Arkiv

Archive for juli, 2010

Böda Sands camping ur ett regnigt perspektiv

För några dagar packade vi våran lilla Suzuki Swift till bredden och åkte till några vänner på Öland, och gjorde dem sällskap på Böda Sands camping.

Där lärde vi känna nya människor, och det är ju såklart halva nöjet med camping; att umgås under lättsamma spartanska former med vänner och nya bekanta.

Fyra personer och all vår packning fick vår lilla bil att bekänna färg, och med ett par sträckor där man oroade sig för motortemperaturen, så höll bilen utan bekymmer, och tog oss från punkt ”a”till ”b” utan bekymmer.

Ett allt för spännande ögonblick var när jag hittade bilnyckeln i fickan i två delar. Hur kör man bil med en halv nyckel? Det går ju såklart inte, och det blev till att engagera våra vänner i detta, och fått kört oss de tolv milen fram och tillbaka till Borgholm för att tillverka en ny kopia av de två delarna. Nyckeln blev dyr och svår att vrida om, och nästa bekymmer blev; startspärren. Den trasiga nyckeln hade ju ett chip till startspärren som den nya inte har, men det löste sig det med: Genom att klämma ihop den nya och gamla nyckeln i startögonblicket fick den gamla nyckeln kontakt, och bilen startade. Tack och lov.

På campingen hörde vi historier om hur regnet ställt till det innan vi kom, och vi skulle själva bli varse vad det led. Bilden nedanför blev vår utsikt under frukosten den fjärde morgonen, och knäcken för oss och många andra, som valde att åka hem till ett torrt hus, med torra kläder, en torr säng och värmen.

Men denna utsikt var ändå lätt att leva med jämfört med våra grannar där vi hörde det plaska i deras tält när de packade ihop sig för att ge upp. Flera husvagnar fanns sig campa i en mindre sjö, och campingen fick sätta i traktorgrävare och slamsugare i jakten på att torka upp lite…

Kategorier:Dagbok

Jag, en miljömupp?

30 juli 2010 2 kommentarer

Ja, risken är nog att jag är en sådan -på mitt eget vis. Jag har alltid principer när det gäller allt. Allt från konsumtion, till val av bilar, tidningar, ja allt. Till och med miljö. Antagligen miljön i synnerhet eftersom nästan alla mina principer utgår ur ett miljöperspektiv.

Igår kom vi hem från några dagars campande på Öland, och det var i allra högsta grad en blöt upplevelse som du kan läsa om här ovan. Men dessförinnan fick vi sett oss om på norra Öland lite. En tur till Ölands raukar var kall men trevlig, och en sammandrabbning med de andra i en gocarttävling satte fart på adrenalinet. (Tyvärr klarade mina fingrar inte av den påfrestningen, så jag fick sakta bända ut mina fingrar efteråt, och visste inte ens om jag skulle kunna köra bil därifrån -men det är en annan historia…)

Hur som helst, till saken. Vad jag ville skriva några rader om var egentligen detta:

Öland är på alla sätt en fantastisk ö, med varierande miljöer och en oerhörd mångfald i naturen. Ön har små öppna stäpper som för tankarna till Afrikas vidder i ett miniformat, den har våtmarker, ängar, men; inte så mycket skog. ”Nähä” tänker du, ”och…?”

På resan till raukarna åkte vi igenom just ett litet skogsområde. På en skylt varnade man för älgar, och man kunde inte annat förundras över vilka små områden dessa älgar måste röra sig i då det ju inte finns mycket skog, och de öppna vidderna är ofta inhägnade på något vis. På en annan skylt i skogen bredvid vägen står det ”tomter till salu, ring…”

”Vilka tomter?” tänkte jag, ”…här finns ju bara skog…?”

Precis! Skog. Natur. Miljö.

Jag skänkte det en tanke: ”När detta parti skog är såld, skövlas den, exploateras, och blir… …en tomt. Med hus. Garage. Och kanske ett staket som ramar in det hela. Och det gör det kringliggande skogspartierna också, som ju blivit nya rutor på en karta som skall säljas till högstbjudande, skövlas och bli till tomter…”

Var älgarna skall ta vägen finns det såklart ingen tanke på, det vore ju befängt, eller? Att skänka dem och alla andra djur i naturen en tanke, och fundera på hur framtiden kommer se ut för våra barnsbarns barn -och deras barn gör man inte tillräckligt ofta. Vi bara stressar vidare i vårt självupptagna liv med skygglappar för ögonen, och ser bara till vårt eget bästa, och att kunna gå ur tiden som en ”vinnare”, mätt i egendom för det flesta.

Kommer det finnas natur i framtiden? Är allt skövlat, inrutat, asfalterat och privat område? Kommer det finnas natur kvar att utnyttja allemansrätten på, eller kommer vi leva i ett amerikanskt samhälle med privat-skyltar i vart och vartannat hörn? Kommer den nya turismen vara naturturister som i olika delar av landet reser till nationalparker som visar hur naturen en gång såg ut i den regionen, och djurparker som gör vad de kan för att hålla arterna vid liv, så även kommande generationer kan se vad vår svenska natur bjöd på för djurliv idag, stort som smått?

Ja, allt detta flög igenom mitt huvud en stund, bara för en ”till salu”-skylt i skogen. Min slutsats blev att det borde stå ”unik natur till salu” eller ”ej återkommande miljö till salu” på skylten istället, för det skulle bättre beskriva vad det egentligen handlade om. Älgarna och naturlivet får hitta en nationalpark att slå sig ned på. Människan expanderar, och det måste vara okränkbart, eller…? Existentiella frågor i ett förbigående.

Denna typ av resonemang har jag i all miljöpolitik, och även den kommunala, där jag till varje pris vill bevara den natur som finns kvar i Lerums kommun, och skapa ett hållbart samhälle -istället för det allt mer privatiserade, skövlande, exploaterande och asfalterande samhälle vi är på väg mot. Det gör vi i Lerum med stora kliv under alliansens kommunala ledning. Där finns det i alla fall inget hållbart samhälle i sikte. Samtidigt gör man vad man kan för att få folk att tro att man värnar naturen i en verkningslös vision som skall ta Lerum till titeln som landets miljökommun nummer ett. Man kan hålla sig för skratt.

Den som vill hitta kritik i mitt resonemang avfärdar mig nog som knäppskalle, ”miljömupp” eller rent av vänstervridet politiskt frågetecken. Må så vara, jag står för mina åsikter, och denna bloggen är ju till för att du skall lära känna mig bättre. Den som inte gillar mig och mina åsikter kan säkert hitta andras bloggar att läsa.

Jag kan bekänna mig som ett lite mer vänster/mittensympatisk alternativ som kandidat i partiet, och jag skulle se en titel som ”miljömupp” som en komplimang. Men för den sakens skull vill jag inte bekänna mig som miljöpartist, för deras handlingsplaner och rikspolitik anser jag är helt fel sätt att tackla miljöfrågorna på. Jag tycker Jimmie Stranne’s sätt och vision är den bästa (om man får skriva sitt namn i tredje person), och ser mig som socialkonservativ (och en ”miljömupp” då för all del) som står mitt emellan de båda blocken. En Sverigedemokrat helt enkelt, med egna åsikter och en egen vilja, med Sveriges kristna värderingar, kultur och natur för ögonen…

Med tunga och djupa funderingar, sprungna ur en ”till salu”-skylt…

Kategorier:Funderingar, Politik

Valtider = valaffischmakeri

Nu drar det ihop sig känner man, när aktiviteterna hopar sig, och almanackan börjar bli allt mer fullklottrad fram till den 19 september.

En känsla av att man tar på sig för mycket och inte har tid för allt ger sig till känna. Ungefär som stressen man ibland kunde känna på jobbet, när man slappnat av en stund och inser att man får ”lägga på ett kol” om man skall hinna med tempot.

För egen del har jag en fot i distriktet och en i kommunen. Det är väl just kommunen och mina partikamrater här som hjälper mig klara av allt, och det är också här, i den egna kommunen, som valkampanjen bedrivs.

Vi är mitt uppe i att anta vårt valmanifest i Lerum. De blir ett omfattande sådant, som blir verklighet tack vare Aron Emilsson som tagit den bollen. Vi har en uppsjö paneldebatter och och presentationer att göra innan valet, och mitt uppe i semestern så tog vi oss också i kragen och skall göra valaffischer.

Till detta krävs det såklart bättre bilder än vad en kompaktkamera kan åstakomma, så det blev ett besök hos fotografen. Vi fokuserar på oss fyra toppnamn på den kommunala valsedeln, och jag blev riktigt nöjd med korten. Själva framtagandet av affischerna och tryckningen får vi tack och lov hjälp med, men för att åtminstone göra ett försök, så satt jag och knåpade lite med datorn, och lyckades med detta resultat. Inte proffsigt kanske, men det räcker väl för detta forum?

Kategorier:Politik

Kärlek

17 juli 2010 2 kommentarer

Jag skall göra något så ovanligt som att skriva ett inlägg för att hylla min fru som stått ut med mig i alla år..

Att som nittonåring träffa en tjej, som 16 år senare fortfarande kan ge en spontanpuss när hon går förbi är en underbar känsla. Vi har två underbara barn sedan tolv och tretton år tillbaka, och resan hit har faktiskt varit en rolig sådan.

Visst har relationen haft sina motgångar, men genom dom lär man ju känna varann bättre, och dom har inte varit många.

Sedan dag ett har vi haft samma lugna och avslappnade förhållande, och detta har givit oss en lugn, avslappnad och harmonisk familj, med barn som har levt sig in i den atmosfären. Vi är sedan förra året gifta, och har många goa vänner att förlita oss på i ur och skur.

Vi har inte alltid haft pengar att bygga vårt liv på, och då har allting rett ut sig genom att vi alltid haft varann, oavsett en månad på nudlar eller inte. De perioder i vårt liv tillsammans så långt har vi varit sparsamma och kunnat lägga undan för framtiden när det funnits möjlighet. Vi har alltid kunnat vara tacksamma för det lilla, och se det ljusa i allt. Något vi också försöker föra över på våra barn.

Med det vill jag ha sagt att jag lever ett liv där jag är trygg i mig själv, och tacksam för vårt liv tillsammans så långt, och hoppas att det fortsätter så här livet ut. Jag kan inte annat än att känna mig väldigt privilegierad att fått träffa en sådan like, som kan avsluta mina meningar, och som alltid står vid min sida i mot och medgång.

”Mycket vatten har runnit under broarna” sedan vi träffades:

Vi har expanderat kroppsligen, men hunnit se varann i våra ”bästa år”. Vi har byggt upp vår tillvaro från en enkel lägenhet som tonåringar, till villaägare i Floda. -Kanske fortfarande ett kråkslott, men det tar sig. Hårfästet har flyttat på sig, och håret har tagit en ”ljussvart” nyans på utvalda ställen. Mången familje- och släktmedlem har ”gått över till andra sidan” under vår tid tillsammans, och både frugan och jag har kunnat vara varandras stöd i de perioderna.

Mitt engagemang i partiet tog fart under våra första år, och hon stöttade mig alltid i det också -helt utan att kritisera- och satte sig själv in i vad det egentligen handlade om, och fick bortse från allt man läste och vad folk sade sig veta och hört.

Så här skulle jag kunna bre på i tjugo minuter till, men nöjer mig så här. Ni fattar poängen.

Min fru är mitt allt.

Go team Stranne!

Kategorier:Övrigt, Funderingar

SJ och värmeslag

Efter att ha läst om X2000-tåget som fick stopp i sju timmar, kan man undra hur det står till i knoppen på personalen på tåget. Visst har de sina direktiv att inte släppa ut folk på spåret, och det är ju självklart för de flesta att inte stå på ett trafikerat spår ute i vildmarken.

Men här pratar vi om människor. Människor i alla de åldrar som sitter fast i ett tåg i 60 graders hetta, UTAN vatten eller ens möjlighet att öppna ett fönster. Hur hade du själv reagerat? Tyst suttit och accepterat att de har sina rutiner och runnit bort i en blöt fläck, eller faktiskt göra det som de anställda inte förmådde göra, och visa medmänsklighet när passagerare svimmar?

En pappa som var orolig för sitt barns liv tog helt sonika en glashammare och slog sönder en ruta för att få in lite luft. En hjälte hoppas jag i allas ögon. Det finns inte ord för hur dåligt skött hela historien är från SJ’s sida. SJÄLVKLART öppnar man väl dörrarna om man står stilla i hetta i timmar utan ens vatten? Hur tänkte dom när de INTE gjorde det?

När historien sedan avslutas med att man har mage att erbjuda en värdecheck på 200 kronor som ”kompensation”, så står det fast att man inte skall jobba med människor.

Grisar och andra djur skyddas enligt lag i Sverige under transporter när det gäller luft och värme. Människor då?

När allt fler rapporter inkommer från upprörda och arga passagerare som på ett eller annat sätt hamnar i kläm hos SJ -vare sig det handlar om uteblivna och försenade tåg på vintrarna, kundtjänster som gör sig omöjliga att få kontakt med, ”röda avgångar” som bara finns i reklamen -men inte i verkligheten, och nu till tåg som står stilla i hettan i många timmar utan att man ens öppnar dörrarna- tycker man att SJ kanske borde ta sig en funderare på om de alls skall fortsätta med persontransporter, och lämna det till aktörer som klarar av att hantera människor på ett värdigt sätt.  Man borde kanske hålla sig till godstrafik?

Kategorier:Funderingar

Entledigad från arbete

Är du arbetslös? ”Mitt emellan två jobb”? Hur blir du behandlad tycker du? För denna regeringens politik en politik som aktiverar och entusiasmerar den arbetslöse, och stöttar denne i sin situation?

Jag har för första gången i mitt vuxna liv själv fått erfara hur man blir behandlad som ”arbetssökande”. Man hamnar mellan stolarna i ett ”moment 22” ibland och skall vara både A-kassan, arbetsförmedlingen och försäkringskassan till lags -något som inte är så lätt när man inte samspelar sina olika myndigheter. Man blir livegen gentemot dessa myndiheter, som i vissa fall talar emot varann.

Den med små barn råkar värst ut, då dagis eller annan barnpassning är ett krav för att kunna söka jobb och gå på arbetsförmedlingens möten, och ett jobb är ett krav för att få en dagisplats…

Själv blev jag ju utan A-kassa i fyra månader på grund av en petitess, och det har du redan läst om ifall du följt min blogg i höstas. Men sviterna av att vara utan inkomst helt och hållet i fyra månader höll i sig länge, och hade vi varit helt barskrapade så hade vi fått sälja bilarna och motorcyklarna för att klara räkningarna. Men det slapp vi ju tack och lov.

I torsdags meddelade Volvo mig att jag åter kommer ställas utanför grindarna. Denna gången på grund av min sjukdom ”Bechterews” som gör det svårt att jobba obehindrat på just den avdelningen jag jobbade på. Att gå mig till mötes och låta mig jobba på en annan avdelning som passar mig bättre fanns inte på kartan. Varför? Jag är ”nyanställd”. Att vara ”nyanställd” är förstås bara ett retorisk passande namn för att inte få känna trygghet i sitt arbete, och jobba och hålla tyst. Gör man inte det så går det som för mig.

Vi är alla ”nyanställda” igen tack vare återanställningsrätten i LAS. ÅTERanställning ja. Men att använda det namnet skulle ju lägga ansvaret om arbetarnas välbefinnande på arbetsgivaren, då man ju enligt namnet är ”åter” på volvo, och allt bara tickar vidare. Nu är vi istället ”nyanställda” och skall veta att: ”passar det inte så kan du söka ett annat jobb”.

Att vi som kommit tillbaka -förlåt; nyanställda- har åtta, nio år i företaget på nacken betyder ingenting längre. Jag hoppas inte personalavdelningen sover gott om natten, det skulle ju åtminstone visa på lite medmänsklighet.

Så lagom efter valet är det dags att sätta sig på arbetsförmedlingen igen. Men som det ser ut just nu är jag då både kommunfullmäktige- stiftfullmäktige- och regionfullmäktigeledamot samt ersättare i kyrkomötet och riksdagen.

Men jag tänker inte ta ut någon sorg eller glädje gällande arbete i förtid, så vi får ta den huvudvärken då. Jag får glädjas åt framgångarna i valet istället, vilket jag dock realistiskt redan nu kan glädjas åt. Inga siffror eller undersökningar visar något annat…

Kategorier:Politik

Almedalen

06 juli 2010 2 kommentarer

Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här, och det kräver kanske sin förklaring.

Och den förklaringen blir att jag helt enkelt inte orkat sätta mig in i omvärldsbevakning de senaste två veckorna. Jobbet tar ”knäcken” på mig, och det nyhetsflöde jag tagit in är via ”Metro” på jobbet och Facebook.

Just nu ligger jag hemma och är sjuk, och då passar jag på…

Denna veckan är ju Almedalsveckan, och ett större antal sverigedemokrater är också på plats. Man tar tillfället i akt att dela ut flygblad, ha torgmöten, och skapa så stort utrymme det är möjligt i media. Någon egen dag på Almedalen får vi inte förrän nästa år, men de som är där rapporterar om att det är jätteroligt.

Samtidigt fyller det ju också den funktionen att man får tillfälle att träffa partikamrater från hela Sverige, och nästa år tänker jag inte gå miste om. Då skall jag också dit.

Dagens stora sd-rubrik blev ju biskopen Lennart Koskinen som inte tyckte att sd skulle ha rätt att ha torgmöte i nära anslutning till svenska kyrkans tält, varpå han helt sonika klev upp på sd’s lilla scen och ville ta en diskussion och blev visad ned, och Säpo fick förklara för honom att vi hade rätt att vara där och säga vårt. Vad skrev man om det? -Att han blev ”våldsamt” motad därifrån av sd. Hur man kan skriva något sådant utan att kolla upp det först är anmärkningsvärt. Naturligtvis har det inte ett dugg med sanningen att göra. Det hela filmades såklart, och så här var det:

Avgör själv, hur våldsamt bemött blev han?

Kategorier:Politik