Arkiv

Archive for juni, 2013

Kollektivtrafikpolitiken i VGR

Idag sitter jag i årets budgetsammanträde i Västra Götalands regionfullmäktige, och debatten har fullständigt dominerats av finansieringsgraden.
Idag ligger finansieringen på ungefär 50% skatt, och 50% självfinansiering.
Bilister, pensionärer och alla andra skattebetalare betalar alltså halva biljetten för alla som åker med västtrafik.
Kollektivtrafiken är en allt mer kostnadskrävande institution i Västra Götalands regionverksamhet som också skall ställas i proportion med sjukvården i första hand, som också behöver pengar.

Sverigedemokraterna stöder då förslaget om att öka självfinansieringsgraden till 60%.
Detta stöter såklart på patrull i den rödgröna röran, som istället förordar en högre skattefinansieringsgrad.
Pengar man antagligen då får tas från… …sjukvården? Eller?

Man pratar bara om att vårt ”borgerliga” förslag om en högre självfinansieringsgrad kommer resultera i högre biljettpriser, men det är förstås att göra det lätt för sig.
Om vi vänder på pannkakan:
Om man säger ”Vi vill sänka skattefinansieringen till 40%” så låter inte det lika illa, och hur skall man nå det målet?

Vi glömmer den heliga ko i debatten som ingen vågar knuffa på: Administrationen och tjänstemannasektorn -de som inte bidrar till kollektivtrafiken rent fysiskt, utan bara är en ”kostnad”.
Det är min personliga övertygelse att det i denna sektor finns massor med pengar att spara in på. Detta utan att behöva dra in linjer i ett första steg. Varför vågar ingen ta DEN debatten?
Om jag tillåter mig att ”brainstorma”: Kanske för att den sysselsätter många fritidspolitiker och deras vänner som är rädda om sina inkomster?

Denna tjänstemannasektor består av akademiska människor med ofta mycket högre löner än de buss- och spårvagnsförare som utgör kärnan i verksamheten. Men vad tillför dom? Lyser flitens lampa? Kan varje tjänsteman inom västtrafik försvara sin egna existens rent ekonomiskt?
Vad vet jag. Ingen vågar peka på detta jättestora kostnadsställe i kollektivtrafiken.
Men betänk detta: Det är också löner som skall tas från DITT biljettpris, och från DIN skatt.

Sedan har vi effektiviteten i allmänhet:
Kan trafiken rationaliseras? Absolut.
• Mindre och billigare bussar på lågt belagda linjer.
• Anropad trafik i regionens ytterområden i det lågt belagda områdena.
• Dra in en och annan tur som ofta går i det närmaste tom.
• Kom till rätta med det omfattande gratisåkandet.
…För att nämna fyra av flera förslag som kan SÄNKA skattefinansieringsgraden till 40%.

Och varför kikar man inte på regionen som faktiskt HAR en skattefinansiering på 40%? Skåne.
Varför kan dom och inte vi? Varför vågar vi inte titta på deras modell, och ta till oss av det som skulle hjälpa oss?
Varför låsa fast sig i en debatt som bara har biljettprishöjningar som enda argument?

Låt de som utnyttjar servicen också betala för den i större utsträckning.
Låt de som åker bil få bära SINA kostnader, och de som åker buss betala SIN biljett?
Varför är det resonemanget så fult?

Även om biljettpriset är det första intryck man får av kollektivtrafiken, så är det också den viktigaste anledningen till om bilen står eller skall rullas ut på vägen.
Väldigt få ser längre än till sin egna plånbok, MEN; det är inte allt.
Effektivitet. Punktlighet. Tillförlitlighet. Säkerhet. Service. Tryggt resande. Trevlig miljö. Gratis internet. Trevliga tåg- och kanske rent av bussvärdar.
Detta är alla ytterligare anledningar till varför fler skulle vilja åka kollektivt. Anledningar goda som några som INTE bara ankommer på priset.
Men eftersom detta visionärt inte går att räkna på i reda pengar, så drunknar de argumenten i debatten…

Kategorier:Politik

Tiggeri

Sitter i ett två dagar långt budgetsammanträde med Västra Götalands regionfullmäktige, och gick på lunchen en promenad i centrala Vänersborg.
I skuggan utanför Hemköp sitter en sliten utländsk man med en pappmugg i handen, och upprepar det så välbekanta ”Please… …please…”
Hela centrum består vid just detta tillfälle av regionpolitiker som liksom jag sträcker på benen efter maten, och tanken slår mig: ”Hur kan detta få fortsätta? Hur kan han sitta här och skaka med en penningmugg utan att polisen kommer och eskorterar honom därifrån?”

Polisen går varje år ut med varningar om dessa tiggare, som så ofta inte alls är tiggare -utan en kugge i ett kriminellt tiggerinätverk, där dessa stackare utnyttjas av folk som de också måste lämna ifrån sig pengarna till under dagen.
Inslag i tv; Kalla fakta och Uppdrag granskning har ju också ”avslöjat” denna kriminella verksamhet ett flertal gånger, där rena bluffmakare reser på sig och går vidare som vem som helst, med både ett ordnat liv och familj som väntar på eftermiddagen.
(Klipp från tv-inslag finns ju på Youtube att kika på.)

En annan aspekt är det högst troliga i det att han är en illegal invandrare. Eller ”papperslös” eller ”tillståndslös” -kalla det var du vill.
Om han sitter som illegal invandrad tiggare, så är ju det i sig en anledning för polisen att omhänderta honom för utvisning. Alternativt förargelseväckande beteende eller annan rubricering.

I Sverige har vi en social struktur där ingen behöver tigga. Alla kan få sin mat på bordet -till och med illegala.
Följaktligen ser jag alla tiggare av denna sorten som en förlängd arm i den kriminella struktur som jag nämnde här ovan.
Nä, självklart: ALLA är inte en del i det kriminella nätverket, och ALLA är inte illegala -men vi har fortfarande vår sociala ”försäkring” som gör tiggeri i Sverige till ett ”exotiskt” och ganska främmande inslag i stadsbilden.
Och jag undrar: ”Har han fått sitta kvar när jag går förbi nästa gång?

Kategorier:Dagbok, Funderingar