Hem > Funderingar > Framtida organisationen i SD

Framtida organisationen i SD

Hur blir det med den?

Fyra månader efter valet och inträdet i riksdagen, är frågorna fler än svaren.
Å ena sidan tycks partiet bestå av folk som anser att partiet utgörs av de som sitter i riksdagen eller jobbar som deras sekreterare och sakkunniga.
Å andra sidan finns det fortfarande folk i kommuner och distrikt som hoppas att partiet fortfarande skall byggas underifrån, och äntligen få det erkännande de behöver för sin motivation.

Många ”gräsrötter” har jobbat ideellt för partiet i många år. Satsat sina egna pengar, tid, fått spänningar i sina egna familjeförhållanden och bland vänner och släktingar -och i vissa fall även äventyrat sin egna säkerhet och trygghet för att arbeta för ett riksdagsinträde, och råkat väldigt illa ut.

Nu har man i riksdagen beviljat sig själva höga arvoden -FÖRUTOM sin riksdagslön.
Just det vill jag inte anmärka för mycket på, för de människorna lägger verkligen hela sin själ i partiet (Jag hade själv velat vara en av dem) -och skall naturligtvis ha en rimlig ersättning för det. Men vad är en rimlig ersättning?

Man säger i en artikel i DN att man skall hushålla med ekonomin för att samla krafter och resurser till nästa valrörelse, men man låter konferenser och riksmöten av olika slag förläggas på de allra dyraste konferensanläggningarna och hotellen i Sverige -när vi istället kunde lägga oss på den nivå vi alltid varit på, där billiga konferenser och vandrarhem varit regel för den ekonomiska hushållningens skull. Varför skall man nu lägga en tusenlapp per natt på hotell per person bara för att träffas, när man alltid varit nöjda med billiga hotell, vandrarhem och till och med luftmadrasser i gymnastiksalar?

I kommuner och distrikt försöker man nu lyfta partiet till den nivå det anstår ett riksdagsparti, och har sedan valet väntat på att riksorganisationen skall sätta sig, så partiet på lokal nivå kan få hjälp i sitt arbete, som står och famlar lite i mörkret.
I artikeln i DN säger man sig nu INTE satsa på kommuner och distrikt med heltidsarbetande ombudsmän som de andra partierna har. Man säger alltså indirekt att man tänker låta partiet vara en sysselsättning endast för de riksanställda människorna jag nämnde här i första stycket.

Självklart skall ett politiskt parti drivas av idealism och ideella krafter, men det måste väl rimligen vara heltidsanställda människor runt om i landet som skall försöka sy ihop säcken? Är inte partiet mer än sin riksorganisation?
I avsaknad av detta stöd från riks, vill man på många håll satsa de medel man har på att själva anställa folk på heltid för att jobba med att bygga upp organisationen. Detta skall man inte heller kunna göra, då man trots riksdagsinträdet menar på att man INTE tänker sluta avkräva 40% av kommunernas och distriktens lokala partistöd -som i kommunallagen ämnas gå till den lokala organisationen.

Jag kan bara utläsa att man vill förlita sig på pensionärer och sjukskrivna för att bygga upp partiet, för med de framgångar vi har, kommer vi andra ha mycket mer att göra i de uppdrag vi sitter med i alla de olika mandaten vi skall förvalta runt om i landet, och kommer rimligen tyvärr inte kunna lägga lika mycket tid på organisationsuppbyggnaden som är så eftersatt i partiet på lokal nivå.
Visst kommer vi ikapp så småningom även där, men jag tror nog inte alla kommuner och distrikt kommer hinna bygga upp sin organisation som de skulle behöva utan heltidsarbetande organisatörer innan vi går in i nästa valrörelse. Hur skall det gå då?

Jag är själv invald i olika beslutande fullmäktigeorgan, och sitter som ordförande på ett par ställen -Hur skall jag hinna med allt nu efter riksdagsinträdet om det inte skall skapas möjligheter för att kunna jobba med partiet, organisationen och politiken på kontorstid?

Vilka vill man skall bygga upp, utbilda och stödja företrädare och lokalföreningar i framtiden?
Vem anser man skall HINNA MED allt detta vid sidan om sitt vanliga liv? Distriktsordförandena?
Är det ett sätt att maktcentralisera partiet till riksorganisationen, och kunna styra upp partiet lättare uppifrån?
Är det meningen att man vill släcka lågan hos eldsjälarna till förmån för yngre makthungriga ”wannabes” man kanske kan forma och stöpa efter en ny tilltänkt uppfattning om vad man söker i sina representanter?
Vill man inte ha bemannade kanslier på andra ställen i Sverige än på rikskansliet? Distrikten då?

Hur ser den framtida sd-representanten ut? Förtidspensionär? Långtidssjukskrivna? Studenter? Arbetslösa? Ålderpensionär? -Eller vill man ha fotfolk i arbetsför ålder också?

Utan att låta besviken eller allt för uppgiven; visst har det skapats fler frågetecken än svar…?

Artikel jag refererar till från DN är denna.

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. 11 januari 2011 kl. 23:24

    Politisk dubbelmoral? http://www.hesperus.nu/?p=425

  2. 12 januari 2011 kl. 10:54

    Mycket klarsynt )immie ! denna känsla hade jag redan före valet, och var en av orsaken till att jag hoppade av. Känslan att SD ledningen med deras ”vänner” endast var ute efter världens bästa anställning.När de sedan var i Almedalen på ”personalfest” fick jag en mycket tråkig känsla. För mig ska politik aldrig vara något annat än ett förtroendeuppdrag från väljarna, och inget sätt att göra karriär! SD är idag inget annat än sveriges girigaste parti ! mycket sorglig utveckling, sverige behövde vrkligen ett parti med verklighetens folk !
    /staffan gising före detta sverigedemokrat

    • 12 januari 2011 kl. 14:33

      Ja, jag vill i alla fall uttrycka min besvikelse över att Björn i artikeln i DN gör gällande att det bara är folk på riks som skall förväntas svara i telefon på kontorstid och inte distrikten.
      ”Karriär” är det nog många som hoppas på egentligen, och det är min dröm också att få syssla med politiken på heltid, men det verkar ju alltså bara vara riksgubbarna förunnat.
      Jag tror att det blir svårt att visa sig vara ett seriöst politiskt riksdagsparti, när inte ens EN person i distrikten jobbar på kontorstider…

  3. 12 januari 2011 kl. 11:24

    Jag håller med om att det är viktigt att också distrikten får ett gott stöd med möjligheter att ha anställda för att bygga upp den lokala verksamheten. Jag hoppas att det kommer att bli så. Kommer du på måndag, förresten?

    • 12 januari 2011 kl. 14:37

      Ja, jag hoppas att det går att styra upp satsningarna på resten av Sverige och distrikten också, så man från riks ser det viktiga i fungerande lokala distrikt med åtminstone ETT fungerande kansli i vart och vartannat distrikt.
      Det kan inte endast vara ett rikskansli och er myrstack i riksdagen som går runt med folk på kontorstid.
      Jajemen, vi syns på måndag.

  4. jlindrot
    12 januari 2011 kl. 13:35

    Det kommer väl upp en motion på Landsdagarna om att serviceavgiften ska avskaffas? Det ska bli intressant att se vilka få som röstar emot.

    • 12 januari 2011 kl. 14:37

      Ja, den motionen kommer säkert läggas från flera håll i olika utformningar…

  5. 12 januari 2011 kl. 15:00

    tycker kanske att man drivs av ideal och mål. om målet är att göra karriär, tjäna pengar mm. Då tycker jag att man missat hela poängen. mitt mål är att jag vill göra sverige ännu bättre för alla !

  6. K
    12 januari 2011 kl. 20:22

    […] Den som har följt bloggen vet att undertecknad röstade på Sverigedemokraterna i valet. Anledningen är enkel, de är de enda som hade en realistisk möjlighet att utmana den lika inbilska som katastrofala konsensus som finns i etablissemanget rörande mångkultur, massinvandring, EU, genusfascism, kolonialkrig och allt vad de har för sig. […]

  7. K
  8. Niosed
    15 januari 2011 kl. 16:50

    Frågan är ju vad som gynnar partiet mest. Avskaffar man serviceavgiften så tvingas partiet upphandla utskick och flygblad lokalt till konstnader som kommer bli flera miljoner högre. Det är ju också så att många distrikt har ytterst blygsamma partistöd idag och kommer behöva stöd från riks. Det är idag reglerat i stadgarna att hälften måste fonderas till valrörelsen.

  9. 16 januari 2011 kl. 15:03

    Även jag har, helt oberoende och utan intryck från omgivningen, funderat på SD-toppens inställning till sin egen ekonomi och moral. När jag hörde talas om Jimmie Åkessons ersättningar blev min första tanke att han m.fl. bör tänka på hur detta uppfattas av alla oss, utan vars insatser, dels ekonomiska (bensinkostnader(även vid SD-K-utdelningar), valfondsbidrag, hotellvistelser,m.m.), dels i ”offrad” fritid, SD:s riksdagsinträde inte varit möjlig. Om någon riksdagspartiledare skall få en rimlig ersättning, är det J.Å. med tanke på just SD:s utsatthet, men ännu viktigare är att inte även SD skall uppfattas som en del av det ”förhatliga” etablissemanget. Även rikets statsminister skall givetvis ha en väl tilltagen ersättning (oavsett partitillhörighet). Jag saknar kompetens att bedöma vilka ersättningsbelopp, som är lämpliga för partitoppen men när jag hörde 34.000kr/mån.(utöver riksdagsarvodet) till J.Å. från partiet blev jag orolig för hur det kommer att uppfattas av ”den vanlige SD-väljaren”. Hälften hade känts mer rimligt och till övriga riksdagsmän i partistyrelsen hälften av det (=1/4 av 34.000).
    Det är viktigt för en folk-/gräsrotsrörelse, som i alla fall jag vill att SD skall vara även fortsättningsvis, som länge kritiserat etablissemanget, inte plötsligt själva blir en del därav! Kämpa på alla hjältar! Mvh L.C.(gräsrot)

  10. 21 april 2011 kl. 14:44

    ”Nu har man i riksdagen beviljat sig själva höga arvoden -FÖRUTOM sin riksdagslön.”

    Åkesson har 92000 kr/mån. Björn Söder drygt 80000 tror jag. De övriga 18 har lägre. Grundlönen i riksdagen är 55000 kr/mån.

    Du frågar dig sedan vad som är en rimlig ersättning. Ja, vad tycker du Jimmie? Ge gärna förslag! Maud Olofsson har 140000 kr/mån, d.v.s. 85000 utöver riksdagslönen. Mona Sahlin har också 140000 kr/mån – i fallskärm, utan att göra ett piss!

    Man kan diskutera om riksdagsmännens ersättningar generellt skall sänkas, men då skall det gälla lika för alla. Diskussionen att just SD’s ledamöter skulle ha för mycket betalt saknar grund, och jag finner det obegripligt att våra egna företrädare framför sådan kritik, särskilt utåt. Däremot är jag mycket tveksam till att det skulle räcka som skäl för uteslutning ur partiet. Ett ärende med bl.a. detta skäl inblandat är som bekakt väckt mot Allan Jönsson, SD’s ordförande i Bjuv. Det finns ett stort värde av att ha högt i tak i ett parti, även om inte allt som framförs inom det taket kanske är så klokt eller genomtänkt.

    Jag är annars i liknande situation som du Jimmie. Jag sitter som lokal ordförande i en kommunförening. Jag arbetar därutöver 40 h/vecka och har familj och 4 hemmaboende barn. Jag hinner egentligen inte med det här, men jag klagar inte. Jag ville vara med och påverka mer än bara genom att rösta vart fjärde år, och det är precis vad partiengagemanget ger mig tillbaka. Jag är nöjd med det. De andra småpartiernas lokala ledare jobbar också häcken av sig utan betalt annat än små arvoden för vissa möten. Men så är det att vara fritidspolitiker, vilket jag tror sisådär 98% av alla politiker är, oavsett parti.

    Patrik Ohlsson (SD), Ängelholm

  1. 11 januari 2011 kl. 18:33
  2. 11 januari 2011 kl. 19:07
  3. 13 januari 2011 kl. 16:19
  4. 31 januari 2011 kl. 1:30
  5. 31 januari 2011 kl. 1:31

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: