med valberedningen i Lerum, och de diskussioner vi skall ha med arbetet att besätta vallokalerna på valdagen. Detta visade sig behöva bordläggas fyra veckor, och det mötet var det snabbaste någonsin. Mycket strul på eftermiddagen för ingenting alltså. (Men ersättning för förlorad arbetsinkomst får jag ju ändå…) Nu då -i skrivande stund- ser jag för första gången denna vecka fram emot att få spendera några timmar med min familj.

Over and out.

Kategorier:Dagbok

Dagbok 26/4

26 april 2010 3 kommentarer

Gick upp i okristlig tid idag för att göra min första dag på Volvo på 10 månader.

Fick en lugn start på dagen med kläduthämtning och ett fasligt hejande på flera gamla välbekanta ansikten. Väl på golvet iförd ”blåstället” blev jag varse att jag skulle jobba på den (förmodligen) tråkigaste avdelningen, med dålig ergonomi. Även tempot var ett helt annat än jag var van vid från tidigare nio år i bygget. En kedja i golvet gjorde den statiska stressen direkt påtaglig. Ryggen förstår jag kommer gå av på mitten om ett par veckor, och jag har väldigt svårt att se mig själv jobba vidare på volvo på den avdelningen i ett halvår.

Att gnälla på att fått jobb inser jag kan tyckas vara otacksamt, men med min dåliga rygg kommer detta gå ut över mitt humör, mina hobbyer, politiken och slutligen också… …familjen.

-Och jag som skulle fått en utbildning på att köra buss. Något som jag jobbat för i  över ett halvår för att få. Det känns inte seriöst att på bloggen skriva in en ”smiley”, men skulle jag göra det nu, så skulle det bli en uppgiven gubbe.

Väl hemma hann jag bara bära ut datorn till köket, då det var dags för ett styrelsemöte för oss i Lerum tio minuter efter jag kommit hem. Mat fick vänta, och frugan ställde fram fika istället. Medlemsmötet och styrelsemötet tog sammantaget två och en halv timma, och när det var slut infann sig känsla: ”var tog dagen vägen”…?

Hur i hela friden skall jag få tiden att räcka till, till allt jag behöver göra? Det som får stryka på foten blir ju partiarbetet, då familjens försörjning måste gå först såklart. Det ideella arbetet med politik får delegeras istället. Skall tilläggas att det nya jobbet, med det nya arbetstempot inte ens tillåter telefonsamtal. Hur tusan skall det gå, när valet närmar sig, och telefonen kommer ringa stup i kvarten? Medlemmar, kommunföreningar, journalister, riksorganisation mm? Nä, telefonen får stanna hemma. Det funkar inte att ens ha den med i fickan på jobbet märkte jag. Det här var det sämsta som kunde hända i partiarbetesyfte.

Med andra ord: Ring mig bara kvällstid, när jag inte är myser med min familj, är övervakare eller tar igen förlorad sömn, eller ligger med ryggskott…

De av er som är mina politiska ”motståndare” tycker såklart detta är jätteroligt, men de av er som är mina partikamrater hoppas jag tycker detta är lika dumt som jag tycker…

Ett inlägg från en bitter och uppgiven distrikt- och lokalföreningsordförande, med mandat i kommunfullmäktige och stiftfullmäktige

Kategorier:Dagbok

Dagbok 24/4

Efter att ha vaknat och mått dåligt ett par gånger i natt, sitter vi nu frukostmätta vid var sin dator igen, och väntar på att åka bort till ”Pojkebo” där lilltösen har läger med kyrkan.

Mådde dåligt måste jag ha gjort för att jag omedvetet börjat känna på mig att jag snart står på banan på Volvo igen, och stressar -utan tid att gå på toaletten, svara i telefon eller arbeta ergonomiskt. Ryggen kommer smälla inom några veckor, och fingrarna kommer värka igen.

Social(o)demokraterna kommer släppa allt fackligt arbete och bara bedriva valrörelse och ”antikampanjer” mot andra. Rena mobbningsstämningen kommer infinna sig. (Säkert samma människor också -som på sina barns skolor reser sig upp på föräldramöten och undrar vad skolan gör åt situationen med mobbningen…)

Kvällen bjuder på lite ”holabaloa”, då vi ger oss ut några stycken från klubben för att besöka ett par mc-klubbar, och ta några öl och prata med folk, som liksom vi förväntansfullt hoppas att mc-säsongen drar igång på riktigt.

Kategorier:Dagbok, Funderingar

Lycksökare och bedragare

Vi Sverigedemokrater har alltid hävdat att Sverige måste komma till bukt med dessa bedragare som tar sig in i landet som falskeligen utger sig för att vara flyktingar. Att vi måste veta vilka som kommer hit, eller be dem vända i dörren. Detta för att välkomna riktiga flyktingar, och avvisa bedragare.

Vi vilar även vår statistik på FN, som anser att det inte är mycket mer än 5% av de som kommer till Sverige som är flyktingar egentligen -som har så kallad ”flyktingstatus”. Och om FN har rätt i sin statistik, vad har då de övriga 95% för baktanke med att komma hit?

Dom anledningarna kan vara många: Barn som är hitskickade som ”ankarbarn” som skall skaffa sig ett uppehållstillstånd efter ett inövat manus, för att sedan kunna ringa sin familj och säga åt dem att komma när det är ”fritt fram”, det kan vara de som med ekonomiska förtecken kommer hit för att -med Sveriges generösa socialpolitik som gör de möjligt att i deras mått- tjäna stora pengar på att göra ingenting, och samtidigt kunna skicka hem en slant till gamla mormor? Eller kan det vara ”jihad” vissa har i baktanke? Cyniskt tänkt? Javisst -till 95%.

Hur som helst är alltid mönstret detsamma; man vet inte vad man heter, var man kom ifrån, hur man tog sig hit, eller var passet tog vägen som man bevisligen måste haft några timmar innan när man gick på planet. Stackars människor att plötsligt bli så glömska. Det måste vara den svenska luften som gör det, eller?

Att vi Sverigedemokrater vill mena på att ”här ligger en hund begraven” när det förhåller sig på detta viset, är tydligen ett tecken på rasism om man skall lyssna på våra meningsmotståndare på vänsterkanten. Inte finns det väl människor som kommer hit under falska förespeglingar inte? Skulle man påstå något sådant måste man vara ju vara rasist -eller åtminstone ”främlingsfientlig”, vad det nu betyder.

Hur du går till väga för att lura naiva och präktiga Sverige att tro att du är flykting, gör så här:

http://politisktinkorrekt.info/2010/04/20/arabisk-utbildning-hur-man-fuskar-till-sig-put/

Kategorier:Politik

Klassåterträff

Var på klassåterträff i helgen med klasserna man gick i högstadiet tillsammans med.

Träffade många gamla ”godingar” man inte pratat med på 20 år, och det förvånade mig att minnet ”kom tillbaka” under kvällens gång, och att man ganska snart satt och snackade i samma ”gäng” som man gjorde som tonåringar. Det blev samma grupperingar alltså.

Arrangemanget var tyvärr inte det bästa, då det hela bara kändes dyrt. Jag fick ju vegetarisk mat, och blev serverad två portioner upplagd mat, och var säkert mer nöjd än de flesta dock.

Man hade kunnat lägga lite mer energi på tidstypisk musik från högskoletiden, och man hade kunnat haft lite tävlingar som anknöt till högskoletiden. Trots allt var en av våra vänner bland de gamla klasskompisarna själva upphovet till allt, då han äger företaget som anordnar alla dessa återträffar…

Jag hade inte förfestat innan, och var nykter när det hela började. (Jag var faktiskt den första gästen för kvällen, och borde nästan ha ett pris för det…) Tog en öl medan jag väntade på de andra, och språkade länge med ”Stillen” och Joakim som ju redan var på plats såklart. Jätteroligt att se välbekanta -men lite rynkiga- ansikten strömma in i potioner om tre-fyra åt gången. Min egen klass var bäst representerade, och det i sig var också kul att se!

Fastnade dock lite för mycket med ett par stycken, så jag känner inte att jag fick prata med alla så mycket som jag ville. Ett pris till jag borde fått var att jag verkade vara den som hängt ihop med samma person längre än alla andra, och ingen kunde säga att det var inne på sitt sjuttonde år som jag kunde. Dessutom hade ingen som jag pratade med så gamla barn som våra är. Vår äldsta tös fyller ju fjortis i år, och den andra tjejen är alldeles snart tolv.

Kära återseenden denna kväll som jag hoppas får se mer av innan det är dags för trettioårsjubileum.Ett par har jag faktiskt redan ”stämt träff” med och kan kanske bli nygamla vänner igen?

Och till kvällens åsiktsfascist:

Enda negativa med hela kvällen var en kommunist (som han så viktigt påpekade) som punktmarkerade mig ett par gånger och kallade mig rasist, svin och patetisk högt och ljudligt vid ett femtiotal tillfällen under kvällen, och gjorde en grej av att alla skulle höra honom. Jag har ju haft med sådana människor att göra förr, och för tio-femton år sedan hade jag nog inte låtit det ”passera”, men jag låter mig inte provoceras av sådant längre, men jag fick till mig av flera andra att de tyckte att han var för tråkig och förstörde kvällen för många. Det stödet fick mig att inte bry mig om honom så mycket. En ”RKU’are” och/eller ”AFA-it” -som dessutom ville ha en politisk diskussion med mig. En sådan kille som han kan aldrig respektera en annans åsikt i sant fascistmanér, och det är dödfött att ens inleda en diskussion. -Och på en klassåterträff dessutom som skall vara en glad och munter tillställning! Han kändes lite malplacerad där kan jag säga…

De kommunister jag faktiskt känner och har jobbat ihop med skulle aldrig bete sig som honom. Det är därför tror jag att han är ännu mer ”extrem” än kommunistiska partiets medlemmar, som faktiskt går att prata med…

En över lag rolig tillställning, med en tråkig avslutning.

Ett PS: Människan ovanför skickade ett ursäkt för sitt beteende på mail idag, och den godtog jag förstås. Bitter skall man inte vara…

Kategorier:Dagbok

Dagbok 17/4

17 april 2010 2 kommentarer

Idag vill jag bara skriva några korta rader om vad jag skall göra idag.

Är det en speciell dag då undrar du? -Nej, bara en dagboksanteckning.

De stora händelserna idag, denna gråa, trista och blåsiga lördag är:

Åka till Peo i Ulricehamns kommun och hämta 120.000 reklamblad. Så de av er som berörs av det, vet nu då att jag till kvällen har det hemma. Sedan skall jag i eftermiddag gå på en klassåterträff med mina gamla klasskompisar från högstadiet. ”Barabamba” heter företaget som låter oss träffas till en dyr peng i deras regi. Varför anordnar man inte klassåterträffar själva längre. Är inte det roligare egentligen, än att låta ett företag göra ett kommersiellt jippo av det i vinstsyfte bara?

Vad tycker du?

Kategorier:Dagbok