Hem > Funderingar > Vad förväntade man sig?

Vad förväntade man sig?

Snart fem månader efter valet, börjar uppsägningarna trilla in.
Hetaste rapporteringen kring detta har varit Eskilstunas avhoppande sd’are, där man gått från en överbemanning, till ett ”plus-minus-noll-läge”
I mitt egna distrikt har vi haft en stor andel avhopp bland våra nyvalda nämndemän i förvaltningsrätten och hovrätten.
Frågan jag ställer mig: Varför?
Hur tänker folk när de ställer upp i allmänna val till kommun, landsting och riksdag, för att efter valet helt sonika avsäga sig sina uppdrag innan det ens gått ett halvår?
Avhopp har vi nu också haft i Uddevalla och Trollhättan, och trenden ser inte ut att vara över ännu.

På många håll rapporteras det att folk tappar sugen eller känner att allt blir ”för mycket”.
Vad hade de förväntat sig? Röda mattan? Räkmackor och smörgåsbord?
Att vara partiföreträdare för Sverigedemokraterna är ett ”skitgöra”.
Det är inte det minsta glamoröst (om man inte sitter i riksdagen och umgås i ”stureplanskretsarna” som nu blivit ett begrepp), och man är ständigt påpassad av media.
Du äger inte längre rätten till att ha ett privatliv om du skulle missköta dig det minsta -det fick ju William Petzäll erfara i dagarna, tycka vad man vill om det- och i de olika fullmäktigeförsamlingarna behandlar man oss ofta som spetälska.

Så vad hade dessa avhoppare väntat sig? Vad trodde de väntade på andra sidan valdagen?

Dessa avhopp drabbar oss hårt, eftersom det på det flesta ställen lämnar tomma stolar bakom sig. Vi har inte 20 kandiderande på fem platser, så vi har ju inte på alla ställen ersättare att sätta in.
Och i vågen av avhopp finns det de som pekar på en dåligt uppbyggd organisation, och en avsaknad av det stöd man trodde man skulle få som ny representant för partiet.
Faktum är ju att partiet utgörs av fritidspolitiker (åtminstone här i väst), så någon tid att åka runt och klappa folk på axeln finns inte. Inte heller finns det pengar att köra runt i distriktet för att klappa folk på axeln även om tiden hade funnits.
Vi har inga ombudsmän eller arvoderade ordföringar som kan ta på sig det jobbet, och det finns de som inte vill se distriktet ha heltidsarbetande organisatörer heller. Till dem: Lycka till…

Inför nästa val 2014 -om jag får vara med och styra då- så kommer jag vilja se mycket högre krav på våra kandidater. Att bara skriva sitt namn på ett papper, och medge att partiet får använda sig av namnet på valsedlarna räcker inte.
Det måste vara folk som vet vad det handlar om, folk som har lite skinn på näsan och inte drar öronen åt sig bara för att media är taskiga i sina artiklar, eller att fullmäktigeledamöterna ser snett på en i korridoren.

Mycket ankommer på organisationen att informera, utbilda och stötta sina representanter i föreningarna och fullmäktigeförsamlingarna, men hur skall man gå till väga?
Mitt recept är ombudsmän som på heltid kan ta på sig uppgiften och stötta och hjälpa folk i denna kritiska första period efter ett val!
Inte att förglömma: i kommande mellanvalsperiod behövs ett stort stöd tills dess alla hittat sina roller.
Men; ombudsmän har vi inte, och det ser inte ut att bli några heller. Och om det blir det, så är det ju till synes för sent, eftersom så många redan då har lagt ner det lilla engagemang de hade…

Vissa kommuner tuffar på som tåget och tycks inte ha några problem alls, medan andra kommuner i distriktet går på knäna, och riskerar tappa sina representanter.
Jag som distriktsordförande kan bara se på och beklaga.
Varken jag eller någon annan i styrelsen har tiden eller ekonomin att åka runt och dela ut kryckor, och egentligen vet jag inte om det är rätt att göra det heller.
Vad skall vi med folk till, som inte är beredda att ställa upp på det ideella arbetet (och ansvaret) som offentliga sverigedemokrater?

Och vem av oss orkar ge organisationen konstgjord andning i fyra år -på fritiden?
Ingen av oss vill jag påstå. Vi har alla fullt upp med vårt egna, och har inte alltid tid för andras problem.
Själv har jag ett flertal uppdrag som tar min tid i anspråk, och jag vet inte ens själv hur jag skall kunna leva upp till alla förväntningar, utan att i framtiden få möjlighet att kalla partiet för min arbetsgivare för att kunna ha möjlighet att ”räcka till” som partiföreträdare, organisatör och kommun- och landstingspolitiker.

Jag vill gärna skylla våra avhopp på en undermålig organisation, och tror också att det är där skon klämmer.
Vi var dåligt rustade för denna valframgång, och vi har ännu inte efter snart fem månader lyckats komma någon vart med organisationsutvecklingen.
Alla kommuner och distrikt har sina årsmöten att tänka på, och innan man vet vilka som skall besätta styrelserna och föra organisationen framåt, så vill ingen ta på sig för mycket arbete som kan spoileras av en ny styrelse som man kanske inte får fortsätta i.

Om jag fått bestämma hade vi haft ombudsmän -eller heltidsarvoderade distriktsordföranden- som stod redo att dra igång verksamheten redan dagen efter valet och bygga den organisation som nu borde vara sjösatt.

Partikollegor; kommentera:
Hur ser det ut med avhopp i ditt distrikt?
Vad har du för recept mot det? Delar du mina tankar, eller har du en annan synvinkel?

Annonser
Kategorier:Funderingar
  1. Stig
    09 februari 2011 kl. 3:12

    Avhoppet i Uddevalla är ytterst beklagligt och direkt skadligt för SD Uddevallas fortlevnad.Den ENDA kompetenta kraften och tillika gruppledaren i KF kände sig som du vet så till den milda grad motarbetad av en majoritetsfalang bestående av nybörjare,klåpare och dilletanter att han till slut inte orkade med tjafset längre utan nödsakades att kasta in handduken. Kalla det för vad du vill, men jag kallar detta beteende för ren partiskadlig verksamhet! Och som lök på laxen lär en av dessa filurer kandiderar till ordförandeposten i SD Bohuslän! Man tar sig för pannan! Infiltratörerna inom Sverigedemokraterna firar tydligen julafton året runt. Man kan oroligt fråga sig–hur skall detta sluta?

  2. Lassekolja
    09 februari 2011 kl. 14:32

    Som vanligt rakryggat och bra skrivet Jimmie! Där ett instämmande platsar instämmer jag, ex.-vis i Din ”lista” över vad som krävs av en aktiv SD-politiker tillika aktivist. Jag blir lika upprörd och besviken varje gång jag läser eller hör talas om att återigen har en SD-are gjort bort sig, just eftersom SD-are alltid har extra illvilliga ögon på sig.
    Förloppet med William Petzäll, d.v.s. ”time out-en” verkar vettigt. Eftersom W.P. tidigare visat framfötterna på sin hemmaplan i Borås och hittills i Riksdagen kan man bara beklaga händelsen och hoppas att han tagit lärdom och önska honom lycka till i framtiden.

  3. Roberth
    09 februari 2011 kl. 18:14

    Mycket bra skrivet!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: