Archive

Archive for februari, 2013

Dags att takta upp…

28 februari 2013 Lämna en kommentar

Nu när vi gång på gång ser opinionssiffror som befäster oss som Sveriges tredje största parti, så gäller det att inte bli allt för självsäker och luta sig tillbaka och tro att ”universum” kommer att lösa valet 2014 av sig självt.

Vi närmar oss raskt ett EU- och kyrkoval. Det kanske inte gemene man är särskilt upphetsad av, men vi politiskt engagerade är det, för det kommer sätta ribban för hur valet 2014 kommer att slå ut.

Vi har i de olika kommunföreningarna helt olika förutsättningar ekonomiskt och bemanningsmässigt att kunna bedriva en valrörelse -och hur vi skall ha ork att dra runt tre på varandra har jag ingen aning om. Hjälp kommer behövas! Inte bara av medlemmar då, utan av riks- och distriktsorganisationen rent ekonomiskt för att ”rodda” runt en sådan kostnadskrävande jätteapparat under kommande 1,5 åren som vi har framför oss.

Valsedlar skall besättas med namn, och det kräver sitt detektivarbete. Folk skall utbildas i mötesteknik, föreningspraxis och hur en politisk företrädare skall föra sig. Jag ser ett jättebehov av utbildningar. Distrikten här i Västra Götaland har gått samman om ett första trevande utbildningspaket, men det är ännu mycket amatörmässigt. Inte ens i närheten av den klassen på politikerutbilningarna sossarna och moderaterna erbjuder sina medlemmar, och där måste vi bli bättre kommande året! Utbildning och information är nyckeln till framgång för att kunna behålla så många som möjligt efter valet 2014, så alla känner att de står på ett stadigt fundament.

Det kommer krävas heltidsanställda företrädare som kan sköta organisation och logistik. Det skall turneras runt med torgmötesutrustning, och det kräver att folk är lediga på dagarna under veckan. Så ser inte min verklighet ut, så det måste också lösas på något sätt. Här hoppas jag att distriktet och riksorganisationen ser behovet av ombudsmän på samma sätt som jag. Jag hade även velat se en etablerad handfull ombudsmän i Västra Götaland redan nu som kunnat jobba med dessa frågorna långsiktigt, men där har jag inte fått något gehör.

Att i sista minuten ”släcka bränder” i valrörelsen tror jag inte på, men allt handlar såklart om pengar. Distrikten vill sitta på sina skattkistor inför valet, och inte spendera i organisationsuppbyggnad och anställda kanslister eller ombudsmän såklart.

Men jag anser att skapandet av den organisationen vi måste ha som landets tredje största parti startar NU. Det är NU folk måste anställas för att påbörja allt arbete inför valrörelsen. Det är NU vi måste sjösätta kvalitativa utbildningar för våra kommande företrädare. Det kräver sina timmar och sitt engagemang att planera och genomföra, och det behövs NU -inte sen. 

Nu ser det olika ut i olika delar av landet såklart, och partiets sydligare organisationer kan detta, är väl förberedda och ser fram emot valrörelsen med spänning. Jag bor i Västsverige, och jag fasar för den. Vi är inte beredda på utmaningarna ännu. Vi ligger två mandatperioder efter ”syd” i utvecklingen.. Vi behöver resurser NU. Distrikten här uppe  måste anställa folk redan nu för att ha en fungerande organisation inför 2014.

För oss ”nybörjare” måste vi börja redan nu, annars står vi handfallna och smått panikslagna när vi märker att tiden och pengarna inte räcker till. Jag hoppas innerligt att vår kommande distriktsstyrelse i ”Norra Älvsborg” och resten av Västra Götaland ser våra utmaningar och behov med samma ögon som jag.

Annars är jag rädd att vi återigen kommer vara ute ”fem i tolv” när det beger sig -och det anstår det inte ett parti som är landets tredje största…  

Kategorier:Dagbok

Tid, tid och tid… …sbrist

24 februari 2013 Lämna en kommentar

Snart går vi in i förberedelserna för kyrkovalet. Ett val de flesta kanske inte bryr sig så mycket om, men som ändå är en första fingervisning i hur poppis de olika partierna är (eller nomineringsgrupper som det heter i kyrkovalet.)

Själv ställer jag inte upp i församlingsnivån -för jag har helt enkelt inte tid. Partiet ser det som viktigt att ställa upp i alla nivåer, och besätta alla stolar vi kan, men då tar man samtidigt inte hänsyn till alla människors privata förhållanden; familj, arbete, arbetstider och möjligheterna att få ledigt från jobbet.

Jag å andra sidan har visserligen lätt att få ledigt från mitt jobb, men var går gränsen? Jag tar varje månad ledigt i sex till åtta dagar. Hur populärt är det tror ni? Hur hade det sett ut om jag inte haft en förstående chef som låter mig ta ledigt? Då hade jag fått avträda mina politiska uppdrag till förmån för arbetet.

”Men det är ju din demokratiska rättighet att ta ledigt” säger säkert någon, och ja det är det, men verkligheten ser inte sådan ut. Jobbar du på en liten firma eller har eget så är du livegen. Har du en chef som inte gillar ditt politiska val i livet så… …kommer han inte bevilja dina ledighetsansökningar ”bara sådär”.

På en utbildning i Borås nyligen pratade vi lite om livet som politiker. Fritidspolitiker då. Tillhör du en av de priviligierade i partiet som klappas på ryggen av ”rätt” personer så är lyckan gjord. Hög lön, och all tid i världen för ditt uppdrag som politiker eftersom du ges hela din arbetsvecka till detta, och till en ersättning som ofta är den tredubbla mot en vanlig förvärvsarbetande.

Men är du bara en vanlig fritidspolitiker så ser verkligheten helt annan ut. Ideellt arbete på din fritid. Fritid som din familj önskar att du delade med dom istället, problemen på jobbet som du läste ovan med att få ledigt, och ”skitsnacket” och vuxenmobbingen som ditt politiska engagemang ofta medför. Och pengarna? Ja, här pratar vi inte några stora löner eller feta ”pensioner”, utan snarare avkall på lön, lite extra småpengar i arvoden, men oftast går du back på ditt engagemang.

Skillnaderna på en heltidspolitiker och en fritidspolitiker är som natt och dag -men det är på fritidspolitikernas axlar som kommunerna och landstingen vilar. Inte på kommunalråden, sekreterarna eller de arvoderade gruppledarna. Fritidspolitikerna.

Är du på god kant med höjdarna i partiet som har möjligheten att hjälpa upp dig till en heltidstjänst så har du möjlighet att leva på ditt intresse, men är du en ”fritänkande” medlem så har du ofta inte den chansen -för då anses man vara ”jobbig”.

Själv har jag varit aktiv och engagerad i partiet sedan 1998, folkvald sedan 2005 (idag på både stift- kommun- och regional nivå), suttit i flera interna styrelser i både kommunförening som distrikt och partistyrelsen -men har jag någonsin ens fått frågan att ta en tjänstemannaanställning eller ett heltidsarvoderat fullmäktigeuppdrag? Nej.

Inte ens en anställning om 20% för att kunna verka som kommun- och distriktsordförande? Nej.

Fritidspolitiker är nog allt jag kommer kunna bli, och det är inget fel i det, för de allra flesta kommer inte längre än så, men; då skall man också veta att som partiledning -eller som väljare för den delen- kan man inte begära någonting av sina företrädare. För i många fritidspolitikers liv finns helt enkelt inte tiden för det idella engagemang som man känner att man skulle behöva lägga. Inte mer än den tiden man kan ta sig för fullmäktigemöten och annat som du kan ta ledigt från. Tid; en bristvara. 

Kategorier:Dagbok

Kära dagbok…

23 februari 2013 Lämna en kommentar

…Nu har jag varit borta alldeles för länge, men lovar att kika in oftare…

 

Äh, skämt åsido. Det har var mycket annat som pockat på min uppmärksamhet och min fritid. Så kan det bli vissa perioder.

Med detta sagt: Jag är tillbaka på planen igen…

Kategorier:Dagbok