Hem > Funderingar > Vad händer?

Vad händer?

Det är en rubrik jag använder då och då på mina mejl jag skickar ut till de kommunansvariga när jag skickar ut lite information.
Den rubriken kan egentligen ha på alla inlägg här också för all del.

Så vad händer?
Jag har efter en konferens i Stockholm om partiets framtida organisation och utveckling fått lite intryck av vad man vill fokusera på från riksorganisationens håll. Mina utsikter att få partiet som sysselsättning och ”yrke” grusades än mer.
Kommande mellanvalsperiod kommer bli intressanta, för det är då partiet skall växa, utvecklas, expandera, jobba fram sin lokala politik i kommuner och landsting, skapa nya föreningar och kanslier , utbilda alla nya representanter i partiets politik och föreningspraxis -men endast med frivilliga fritidsrepresentanter vid rodret.
Vad kan man förvänta sig att en fritidsrepresentant lägger i gratis tid på partiet per vecka om man har arbete, hus, familj och andra intressen och uppgifter som drar i en?
fem timmar? tio? mer? Hur många timmar om dagen skall man förväntas vara anträffbar i telefon med tanke på familj, jobb och barnens fritidsaktiviteter?
-Kommentera gärna och kom med dina synpunkter så jag vet vad jag skall ha som referens…!

Vi är många i regionen som känner ett behov av att träffas för att snacka oss samman rent politiskt, knyta kontakter och stötta varann i våra roller. Men när skall man ha tid? Alla har fullt upp.
De kommande två åren kommer vara helt avgörande för i vilken fas partiet kommer vara inför nästa valrörelse.
Är du en av våra motståndare och läser bloggen ibland kanske gnuggar händerna och hoppas att folk inte skall orka med trycket och gå in i väggen -för så känner många just nu- men de av er som vill partiets väl och framgång hoppas jag delar min oro. Vi behöver alla avlastning och mer tid för att kunna räcka till.

I skrivande stund sitter jag på ett på nåder hyrt kommunkansli.
Att ha ett kansli lyfter engagemanget jättemycket, och man får en riktig inspirationsinjektion när man sätter sig vid skrivbordet. Det här skulle jag vilja ha som min arbetsplats, men det blir bara några timmar i veckan. Vissa veckor mer, andra mindre, beroende vad man har mer för uppgifter som skall göras. Till andras förtret så har jag faktiskt ett liv också.

Hur som helst; ”i en perfekt värld” har vi levande kanslier i hela landet. Inte bara på riksplanet, utan även hos oss på distriktsnivå -och i vissa kommuner?
Kanske efter september 2014?
Kom som sagt gärna med reflektioner och funderingar du tror jag skulle kunna vara betjänt av…

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. Göran R.
    20 januari 2011 kl. 22:49

    Tackar dig för ett givande telefonsamtal:-))

    Kämpa på!

  2. 20 januari 2011 kl. 23:08

    Du är välkommen att ringa igen när lusten faller på!

  3. MartinA
    01 februari 2011 kl. 7:09

    Lycka till alla ni underbara människor i SD.

  4. M Capensis
    02 februari 2011 kl. 1:01

    Kan bara ge som referens tidigare erfarenheter från socialdemokratin. Vår möteslokal var en torftigt inredd källare, med en dator och en telefon. Möten ägde rum i olika allmänna möteslokaler runt om i kommunen. Och som fritidspolitiker, tja, möten i de nämnder och styrelser man satt i, plus partiets egna, typ 1-2 h i veckan, plus kommunfullmäktige. Läsa in sig gjordes hemma efter att barnen lagt sig.

    Anträffbar i telefon var iofs aldrig ett problem, det var aldrig någon som ringde 🙂

    Till viss del var detta en konsekvens tror jag, av den stora mängden avlönade ombudsmän, kanslisekreterare mm på distriktsnivån. Avlönar man för många i toppen, så eroderar man istället basen.

    Problemet med att anställa folk, är att det drar mycket pengar från partikassan. Och att engagemanget blir lidande. De är ju sas betalda för att göra jobbet, och därmed finns ju ingen anledning för andra att lägga manken till.

    Risken är också att man får in ”yrkespolitiker” av den typ som ser det som en möjlighet till välbetalt jobb utan att behöva plugga, eller ens vara skärpt. det är en av anledningarna till att de gamla partierna har så stora problem. Alldeles för mycket dödkött i organisationen. Var annars kan man med undermåliga skolbetyg (kolla Maus O.s när du får tid) få ett jobb med ingångslön runt 50 000? För att ta riksdagen som exempel.

    Och för ett litet parti som sd, så behövs i första hand pengarna för att bredda basen. Inte till att höja arbetsinsatsen hos de man redan har. Det värsta som kunde hända är en huggsexa på partistödet.

  5. 02 februari 2011 kl. 15:08

    Självklart skall vi inte bygga partiet på avlönade proffspolitiker som tar all motivation från den ideella gruppen aktiva medlemmar och representanter, men; det måste ju rimligen finnas nyckelpersoner i partiet med telefonpassning och som på kontorstid kan serva alla andra i kommunerna och i distriktet?
    Bemannade kanslier med en och annan ombudsman/arvoderad styrelsemedlem som bär upp det hela måste ju vara basen.
    De avlönade får ju inte bli för många, då får man den reaktionen som du tar upp i din kommentar, men EN i varje distrikt ser jag inte som många, utan bara en förutsättning för ett riksdagsparti (som är på kraftig uppgång) att bygga upp organisationen på…

  1. 31 januari 2011 kl. 0:49
  2. 01 februari 2011 kl. 3:18

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: