Arkiv

Archive for februari, 2011

Jobberbjudande

24 februari 2011 1 kommentar

Måste bara skryta med att jag idag fått ett jobberbjudande.

Vad är det med det då undrar du?
Det är ingenting med det, men när jag efter denna tid som arbetslös får ett spontant erbjudande, där man trycker på ”personlig lämplighet”, så blir jag ju glad.
Men, vad vore det utan en hake i sann ”Murphys lag-anda”?: Jag har inte behörighet för tjänsten.
Det skall jag försöka se till att ändra på, och löser det sig, så blir jag kanske trafikskollärare…

Det var allt.
Kul för mig -men helt ointressant för dig…

Kategorier:Dagbok

Trafikskolan

23 februari 2011 Lämna en kommentar

Sådär!
Då har jag äntligen gjort slag i saken och fortsätter med mitt busskort.
På dagarna åker jag med trafikskolans buss, och insuper all kunskap och visdom jag kan.
”Man lär så länge man lever” finns det ju ett talesätt som lyder, och det gäller i allra högsta grad trafik och trafikfrågor.
Kul är det i alla fall, och nu sjutton skall jag se till att få mitt körkort så jag kan börja jobba.
Jag umgås med mer eller mindre logiska och förnuftiga människor, men ett är säkert -vi har inte en tråkig stund i bussen. Det händer alltid något hela tiden!
Har lite svårt att ta telefonen nu på dagarna, och vi måste ha mobilerna på ”ljudlös”.
Vill du mig något på vardagarna så kanske du får ha lite tålamod…

Kategorier:Dagbok, Funderingar

Frusna rör

20 februari 2011 Lämna en kommentar

Om du följt med i bloggen något, och höll koll i slutet av året, så vet du att våra rör i huset frös, och att vi till nyårsafton inte hade något vatten i huset, och att allt var bara kaos.
Med anledning av det ringde TT och ställde några frågor, och en fotograf kom hem till oss idag och plåtade lite.
Några bilder har vi inte sett, men några rader text blev det i förbigående i alla fall..
Läs här.

Kategorier:Dagbok

Höghus i Lerum?

18 februari 2011 2 kommentarer

I Lerum planerar kommunstyrelsen att låta bygga ett 15-våningshus på vad man kallar för ”Konsumtomten”.
Detta gör man med lika många argument som det finns partier i Lerum.

Från den borgerliga sidan vill man ”växa” som kommun, bli fler medborgare (läs skattebetalare), få fler borgerliga väljare kanske, och visa på att man försöker uppnå sitt absurda mål om en invånarökning med 2% för varje år.

Det röda laget har som argument att ungdomar måste få bostäder och ges möjlighet att flytta hemifrån, och det är i så fall det argumentet vi köper.

Det är bostadsbrist i Lerum -det är det i hela södra Sverige- men hur man skall förhålla sig till detta är det många som har åsikter om.

Vad tycker Sverigedemokraterna i Lerum?

Jo; Huset som planeras är ett 15-våningshus, och ett hus som urbaniserar Lerums centrum på ett icke önskvärt sätt. Ett hus som detta, som inte passar in i stadsbilden, kommer rent estetiskt att verka för en ”gettofiering” av det annars så idylliska Lerum. Det skall uppföras på en tomt som kommer få intilliggande ”Tingshuset” att se ut som en hundkoja vid sidan om detta höghus. Det kommer inte på något sätt bidra till trivsel och trevnad i Lerums centrum. Det enda positiva det kan medföra är i så fall att det spenderas några få kronor extra i ”Solkatten” som köpcentrat i Lerum heter.

Men det behövs ju bostäder?
Ja, det gör det -men för vilka?
Så fort spaden sätts i marken, så har lägenheterna redan blivit bokade.
-Inte av ungdomarna som behöver flytta hemifrån och har en knapp ekonomi att leva på, utan av inflyttande Göteborgare som flyr staden.
Skall man bygga bostäder idag så får man öronmärka dessa till den målgrupp man säger sig bygga för.
Sverigedemokraterna i Lerum vill bygga bostäder för ungdomar -små, billiga och smått spartanska bostäder som en ungdom behöver som sin första bostad, och detta vill vi göra i låg, trivsam och traditionell stil som bidrar och förstärker känslan av idyll och småstad.

Vi måste bygga lägenheter för våra ungdomar trumpetar vänstern!
Absolut trumpetar vi tillbaka.
Men vänstern bedrar sig själva om de tror att dessa kommande hus som kommunstyrelsen planerar bygga kommer ungdomarna till gagn, för det gör de inte!
Det kommer inte byggas några hus med små, billiga lägenheter som kommer stå tomma till den dag en utflyttande ungdom ringer och vill ha en lägenhet.
Lägenheterna som byggs kommer förbokas av kapitalstarka inflyttande Göteborgare.
Till en del.
Många lägenheter kommer stå tomma, och så småningom fyllas av invandrare, vars lägenheter skattebetalarna kommer betala. Hyresvärden (Förbo?) tecknar snabbt avtal med sektor individ och familjeomsorg, som besätter dessa dyra lägenheter till skattebetalarnas bekostnad, eftersom gemene man inte kommer tycka att lägenheterna är prisvärda, då man bara bygger hus för maximal avkastning -INTE av någon idealism eller plan att dessa skall komma 20-åringar till gagn, som ett experiment i samhällsansvar.

Sedan då?
Jo: Vi måste bygga lägenheter för våra ungdomar kommer det heta!
Vad det inte det vi nyss gjorde? Jaså, det fanns inte ungdomar som hade råd?
Var göra?
Bygg lägenheter kommer man ropa sig hesa i kö. Och bygga kommer man göra. Men inte till ungdomarna, för där finns inga pengar att hämta.
Nä, dyra familjebostäder blir det, som inte många har råd med.
”Socialen” kommer teckna sig för en större del lägenheter, och skattebetalarna kommer inte ha en susning om att de betalar lägenheterna för andra -lägenheter de själva inte hade råd att hyra!

Nä, vi motsätter oss å det starkaste detta höghus, och hela arkitekturen som företeelse!
Bostäder behöver byggas -absolut- men då ur ett samhällsansvarigt perspektiv, där man faktiskt bygger lägenheter som ungdomar vill ha och har råd med, och sedan också låter dessa lägenheter besättas av… …ungdomar!

Min partikamrat Aron Emilsson författade en insändare i ämnet som du kan läsa här!
(En mycket bra insändare som jag tycker du skall ta dig en minut att ögna igenom…)

Kategorier:Politik

Hemkommen…

18 februari 2011 Lämna en kommentar

…från årsmötet för SD Göteborg, så sitter jag och sammanställer de sista justeringarna på protokollet.
Ögonen går i kors, och jag får avsluta jobbet imorgon.

Mötet blev vad man förväntat sig.
Föredömligt lett av Björn Söder -och som du förstod, mig vid pennan.
Några voteringar i vanlig ordning såg till att timmen blev sen, men det skall bara göras.
Det är demokratins spelregler, och trots suckar och stön i den varma syrefattiga lokalen, så förstod alla att saker och ting har sin ordning.
Humöret var annars gott på deltagarna, och man ser fram emot omvalet för regionfullmäktige och dess valrörelse som skall sjösättas i det närmaste.
Inför detta finns det massor av möten, planering och beslut som skall tas, och det blir kommande veckors utmaning.
Jag skall inte gå händelserna i förväg, men vi känner nog alla på oss att vi kommer bättra på vårat resultat från i höstas.

Många hade slutit upp för kvällens årsmöte, och i salen samsades ett 90-tal personer som kommit för att välja sina företrädare -eller för att lyssna som gäster.
Vi hade en för mig helt ny lokal för ändamålet, och det var kul att inte alltid åka till samma lokaler.

Som vanligt bjöd Göteborgarna på smörgåstårta -och det äter ju inte jag- men en kopp kaffe och några godisbitar fick bli min belöning för kvällens insats.

Sammanfattningsvis måste jag erkänna att det finns en god framtidstro för partiet, och man kommer alltid peppad och lite upprymd ifrån dessa större sammankomster.
Det känns som vi omöjligen kan tappa i valet, och alla ser fram emot våren och valresultatet för omvalet.
Omvalet ser ut att förläggas den 15 Maj, och vi har inte mycket tid på oss som jag ju skrivit nedan, men kul skall det bli, om än lite jobbigt…

Kategorier:Dagbok

Årsmöten

17 februari 2011 2 kommentarer

Mitt upp i dessa tider med årsmöten, skall vi alltså nu behöva sjösätta en valrörelse igen.
Förhoppningsvis kommer jag kunna delegera en hel del, eftersom jag nu måste ut i arbetslivet.

Från och med nästa vecka sitter jag i en buss på dagarna, och skall se till att greja mitt busskort.
Arbetsförmedlingen flåsar mig i nacken, och jag kan inte längre låta dagarna passera med endast ideell sysselsättning. Det är dags att ta sig kragen, för familjens ekonomi har nu börjat bli ordentligt ansträngd.
Sedan oktober har jag ju varit arbetslös, och då valet gick så väldigt bra, så har jag prioriterat partiet sedan dess -men någon avlönad tid har det ju inte varit. Slut med det nu alltså.

Jag är inte orolig att jag kommer vara arbetslös efter att ha fått stoppa ner mitt busskort i bakfickan, men har dessutom lite andra extrajobb i bakfickan. Dags att ta igen för en vinter utan inkomst…

Vad valrörelsen anbelangar så hoppas jag att det finns folk som kan och orkar kavla upp ärmarna.
Som alla små partier vet, så är ju varje röst mer värd då valdeltagandet tryter.
Detta är ett sådant val, och det är viktigt att vi kan få våra väljare att masa sig till vallokalerna igen.
Intresset för omvalet är ju egentligen inte stort alls, och min förhoppning är ju att de andra partierna får svårt att skrämma liv i sina väljare också.

Vi som är politiskt aktiva är ganska trötta på val nu, det har ju varit en del att göra de senaste två åren.
Valrörelser är ju som bekant en obetald sysselsättning som tar all fritid i anspråk, och stressen och den ständiga korrespondensen internt och med väljare tar på psyket, och man blir trött och hängig -och i värsta fall kan det ta på relationerna i hemmet också.

Vi har i den kommande veckan ett par årsmöten som skall läggas till handlingarna, men sedan är det valrörelsen som gäller -efter busskortet och arbete denna gången.
Dags att ta ansvaret som familjeförsörjare igen. Jag blir ju alltid jämförd som en grottman av frugan, så det får väl vara hög tid att agera som en sådan också…

Kategorier:Funderingar

Nyval i Västra Götalandsregionen

14 februari 2011 2 kommentarer

Då var hela cirkusen igång igen.

Vi lider inte bara sviter av det gångna valet och att få ordning i partiet efter detta, utan nu skall vi börja tänka på att göra om allt igen. Åtminstone regionvalet.

Vi är mitt uppe i allas årsmöten, och som distriktsordförande har jag aldrig haft så många bollar i luften samtidigt känner jag.
Hur tusan skall jag klara av, orka med, eller ha tid för en valrörelse också?

Vi har bett riks om hjälp för att finansiera utskick och annat i valrörelsen, då vi efter höstens val står på bar backe med ekonomin, och luften har gått ur de flesta efter vintern, men har fått till svar att man innan man kikar på detta vill ha en plan för valrörelsen från respektive distrikt, ekonomiska kalkyler med vad varje distrikt är beredda att lägga själva, vilka beslut man tar om kommande eventuella mandatstöd etc.
-Hur har man tänkt sig att man skall hinna med att sätta sig ner och ta alla dessa besluten?
Styrelserna som nu skall ta dessa besluten kommer också inom ett par veckor kanske bytas ut mot nya ”spelare” som kanske har en annan uppfattning än den förra.
Har riks något intresse av att regionen skall lyckas i detta valet, så får man nog agera först och tänka senare.
Tiden är knapp, och saker ”måste bara göras”. Vi har inte tid att tjafsa med varann om formalia, prestigefyllda ställningstaganden och maktkamper inför valrörelsen -och vi har inte tid att tjafsa med riks i synnerhet.
Antingen är man ”på”, och ger oss det stöd man anser vi behöver för att göra ett bra val, eller så kan vi diskutera kronor och ören, vem-skall-göra-vad, vem bestämmer över vem och annat trams -och vi hinner ingenting.

Flera aktiva medlemmar som ser en nyvunnen chans att komma upp sig lite i ett bra valresultat sprudlar med glädje och energi inför kommande utmaningar, och jag önskar så att jag kunde dela deras engagemang.
Men; Med famnen full av:
-problemkommuner som behöver en fungerande verksamhet som tar kraft från alla
-representanter som behöver stöd för att inte lägga av
-genomförandet av distriktets årsmöte
-närvaro på andras årsmöten (distrikt som kommuner)
-delningen av distriktet
-hjälpa folk i sina nya roller i fullmäktige och styrelser
-kika på kommande utbildningstillfällen för alla distriktets representanter -och utveckla ett utbildningsmaterial till detta
-planera för kommunföreningens kommande styrelsemöten och utveckling
-planera in kommande medlemsmöten i kommunen
-arbeta politiskt i kommun och helst också regionen
-sköta mina uppdrag i kommunfullmäktige, regionfullmäktige och dess arvodesberedning och stiftfullmäktige
-komma in i rollen som nämndeman i förvaltningsrätten och hovrätten
-läsa på allsköns handlingar till ovanstående
-vara ett stöd som ordförande i distriktet och kommunen och konstant vara ajour på mejl och sociala medier
-Och inte minst: bli klar med mitt busskort och HITTA ETT JOBB!
-tilläggas skall att jag som distriktsordförande inte svarar för fem, tio eller ens tjugo kommuner -utan tjugosju.
…så skall jag dessutom sätta mig in i en ny valrörelse med allt vad det innebär.

Valet kommer som det ser ut hållas om tre månader, varpå valrörelsen får sjösättas snart, och vi har ännu inte ens hunnit kika på formerna och ramarna för densamma.
Skall regionen ha en gemensam valrörelse, eller skall alla fem distrikt inom regionen ha fem olika valrörelser?
Material? Affischer? Valsamordnare? Torgmöten? Riktade kampanjer? Gemensamt för regionen eller var för sig?
Hur skall man få tiden att räcka till?

Ha i åtanke: Nästan allt ovanstående skall skötas på fritiden!

Detta nyval ställer allt till sin spets:
Skall organisationen -som i media redan skrivs ned som ett sammanfallande korthus- klara av dessa prestigekamper som nu kommer äga rum?
Skall distrikten och riks relation bli ännu mer ansträngd, bara för att båda vill framhäva sig själva som den viktigaste instansen i en folkrörelse?
Kommer ekonomin ta knäcken på organisationen, då ”toppgubbarna” ser en chans att använda sig av ekonomin som ”vapen”?

Eller vill man ha ett bra valresultat, och förstå att vi måste ”bara göra”, och inte tjafsa?

Kategorier:Funderingar

Hovfjället

14 februari 2011 Lämna en kommentar

I helgen som var åkte familjen till Hovfjället.
Vi körde en ”torsdag-till-söndag-weekend” och bodde i en stuga i Vitsand.
Hade inte kamerans batteri lagt av så fort vi kom upp hade jag kunnat visat bilder på snötygnda granar, vackra frostvita björkar och meterhöga snövallar i vägrenarna.

Frugan nöjde sig med att sitta i restaurangen medan jag och döttrarna åkte skidor, för hon kände sig allt för förkyld för att orka ge sig ut i backarna.
Men vi klarade oss själva, och barnen gav sig ohämmade nerför pisterna fortare än jag kunde hänga med.

Jag måste erkänna att Hovfjällets sittlift var lite läskigare än de jag åkt med tidigare i andra fjäll. Dels var de så små att man bara kunde åka tre personer, och mitt i backen på väg upp hängde man över en ”ravin” nästan 75 meter upp -och det kittlade till i magen varje gång. De gånger liften stannade just när man hängde över det här stället så måste jag erkänna att jag ångrade att jag åkte just den liften.

Dag två i fjället så stannade frugan kvar i stugan, och jag och barnen åkte dit själva. Nu behövdes ju ingen uppvärmning, utan det var bara att ge sig på det. Dessutom hade vi nu ett strålande väder med endast en sol på himlen, och ingen blåst.

Den som tror att man får vara ledig från partiet när man är på ”semester” tror fel. Mejlen fortsätter att trilla in, och tar ingen hänsyn till att jag har annat för mig. Telefonen ringde tre gånger, med partikamrater som ville ha svar på sina frågor. Och inte minst; nyheten om att det blir omval i regionfullmäktige nådde mig.
I själva backarna på Hovfjället kanske jag kunde koppla av, men väl åter i stugan fick jag ju ”hålla ställningarna” igen.

Med träningsvärk och lite för lite sömn åkte vi då hem igen på söndagen, bra för att två timmar efter hemkomsten åka till Lerum och dana bugg. Det blev en jobbig buggkväll kan jag lova. Den här kroppen är som sagt inte så van vid ansträngning…

Kategorier:Dagbok

Jakt

10 februari 2011 2 kommentarer

I Riksdagen behandlade man igår jakten i Sverige, och vårt parti fick inte den vågmästarroll man förväntat sig på grund av ett ”kvittningssystem” som tydligen inte fungerar.
Läs mer här.
Partiet har generellt en jakt-och jägarvänlig politik. En politik jag inte delar med partiet om jag skall vara ärlig.
Dessutom är det en fråga jag inte är ensam om att ha svårt att förlika mig med partiet om.

Att partiet försöker flirta med jägarna förstår jag inte riktigt, för så stor väljarkår är det inte (om det nu är därför man tagit ställning för jakt och jägarnas frihet att skjuta djur i röstfiskande syfte), och i en sluten omröstning är jag övertygad om att vi jaktkritiska medlemmar i partiet skulle vinna med en stor marginal, och skulle egentligen kunna styra in partiet på en kritisk linje till jakt istället.

Jag ser all jakt som slakt. Och slakt gillar jag inte i någon form.
Dessutom är jag vegetarian, och vänder mig mot hela köttindustrin för den delen -oavsett om det handlar om halalslakt, eller vanlig traditionell västerländsk slakt. Det förstnämnda är bara mer barbariskt och ohyggligare än det andra, men båda ger mig avsmak.
Nu handlade det inte om det, utan om jakt.

Jakt är ett begrepp som för mina tankar åt människor som vill leka gud och kontrollera naturen.
Jakt, oavsett om det är älgar, rådjur eller som nu senast; vargar, tycker jag är fel.
Naturen har sin gång, och den skall min inte mixtra med.

Den licensjakt vi hade detta året på tjugo vargar ser jag som katastrofalt för den svenska vargbeståndet.
Ännu är inte alla tjugo förpassade till varghimlen, men det är bara en tidsfråga.
Men vad vet jag? Jag bor inte på landet och kommer aldrig komma i kontakt med vargar om jag bara håller mig hemma, men jag har för den delen ändå en åsikt.
Och min åsikt kommer alltid vara den: Jakt är fel!
Nä, sluta leka med naturen, och låt naturen ha sin gång…!

Jag vet flera av mina vänner och partikamrater som idiotförklarar mig för denna åsikt om jakt och slakt, men det får jag ta. Jag tänker inte hymla med mina åsikter.

Vad tycker du om jakt? (-Och då om vargjakt i synnerhet.)

Kategorier:Funderingar, Politik

Vad förväntade man sig?

08 februari 2011 3 kommentarer

Snart fem månader efter valet, börjar uppsägningarna trilla in.
Hetaste rapporteringen kring detta har varit Eskilstunas avhoppande sd’are, där man gått från en överbemanning, till ett ”plus-minus-noll-läge”
I mitt egna distrikt har vi haft en stor andel avhopp bland våra nyvalda nämndemän i förvaltningsrätten och hovrätten.
Frågan jag ställer mig: Varför?
Hur tänker folk när de ställer upp i allmänna val till kommun, landsting och riksdag, för att efter valet helt sonika avsäga sig sina uppdrag innan det ens gått ett halvår?
Avhopp har vi nu också haft i Uddevalla och Trollhättan, och trenden ser inte ut att vara över ännu.

På många håll rapporteras det att folk tappar sugen eller känner att allt blir ”för mycket”.
Vad hade de förväntat sig? Röda mattan? Räkmackor och smörgåsbord?
Att vara partiföreträdare för Sverigedemokraterna är ett ”skitgöra”.
Det är inte det minsta glamoröst (om man inte sitter i riksdagen och umgås i ”stureplanskretsarna” som nu blivit ett begrepp), och man är ständigt påpassad av media.
Du äger inte längre rätten till att ha ett privatliv om du skulle missköta dig det minsta -det fick ju William Petzäll erfara i dagarna, tycka vad man vill om det- och i de olika fullmäktigeförsamlingarna behandlar man oss ofta som spetälska.

Så vad hade dessa avhoppare väntat sig? Vad trodde de väntade på andra sidan valdagen?

Dessa avhopp drabbar oss hårt, eftersom det på det flesta ställen lämnar tomma stolar bakom sig. Vi har inte 20 kandiderande på fem platser, så vi har ju inte på alla ställen ersättare att sätta in.
Och i vågen av avhopp finns det de som pekar på en dåligt uppbyggd organisation, och en avsaknad av det stöd man trodde man skulle få som ny representant för partiet.
Faktum är ju att partiet utgörs av fritidspolitiker (åtminstone här i väst), så någon tid att åka runt och klappa folk på axeln finns inte. Inte heller finns det pengar att köra runt i distriktet för att klappa folk på axeln även om tiden hade funnits.
Vi har inga ombudsmän eller arvoderade ordföringar som kan ta på sig det jobbet, och det finns de som inte vill se distriktet ha heltidsarbetande organisatörer heller. Till dem: Lycka till…

Inför nästa val 2014 -om jag får vara med och styra då- så kommer jag vilja se mycket högre krav på våra kandidater. Att bara skriva sitt namn på ett papper, och medge att partiet får använda sig av namnet på valsedlarna räcker inte.
Det måste vara folk som vet vad det handlar om, folk som har lite skinn på näsan och inte drar öronen åt sig bara för att media är taskiga i sina artiklar, eller att fullmäktigeledamöterna ser snett på en i korridoren.

Mycket ankommer på organisationen att informera, utbilda och stötta sina representanter i föreningarna och fullmäktigeförsamlingarna, men hur skall man gå till väga?
Mitt recept är ombudsmän som på heltid kan ta på sig uppgiften och stötta och hjälpa folk i denna kritiska första period efter ett val!
Inte att förglömma: i kommande mellanvalsperiod behövs ett stort stöd tills dess alla hittat sina roller.
Men; ombudsmän har vi inte, och det ser inte ut att bli några heller. Och om det blir det, så är det ju till synes för sent, eftersom så många redan då har lagt ner det lilla engagemang de hade…

Vissa kommuner tuffar på som tåget och tycks inte ha några problem alls, medan andra kommuner i distriktet går på knäna, och riskerar tappa sina representanter.
Jag som distriktsordförande kan bara se på och beklaga.
Varken jag eller någon annan i styrelsen har tiden eller ekonomin att åka runt och dela ut kryckor, och egentligen vet jag inte om det är rätt att göra det heller.
Vad skall vi med folk till, som inte är beredda att ställa upp på det ideella arbetet (och ansvaret) som offentliga sverigedemokrater?

Och vem av oss orkar ge organisationen konstgjord andning i fyra år -på fritiden?
Ingen av oss vill jag påstå. Vi har alla fullt upp med vårt egna, och har inte alltid tid för andras problem.
Själv har jag ett flertal uppdrag som tar min tid i anspråk, och jag vet inte ens själv hur jag skall kunna leva upp till alla förväntningar, utan att i framtiden få möjlighet att kalla partiet för min arbetsgivare för att kunna ha möjlighet att ”räcka till” som partiföreträdare, organisatör och kommun- och landstingspolitiker.

Jag vill gärna skylla våra avhopp på en undermålig organisation, och tror också att det är där skon klämmer.
Vi var dåligt rustade för denna valframgång, och vi har ännu inte efter snart fem månader lyckats komma någon vart med organisationsutvecklingen.
Alla kommuner och distrikt har sina årsmöten att tänka på, och innan man vet vilka som skall besätta styrelserna och föra organisationen framåt, så vill ingen ta på sig för mycket arbete som kan spoileras av en ny styrelse som man kanske inte får fortsätta i.

Om jag fått bestämma hade vi haft ombudsmän -eller heltidsarvoderade distriktsordföranden- som stod redo att dra igång verksamheten redan dagen efter valet och bygga den organisation som nu borde vara sjösatt.

Partikollegor; kommentera:
Hur ser det ut med avhopp i ditt distrikt?
Vad har du för recept mot det? Delar du mina tankar, eller har du en annan synvinkel?

Kategorier:Funderingar