Hem > Funderingar > God Jul…

God Jul…

…är ju den mest självklara rubriken för dagen.

Men den är inte alltid så ”god” för alla.
De finns de med missbruk och hemlöshet som samhället vänt ryggen åt.
De finns de barn till missbrukande och kanske våldsamma föräldrar som inte får en skymt av den julen man ser hela dagarna i tv-reklamen för Coca-cola, leksaker och andra kommersiella varor.
De finns de familjer som sköter sig -men inte har råd med julklappar ändå.
Folk som är utförsäkrade av regeringen Reinfeldt och lever på nästan noll och ingenting.
Mina tankar går till dessa familjer, och jag önskar att man kunde göra mer.

Blir jag ekonomiskt oberoende så har jag en dröm att få jobba med socialt utstötta och mindre lyckosamma. Jag har lite planer på hur jag skulle kunna somna med det renaste av samveten, och känna att man gör en jättestor skillnad i folks liv, men tyvärr kommer även dessa drömmarna an på att man ju också måste klara sig ekonomiskt. Hur min dröm ser ut tänker jag inte gå närmare in på. Det vet min fru -och det får räcka. Vissa saker kanske man bara skall ha för sig själv, annars kanske de aldrig slår in. Lite skrockfull är jag.

Själv har jag en underbar familj; en fru som helt enkelt bara är ”bäst”, och två barn som vare sig är bortskämda eller kräver några dyrare grejer för att vara nöjda.
Vi går runt på kärlek och lite käk då och då. Det räcker för oss.

Så speciellt stadda vid kassa är vi absolut inte. Partiet ser till att vi håller oss på marknivå, men det får bli ändring på det nu. Jag måste ha ett jobb, och kan inte gå dag ut och dag in och rättfärdiga mitt ideella heltidsarbete i partiet med min dåliga rygg och min sjukdom. Jag måste ha en inkomst också. Sedan tre månader tillbaka har vi bara haft en inkomst. Man förväntas lägga ner sin själ i partiarbetet, och till skillnad från herrarna på riksnivå, så skall vi göra det gratis. Hävdar man något annat så blir man barskt tillrättavisad.
Premiering för ”lång och trogen tjänst” finns inte, och det är ingen annan som tycker synd om oss -det får vi göra själva. Man är sin egen lyckans smed som det heter, och den här smeden skall köra buss till våren har jag bestämt. Om inte partiet vill annat förstås.
Något besked om en inre tjänst i partiet så här i juletid fanns visst inte för mig…

Men det skall inte få slå ner på mitt humör. Jag har så mycket andra intressen och vänner som uppskattar det jag gör istället, så jag kommer ha ett rikt liv ändå, rik på kärlek med en familj som älskar mig, och några riktigt bra vänner. Fritiden har jag absolut inget svårt att fylla med roliga hobbyer.
Partiet får inte längre styra mitt liv, eftersom det mest känns som en envägskommunikation, där vi ”gräsrötter” bara skall ge, men inte få något tillbaka. Jag kommer lägga den tiden jag kan och har lust med -vid sidan om arbete och familj- men att jobba gratis har jag inte råd med längre, vare sig ekonomiskt eller känslomässigt. Jag hoppas ”partitoppen” har förståelse för detta -om inte deras saftiga arvoden och höga löner förblindat dom totalt.
Bitter? Nä, inte i juletid. Men besviken och lite uppgiven, ja.

Min dröm om att få hjälpa de mindre lyckosamma i samhället låter dröja på sig. Men drömmar skall man ju ha…?

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: