Hem > Dagbok > Bristen på tid och resurser

Bristen på tid och resurser

Jag har fått påpekande om att jag kan tyckas vara gnällig i min blogg, och här kommer ett sådant inlägg till:

Efter valet var vi många som fick ta på oss extra kostymer: Regionfullmäktige, kommunfullmäktige, nämnder och styrelser av olika slag.
Internt har det skapats flera föreningar, styrelserna har utökats, fått mer att jobba med, och skall nu fungera ”på allvar”. Vi sitter ju i riksdagen nu, och har mycket att leva upp till.
Organisatoriskt är det en jätteutmaning, och vi i Västra Götaland är ju på uppgående, och har precis förankrat oss på den politiska kartan i nästan alla fullmäktigeförsamlingar, såväl i kommunerna som i regionen -där vi nu skall gå till omval till och med.

Allt skall skötas på fritiden, och skall jag vara ärlig mot mig själv: Jag har inte tiden eller resurserna att hinna med allt längre.
Har uppgiften blivit övermäktig? Kanske inte ännu, men vi är på väg dit.

Jag är återigen toppnamnet i regionvalet för Norra Älvsborg och kommer rimligen att få sitta kvar i regionfullmäktige (och sannolikt med ytterligare en ordinarie ledamot från samma valkrets -vi går ju starkt framåt).

Mitt största huvudbry ligger på det organisatoriska just nu, och mina olika fullmäktigeuppdrag får gå lite på ”tomgång” just nu. Jag har helt enkelt inte tid att fokusera på det. Dygnet har bara 24 timmar, och det är ju ett fritidsintresse det här, inget jobb. Tyvärr.
Att bygga upp en bättre fungerande struktur i distriktet, stödja kommunerna och dess företrädare samtidigt som vi skall gå in i en valrörelse igen tar all min tid i anspråk. All fritid då.
Att inte kunna ”koppla bort” partiet en enda dag, att inte kunna vara ”ledig” från min politiska och organisatoriska roll börjar kännas jobbigt.

Jag har helt enkelt inte den tiden jag behöver.

Alla de uppdragen jag har; de olika fullmäktigeförsamlingarna, arvodesberedningar och valberedningar, ordförande i både kommun och distrikt är sammantaget ett heltidsjobb -som skall skötas på fritiden.
Jag kommer snart gå ut i arbete igen, och kommer då få trappa ner väldigt mycket med partiarbetet, och det oroar mig. Det bygger upp en inre stress där man känner sig otillräcklig.
Otillräcklig känner jag mig redan nu -hur skall det då inte bli till våren när vi står mitt uppe i ett val, och min tid får vigas åt annat istället?
Familjens försörjning måste komma först, och med frugans allt mer ekonomiska orolighet, så får inte längre partiarbetet belasta vår ekonomi.
Den politiska hobbyn -det organisatoriska och politiska heltidsarbetet- får inte längre KOSTA familjen pengar. Att lägga jobb och familjen åt sidan och jobba gratis får räcka.
Fram till idag har partiet varit en fritidsaktivitet som jag fått betala stora pengar för att få privilegiet att lägga tid på.

Tyvärr måste jag deklarera följande: Jag kommer inte kunna leda och delta i valrörelsen så som jag skulle vilja. Eller hinna med så många möten. Eller planera och organisera. Eller svara på mejl annat än på kvällar. Eller svara i telefon på dagtid. Inte heller kommer jag kunna låta mig intervjuas av media under dagtid då jag inte får prata i telefon när jag jobbar som busschaufför.
All ideell tid får helt enkelt stryka på foten, i kampen för att komma på fötter ekonomiskt igen efter denna tids arbetslöshet. Arbete och arvoderade uppdrag måste komma i första hand framgent, annars går vi sakta under rent ekonomiskt, och den lediga fritid jag har -den tid jag orkar lägga- får räcka.

För att dra ett sträck över detta gnällinlägg: Det får bli som det blir. Allt kan inte stå och falla med mig, utan måste ju rimligtvis kunna delegeras ut till alla andra. För visst vill alla sätta sitt personliga liv på ”paus” och bara jobba med organisatoriska frågor?
Den som tycker att jag inte gör tillräckligt får gärna byta skor med mig ett par månader…

Annonser
Kategorier:Dagbok
  1. Micke Andersson
    26 mars 2011 kl. 17:49

    Kan inte det säga det bättre själv. Det tar tid och kraft samt den personliga ekonomin blir lidande. Detta blev man själv varse för många år sedan. Eftersom vi är så gott som oavlönade så blir det tufft i längden att hinna med allt utan att familjen blir lidande.

  2. 26 mars 2011 kl. 18:44

    Amen brother

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: