Hem > Dagbok, Funderingar > Sommar, stugor och gemenskap

Sommar, stugor och gemenskap

Igår körde frugan och jag en lång sväng med motorcyklarna tillsammans med en gubbe i klubben, dennes sambo och en tjej till. Resan gick till Kinna där vi stannade och fikade hemma hos ett par bekanta. Mycket trevlig dag, och den skulle fortsätta så.

Väl hemma igen efter 15 mil, bytte vi motorcyklarna mot bilen och åkte och våldgästade några andra vänner som har en sommarstuga i ett litet sommarstugeområde, som i grund och botten säkert varit ett kolonistugeområde från början. Detta område bestod bara av sommarstugor, byggda till synes huller om buller, vissa i gott skick, andra i mycket dåligt sådant. Klockan hade hunnit bli nio på kvällen, och man hörde lång väg att man gått över från grillen och ölen, till att bara släcka törsten. Och vi hade bara hunnit gå ur bilen.

Tjo och tjimm på altanen med några grannar från området, på årets första sommardag. De verkade ha väldigt go gemenskap i området -vissa i alla fall- och jag kunde inte annat än fundera kring själva företeelsen.

Det hela kunde närmast likna vid en husvagnscamping, där alla går samman på kvällarna med lite vin, öl eller grogg. Barnen springer omkring i området och hittar på hyss och går på upptäcktsfärder, allt medan föräldrarna knyter band och skapar nya kontakter med människor de kanske aldrig har träffat innan, och aldrig kommer träffa mer än just den sommaren.

Musik spelas i bakgrunden, och den allt stigande alkoholhalten i kropparna får ljudvolymen att stiga lite hela tiden under kvällen, tills vi som inte dricker oss onyktra inser att det börjar bli omöjligt att göra sig hörd, eller att för den delen höra vad alla säger som pratar med varann över bordet i en alldeles för hög ljudnivå.

Trots att klockan är sen, springer sommarklädda barn runt och bekantar sig med andra barn, vars föräldrar gör detsamma med de vuxna.

Här var husvagnarna utbytta mot små gulliga sommarstugor, men atmosfären var densamma. Jag reflekterade över detta: Vad svenskt det kändes på något vis, sin närhet till ett av västra Sveriges mest segregerade områden till trots. Som en liten Svensk idyll, där tiden tycks ha stannat…

Annonser
Kategorier:Dagbok, Funderingar
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: