Hem > Övrigt, Funderingar > Kärlek

Kärlek

Jag skall göra något så ovanligt som att skriva ett inlägg för att hylla min fru som stått ut med mig i alla år..

Att som nittonåring träffa en tjej, som 16 år senare fortfarande kan ge en spontanpuss när hon går förbi är en underbar känsla. Vi har två underbara barn sedan tolv och tretton år tillbaka, och resan hit har faktiskt varit en rolig sådan.

Visst har relationen haft sina motgångar, men genom dom lär man ju känna varann bättre, och dom har inte varit många.

Sedan dag ett har vi haft samma lugna och avslappnade förhållande, och detta har givit oss en lugn, avslappnad och harmonisk familj, med barn som har levt sig in i den atmosfären. Vi är sedan förra året gifta, och har många goa vänner att förlita oss på i ur och skur.

Vi har inte alltid haft pengar att bygga vårt liv på, och då har allting rett ut sig genom att vi alltid haft varann, oavsett en månad på nudlar eller inte. De perioder i vårt liv tillsammans så långt har vi varit sparsamma och kunnat lägga undan för framtiden när det funnits möjlighet. Vi har alltid kunnat vara tacksamma för det lilla, och se det ljusa i allt. Något vi också försöker föra över på våra barn.

Med det vill jag ha sagt att jag lever ett liv där jag är trygg i mig själv, och tacksam för vårt liv tillsammans så långt, och hoppas att det fortsätter så här livet ut. Jag kan inte annat än att känna mig väldigt privilegierad att fått träffa en sådan like, som kan avsluta mina meningar, och som alltid står vid min sida i mot och medgång.

”Mycket vatten har runnit under broarna” sedan vi träffades:

Vi har expanderat kroppsligen, men hunnit se varann i våra ”bästa år”. Vi har byggt upp vår tillvaro från en enkel lägenhet som tonåringar, till villaägare i Floda. -Kanske fortfarande ett kråkslott, men det tar sig. Hårfästet har flyttat på sig, och håret har tagit en ”ljussvart” nyans på utvalda ställen. Mången familje- och släktmedlem har ”gått över till andra sidan” under vår tid tillsammans, och både frugan och jag har kunnat vara varandras stöd i de perioderna.

Mitt engagemang i partiet tog fart under våra första år, och hon stöttade mig alltid i det också -helt utan att kritisera- och satte sig själv in i vad det egentligen handlade om, och fick bortse från allt man läste och vad folk sade sig veta och hört.

Så här skulle jag kunna bre på i tjugo minuter till, men nöjer mig så här. Ni fattar poängen.

Min fru är mitt allt.

Go team Stranne!

Annonser
Kategorier:Övrigt, Funderingar
  1. Martin
    22 juli 2010 kl. 23:20

    Jimmie,

    Det är gött att höra!

    🙂

    Martin

  2. Lotta
    12 september 2010 kl. 11:16

    Åhh, Jimmie!!!!

    Nu sitter jag på jobbet och bölar!!!! Tack så jävla mycket!

    Haha, du är för söt, hon är den absolut bästa en man kan få, så håll fast vid henne for ever!

    Kramlor!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: