Arkiv

Archive for the ‘Dagbok’ Category

EP-valet 2014

Valet till Europaparlamentet är inget som engagerar den enskilde medborgaren.
EU är ”långt där borta”, och inget vi gör kan påverka detta ändå tycks man resonera.
Självklart är detta en felaktig inställning.
Är man positiv till EU så vill man ju ha EU-förespråkande politiker till EU, och är man kritisk så vill man ju ha reserverade och granskande politiker i parlamentet.

Det är framför allt svårare att få kritiska människor än positiva människor att gå och rösta i EP-valet. Eftersom vanmakten och uppgivenheten inför monsterstatprojektet gör gemene man orkeslös inför uppgiften att gå och rösta på sin EU-kritiska kandidat så stannar många hellre hemma.

Men det är än viktigare att gå och rösta om man är kritisk till EU.
Den EU-kritiska gruppen ledamöter i EU måste växa sig starkare för att kunna tillgodose de EU-kritiskas röst.
Det finns idag två kritiska grupperingar i EU-parlamentet: Den ena gruppen är ”reserverade” och ”motvalls”. Den andra gruppen vill lägga ner EU helt och hållet.
Dessa två grupper behöver bli starkare för att kunna bromsa EU’s framfart.
Den gemensamma valutan har visat sig vara en bubbla som håller på att spricka, gemensam militärmakt och polisväsende var inte heller något man gick in i med öppna ögon när en gång den knappa majoriteten avgjorde Sveriges medlemskap.

Kan vi undvika Euro’n? Kan vi gå ur EU?
”Nej, är försent. Nu är vi med, och vi måste vara med” hör man från de EU-frälsta.
Men självklart kan vi gå ur om vi väljer att göra det.
Det är inte Fredrik Reinfeldt eller Annie Lööf som bestämmer det -det är du och jag.

Förr var både miljöpartiet och vänstern och en garant för ett ”ut ur EU”, men under förhandlingarna med sossarna har de övergivit denna inställning för att få vara med och fika med sossarna i pauserna.
Allianspartierna har genom hela resan varit EU-positiva, så på högerkanten hittar vi inte så många EU-kritiker.
Det enda utpräglade högerpartiet som ställer upp i valet till EU-parlamentet med kritisk röst var Junilistan.
Jag skriver ”var”, för så är det inte längre. EU är ju deras enda inkomstkälla, och de driver inte någon kritisk linje med målet att Sverige skall ut ur monsterstaten längre.

Men opinionen har vänt, och jag är övertygad om att en ny omröstning i frågan om Sveriges medlemskap i EU skulle få det motsatta resultatet än den som föregick vårt inträde.
Inför valet 2014 kan alla markera sitt avståndstagande till EU genom att gå och rösta på det enda partiet som driver frågan om en ny omröstning.

Man kan rösta för att markera att vi vill ha tillbaka vår beslutanderätt inom landets gränser.
Att markera att vi inte vill ge bort 26 miljarder årligen, utan återupprätta vår egna vårdapparat och alla de samhällsviktiga funktionerna som är eftersatta idag, och inte längre lägger Sverige på den konkurrenskraftiga nivån som vi en gång var.
Vill man dessutom prata om en fungerande integration för de flyktingar och invandrare som befinner sig i Sverige idag; ja, då behöver vi dessa pengarna till bättre ändamål än att skänka bort dom till EU-byråkratin och alla pappersvändare..
Är man idag kritisk till att Sverige är med i EU-projektet, så finns det bara ett parti att rösta på i valet; Sverigedemokraterna. Det är inte svårare än så.

Kategorier:Dagbok

Måste vi bli fler hela tiden?

25 februari 2014 2 kommentarer

Här i Lerums tidning läser vi om hur vi blir fler och fler i kommunen.
Politiskt har vi en vision och ett mål om ständig befolkningstillväxt om 1%.
Ett förslag flera tycker är absurt när man pratar med andra kommunpolitiker ”bakom kulisserna”, men det är ett förslag som endast Sverigedemokraternas ledamöter motsatt sig offentligt i fullmäktige.
Varför måste vi bli fler hela tiden?
Varför inte sträva mot ett hållbart samhälle istället?
Är verkligen fler skattebetalare allt kommunpolitiken går ut på?

I debatten blundar man för allt som gör den ständigt växande befolkningsökningen till en omöjlig och miljövidrig ekvation:
Samhället skall ju hänga med. Alla samhällsviktiga funktioner skall ju kunna hålla jämna steg. Att ständigt bli fler frestar såklart på hela vårdapparaten, och den är redan kritiserad så det räcker i Lerums kommun.
Den kommunala verksamheten ”sätter sig” aldrig.
• Kollektivtrafiken lämnar mycket att önska i kommunen. Samtidigt som man säger sig sträva mot ett utopiskt mål att bli ”Sveriges ledande miljökommun” -och vill få Lerumsborna att ta kollektivtrafiken- så väljer man att sälja ut skog och mark till byggherrar man haft kontakter med länge och låter dessa föra upp villor efter villor… …och nu också svindyra bostadsrätter i höghus i centrum.
Kollektivtrafik är knappast något som står högt på agendan hos dessa välbeställda nya kommuninvånare moderaterna gör allt för att få hit. Dom kör bil.
• Man vill bli fler och fler för att gynna handeln i kommuncentrat säger man. Återigen flirtas det alltså förbehållslöst med företagarna och deras ”tillväxt” istället att fråga sig:
”Varför har folk valt just Lerum?”
”Varför trivs de som bor här nu så bra?”
-Kanske just för att det är den ”lantliga” kommunen strax utanför Göteborg?
• Miljön är en av mina största aspekter i mitt ställningstagande emot målet om ständig befolkningsökning:
Det finns bara så många träd. Det finns bara så många ängar. Det finns bara så många åkrar.
För varje uppfört villaområde har man skalat bort natur som aldrig kommer tillbaka.
Att man bygger en villa här eller där förstår jag också är en naturlig del i att vi blir fler på jorden, men i denna takten har vi snart ingen miljö kvar att värna om ifall vi skall bli ”Sveriges ledande miljökommun”.
Det går helt enkelt för fort. Att bygga för byggandets skull är en oönskad och destruktiv utveckling anser jag personligen. Och i det kommersiella syftet som villaområdena poppar upp så görs det så i tråkiga, billiga och charmlösa arkitekturer som inte inger vare sig en känsla av värme eller trivsel som klassisk arkitektur gör.
Det är såklart mitt påstående sett ur mitt perspektiv.

Exploateringarna av Lerums skogar ser inget slut.
Efter att ha skövlat och avverkat skog och mark för nya villaområden, så planeras redan nya avverkningar för nästa.
Blir man någonsin nöjda?
Var går gränsen?
Man blir såklart inte nöjda.
Den här exploateringshysterin handlar inte om att bygga det hållbara samhället som man pratade om förr i tiden, det handlar om pengar; om att få in pengar till kommunens skattekista eftersom den läcker åt alla håll.

Nu vill jag se att man tar sig en ordentlig funderare på hur vi vill ha vårt Lerum. Bromsa skövlingen av Lerums natur och värdera Lerums miljö, naturvärden, kulturhistorien och vår ”Lerumsanda” och det lugn och den charm många av oss värderar högt i vardagen framför ekonomiska intressen och luddigt och klyschigt prat om ”ekonomisk tillväxt”…

Kategorier:Dagbok

Landsdagarna 2013

26 november 2013 Lämna en kommentar

Hemkommen efter 2013 års Landsdagar kan jag summera det mest lyckade och välorganiserade sådant genom tiderna.
Nu känns det äntligen som vi börjar komma in på banan.
De gamla ”riksårsmötena” kunde på sin tid bli rent kaosartade, med en den ena -än den andra- stollen som gjorde bort oss i talarstolen inför media, och som då gav våra motståndare rätt i det att vårt parti bestod av många ”tomtar och troll”.
Mycket långsamt började man inse att vi även rent organisatoriskt måste lyfta kvalitén, och det har varit en lång och seg process.
Tomtarna och trollen har bit för bit knoppats av, och organisationen vuxit i både antal och kvalitét.

Man har alltid haft problem med röstlängder, omröstningsförfarandet och incheckningssystemet.
Om inte för omständigt och tidskrävande, så allt för tekniskt och ÄN MER tidsödande.

Så sent som förra Landsdagarna 2011 var vi många som började tappa hoppet om att vårt parti någonsin skulle kunna samla rätt människor för att anordna ett flerdagarsmöte på riksnivå -men i år lossnade proppen.
Äntligen kan man åka hemåt och tycka att det var ombudens debattlusta som drog ut på tiden, och inte långa ajourneringar då tekniken inte fungerade.

En liten känga vill jag ändå skicka med till riksorganisationen inför kommande konferenser av detta slaget: Arbetsordningen!
Att behandla ämnen i block liknar ingenting.
Det blir snurrigt, talartiden räcker inte till, och folk tappar tråden. Varje gång.

Varför gör man då på det viset?
Just därför: Att folk inte skall kunna prata uttömmande i varje ämne för att korta ner tiden.
Mötesdisciplinen kan man hålla hårt på ändå, utan att försvåra för ombudens möjligheter att föredra sina motioner och debattera andras.
Vi har bara Landsdagar vartannat år, jämfört med varje år tidigare, och då behöver ju också mötet i sig planeras annorlunda.
Folk måste få lättat sina hjärtan, för det har de bara möjlighet att göra vartannat år.

Annars var det en stolt Stranne som satt i ett baksäte på en S80 på väg hem mot Floda, och gladdes åt det välorganiserade årsmötet!

”Vi är på gång nu”
”Förändring, framåt, tillsammans”
Vi älskar Sverige -på riktigt”
…och allt vad slogans heter…

SD 2014!

Kategorier:Dagbok, Funderingar

Böda camping

04 augusti 2013 Lämna en kommentar

Nyligen hemkommen från en vecka på Böda camping på Öland… …ja ni vet den där campingen som kanal 5 haft som serie.
Har haft både regn som strålande solsken, och summerar en trevlig vecka.

Men det här med att tälta med familjen en vecka, hur tänkte jag där?
Håller ekonomin så är det nog allt en husvagn på önskelistan.
Så enkelt -men ändå spartanskt som en campingvistelse skall vara… …sett ur ett betongbarns ögon. Lite bekvämligheter kan man ju kosta på sig efter tjugo års tältande.

Vi har träffat nya människor som vi gärna ser igen, och vi har träffat gamla bekantskaper som vi träffar varje år på campingen.
En camping så stor som Böda är lite av ett socialt experiment. Många människor på liten privat yta, utelämnande genom tunna tältdukar eller gemensamma kök och faciliteter.

Människor med sociala avvikelser lyser som lanternor i mörkret och blir snabbt en ”snackis” bland husvagnar och tält.
Att campa kräver sina sociala förmågor för att kunna läsa av de koder som gäller.
Nog om det.

Böda camping är en familjecamping, och en hundvänlig sådan.
Det fullkomligt kryllar av hundar, och det är nog en upplevelse för dessa fyrbenta vänner lika mycket som oss andra.

Böda camping kan verkligen rekommenderas -oavsett tält eller husvagn… …med eller utan hund.
Badstranden är i en klass för sig, och det är kring denna campingen har sitt rykte och sin lockelse. Utan den stranden hade aldrig campingen blivit vad den är idag.

Hur stor är den då?
Tja, ca 2000 platser vill jag minnas, fördelat på sex ”kvarter” som sträcker sig två kilometer mellan sida till sida.
En helt enorm camping helt enkelt.

Svårt att inte sitta här och vara lyrisk, så jag passar på att plita ner dessa tankar med en gång.

Men det var allt för denna semestern. Imorgon börjar jobbet igen.
Med den värmen vi haft idag kan jag bara hoppas att ac’n fungerar i bussen imorgon…

Godnatt. 

Kategorier:Dagbok

Tiggeri

Sitter i ett två dagar långt budgetsammanträde med Västra Götalands regionfullmäktige, och gick på lunchen en promenad i centrala Vänersborg.
I skuggan utanför Hemköp sitter en sliten utländsk man med en pappmugg i handen, och upprepar det så välbekanta ”Please… …please…”
Hela centrum består vid just detta tillfälle av regionpolitiker som liksom jag sträcker på benen efter maten, och tanken slår mig: ”Hur kan detta få fortsätta? Hur kan han sitta här och skaka med en penningmugg utan att polisen kommer och eskorterar honom därifrån?”

Polisen går varje år ut med varningar om dessa tiggare, som så ofta inte alls är tiggare -utan en kugge i ett kriminellt tiggerinätverk, där dessa stackare utnyttjas av folk som de också måste lämna ifrån sig pengarna till under dagen.
Inslag i tv; Kalla fakta och Uppdrag granskning har ju också ”avslöjat” denna kriminella verksamhet ett flertal gånger, där rena bluffmakare reser på sig och går vidare som vem som helst, med både ett ordnat liv och familj som väntar på eftermiddagen.
(Klipp från tv-inslag finns ju på Youtube att kika på.)

En annan aspekt är det högst troliga i det att han är en illegal invandrare. Eller ”papperslös” eller ”tillståndslös” -kalla det var du vill.
Om han sitter som illegal invandrad tiggare, så är ju det i sig en anledning för polisen att omhänderta honom för utvisning. Alternativt förargelseväckande beteende eller annan rubricering.

I Sverige har vi en social struktur där ingen behöver tigga. Alla kan få sin mat på bordet -till och med illegala.
Följaktligen ser jag alla tiggare av denna sorten som en förlängd arm i den kriminella struktur som jag nämnde här ovan.
Nä, självklart: ALLA är inte en del i det kriminella nätverket, och ALLA är inte illegala -men vi har fortfarande vår sociala ”försäkring” som gör tiggeri i Sverige till ett ”exotiskt” och ganska främmande inslag i stadsbilden.
Och jag undrar: ”Har han fått sitta kvar när jag går förbi nästa gång?

Kategorier:Dagbok, Funderingar

Motion och träning

Idag tog jag en tre timmars promenad. Alldeles för mycket för min otränade kropp.
Att träna och komma i form har ju först och främst att göra med att skaffa sig en ”aktivare” livsstil. Så som man hade när man var yngre.
Då tänkte man inte på det, utan sport och motion hörde ju till vardagen.
Idag inser man hur viktigt det är att röra på sig, och man ångrar att man lät sig passiviseras.

Vi tränar hemma frugan och jag, i källaren där vi bygger vårt egna gym. Och promenader. Långa promenader om minst sju km.
Idag det dubbla. Alldeles för mycket som sagt.
Jag får lägga ribban lite lägre i framtiden så man inte skräms till att stanna hemma istället.

Nu kommer solen och energin tillbaka från den dvalan man hamnat i under vintern, så hoppas jag att jag kommer lyckas att ställa om min kropp och mitt liv till ”aktivare” livsstilen där jag inte räds motion eller träning.
Nu, efter tre veckor, börjar kroppen visa på förändring. Eller vågen i alla fall.
Det sporrar en att vilja fortsätta, och jag kommer återkomma i sommar med inlägg om hur det går…

Trevlig 1:a maj!

Kategorier:Dagbok

Vår, och annat trams

Sitter dagligen i min buss och tänker: ”Det där borde jag skriva något om i min blogg”.
-Men; sittandes i bussen kan jag inte skriva något, och när jag kommer hem så har ofta tanken flytt.
Jag avundas er som på arbetstid -politiker eller bara kontorsnissar i allmänhet- som har en dator framför er på kontorstid.
Nu sitter jag för en gång skull på vårt partikansli i Lerum, och har tio minuter över.
Så i viken ände skall jag börja i allt det jag vill få ur mig?
Om…
…Vårens sega start?
…Partiets alla uteslutningar som väckt medial uppmärksamhet?
…Avsaknaden av en lön jag inte behöver skämmas för?
…Min upphittade glädje i att träna och tänka på vikten?
…Min egna gärning i partiet?
…Uppdatera ”Mina åsikter” här i bloggen?

Tja, som du ser så är det inte idéerna och lusten att skriva av mig som falerar, utan krocken med arbete och familj.
Det är också den krocken som står i vägen för min politiska gärning i mångt och mycket, då arbetet som busschaufför på kvälls- och nattetid skall jämkas med familjelivet. Det ger inte mycket tid över till det politiska så här på vårkanten.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag hade helst av allt haft politiken som mitt arbete. Organisatoriskt eller politiskt. Det är det målet jag hoppas finns någonstans i horisonten.

Rollen som fritidspolitiker på både kommun- och regionplanet, ordförande i kommunföreningen och alla de andra politiska uppdragen man har får liksom inte den tiden man skulle vilja lägga om man ”levde” i politiken på heltid som tjänsteman, sekreterare eller gruppledare av något slag.
Jag får hoppas på det förtroendet efter valet 2014 istället…

Detta smått meningslösa inlägg på bloggen får räcka för idag.
Men; Tro inte att jag glömt av er den!

Kategorier:Dagbok

Lerum och idrotten

01 mars 2013 1 kommentar

Besökte igår ”Kinnarps arena” i Jönköping genom jobbet.

Fick en guidad tur av en ansvarig i anläggningens alla vrår och skrymslen. Vilket ställe de har, hockey- och konståkningsungdomarna!

Där finns verkligen allt: Fyra (4) isar till att börja med, så det finns tider för alla att träna, och hockey’n och konståkningen krockar inte. De har… …tja, allt. Ingen idé att gå in på allt, för jag minns inte ens allt de presenterade. Men föreställ er allt en ishall kan tänkas ha, så hade de lite till.

En grej som fastnade var också deras tänk som arenan som mötesplats: Ett ”café” för ungdomar där de kan äta fika och lättare mat för en billig självkostnadspeng och en avdelning för läxläsning(!). Med detta vill de få bort ungdomarna från skräpmaten på McDonalds efter skolan, och hellre se att de gå till arenan efter skolan, får i sig lite bra mat och gör sina läxor. Vilken grej va?

De har ett ”skjuta prick”-rum där de kan ”docka” sina Iphones och tävla mot sig själva med klubban och pucken. Gym. Videoupptagningsrum för match och utbildningssyfte. Omklädningsrum med ”fack” för varje spelare. Eget tvätteri, café, restaurang, pub, kiosk… …ja ”you name it” -de har allt i arenan.

Vad har Lerum? En rink. Några läktarplatser. ett fik och ett sekretariat. Det är allt. I alla år har LBK bönat och bett om mer ”istid”. Konståkningen likaså. Det blir istället sena tider. Allt för sena tider för de yngre -eftersom tiden inte finns på eftermiddagarna.

Det skall deklareras att jag inte är ett dugg sportintresserad. Men som politiker är jag däremot intresserad av friskvård för kommuninvånarna. Samlingpunkter för ungdomar att kanalisera sin energi och göra något konstruktivt av sin fritid istället för att ”hänga på stan”.

Alla vinner på det. Hälsa och samhällsekonomi. Vad är då problemet? Varför satsar inte Lerum på idrott och friskvård? Jag vet inte. Stenkullen som ”friskvårdcenter” kan utvecklas mer. Det behövs en is till -det ser till och med jag.

…Och en motionssimbassäng, det måste jag tillägga eftersom jag lade en motion om det i kommunfullmäktige. Men det tycker inte vår alliansstyrda majoritet. Hellre lägga en miljon här och där i arkitekttävlingar och andra projekt som skattebetalarna skall betala.

Lerums kommun behöver ett nytt styre. Ett som värnar invånarna och inte bara egna intressen. En ny kommunledning som inte låter sig styras av de personliga relationerna med näringsidkare och byggherrar i kommunen.

En ny kommunledning som satsar på idrott och friskvård som en del av ett långsiktigt arbete med att få friska och kreativa ungdomar, vuxna och pensionärer…

En ”alliansfri” kommunledning 2014?

Kategorier:Dagbok

Dags att takta upp…

28 februari 2013 Lämna en kommentar

Nu när vi gång på gång ser opinionssiffror som befäster oss som Sveriges tredje största parti, så gäller det att inte bli allt för självsäker och luta sig tillbaka och tro att ”universum” kommer att lösa valet 2014 av sig självt.

Vi närmar oss raskt ett EU- och kyrkoval. Det kanske inte gemene man är särskilt upphetsad av, men vi politiskt engagerade är det, för det kommer sätta ribban för hur valet 2014 kommer att slå ut.

Vi har i de olika kommunföreningarna helt olika förutsättningar ekonomiskt och bemanningsmässigt att kunna bedriva en valrörelse -och hur vi skall ha ork att dra runt tre på varandra har jag ingen aning om. Hjälp kommer behövas! Inte bara av medlemmar då, utan av riks- och distriktsorganisationen rent ekonomiskt för att ”rodda” runt en sådan kostnadskrävande jätteapparat under kommande 1,5 åren som vi har framför oss.

Valsedlar skall besättas med namn, och det kräver sitt detektivarbete. Folk skall utbildas i mötesteknik, föreningspraxis och hur en politisk företrädare skall föra sig. Jag ser ett jättebehov av utbildningar. Distrikten här i Västra Götaland har gått samman om ett första trevande utbildningspaket, men det är ännu mycket amatörmässigt. Inte ens i närheten av den klassen på politikerutbilningarna sossarna och moderaterna erbjuder sina medlemmar, och där måste vi bli bättre kommande året! Utbildning och information är nyckeln till framgång för att kunna behålla så många som möjligt efter valet 2014, så alla känner att de står på ett stadigt fundament.

Det kommer krävas heltidsanställda företrädare som kan sköta organisation och logistik. Det skall turneras runt med torgmötesutrustning, och det kräver att folk är lediga på dagarna under veckan. Så ser inte min verklighet ut, så det måste också lösas på något sätt. Här hoppas jag att distriktet och riksorganisationen ser behovet av ombudsmän på samma sätt som jag. Jag hade även velat se en etablerad handfull ombudsmän i Västra Götaland redan nu som kunnat jobba med dessa frågorna långsiktigt, men där har jag inte fått något gehör.

Att i sista minuten ”släcka bränder” i valrörelsen tror jag inte på, men allt handlar såklart om pengar. Distrikten vill sitta på sina skattkistor inför valet, och inte spendera i organisationsuppbyggnad och anställda kanslister eller ombudsmän såklart.

Men jag anser att skapandet av den organisationen vi måste ha som landets tredje största parti startar NU. Det är NU folk måste anställas för att påbörja allt arbete inför valrörelsen. Det är NU vi måste sjösätta kvalitativa utbildningar för våra kommande företrädare. Det kräver sina timmar och sitt engagemang att planera och genomföra, och det behövs NU -inte sen. 

Nu ser det olika ut i olika delar av landet såklart, och partiets sydligare organisationer kan detta, är väl förberedda och ser fram emot valrörelsen med spänning. Jag bor i Västsverige, och jag fasar för den. Vi är inte beredda på utmaningarna ännu. Vi ligger två mandatperioder efter ”syd” i utvecklingen.. Vi behöver resurser NU. Distrikten här uppe  måste anställa folk redan nu för att ha en fungerande organisation inför 2014.

För oss ”nybörjare” måste vi börja redan nu, annars står vi handfallna och smått panikslagna när vi märker att tiden och pengarna inte räcker till. Jag hoppas innerligt att vår kommande distriktsstyrelse i ”Norra Älvsborg” och resten av Västra Götaland ser våra utmaningar och behov med samma ögon som jag.

Annars är jag rädd att vi återigen kommer vara ute ”fem i tolv” när det beger sig -och det anstår det inte ett parti som är landets tredje största…  

Kategorier:Dagbok

Tid, tid och tid… …sbrist

24 februari 2013 Lämna en kommentar

Snart går vi in i förberedelserna för kyrkovalet. Ett val de flesta kanske inte bryr sig så mycket om, men som ändå är en första fingervisning i hur poppis de olika partierna är (eller nomineringsgrupper som det heter i kyrkovalet.)

Själv ställer jag inte upp i församlingsnivån -för jag har helt enkelt inte tid. Partiet ser det som viktigt att ställa upp i alla nivåer, och besätta alla stolar vi kan, men då tar man samtidigt inte hänsyn till alla människors privata förhållanden; familj, arbete, arbetstider och möjligheterna att få ledigt från jobbet.

Jag å andra sidan har visserligen lätt att få ledigt från mitt jobb, men var går gränsen? Jag tar varje månad ledigt i sex till åtta dagar. Hur populärt är det tror ni? Hur hade det sett ut om jag inte haft en förstående chef som låter mig ta ledigt? Då hade jag fått avträda mina politiska uppdrag till förmån för arbetet.

”Men det är ju din demokratiska rättighet att ta ledigt” säger säkert någon, och ja det är det, men verkligheten ser inte sådan ut. Jobbar du på en liten firma eller har eget så är du livegen. Har du en chef som inte gillar ditt politiska val i livet så… …kommer han inte bevilja dina ledighetsansökningar ”bara sådär”.

På en utbildning i Borås nyligen pratade vi lite om livet som politiker. Fritidspolitiker då. Tillhör du en av de priviligierade i partiet som klappas på ryggen av ”rätt” personer så är lyckan gjord. Hög lön, och all tid i världen för ditt uppdrag som politiker eftersom du ges hela din arbetsvecka till detta, och till en ersättning som ofta är den tredubbla mot en vanlig förvärvsarbetande.

Men är du bara en vanlig fritidspolitiker så ser verkligheten helt annan ut. Ideellt arbete på din fritid. Fritid som din familj önskar att du delade med dom istället, problemen på jobbet som du läste ovan med att få ledigt, och ”skitsnacket” och vuxenmobbingen som ditt politiska engagemang ofta medför. Och pengarna? Ja, här pratar vi inte några stora löner eller feta ”pensioner”, utan snarare avkall på lön, lite extra småpengar i arvoden, men oftast går du back på ditt engagemang.

Skillnaderna på en heltidspolitiker och en fritidspolitiker är som natt och dag -men det är på fritidspolitikernas axlar som kommunerna och landstingen vilar. Inte på kommunalråden, sekreterarna eller de arvoderade gruppledarna. Fritidspolitikerna.

Är du på god kant med höjdarna i partiet som har möjligheten att hjälpa upp dig till en heltidstjänst så har du möjlighet att leva på ditt intresse, men är du en ”fritänkande” medlem så har du ofta inte den chansen -för då anses man vara ”jobbig”.

Själv har jag varit aktiv och engagerad i partiet sedan 1998, folkvald sedan 2005 (idag på både stift- kommun- och regional nivå), suttit i flera interna styrelser i både kommunförening som distrikt och partistyrelsen -men har jag någonsin ens fått frågan att ta en tjänstemannaanställning eller ett heltidsarvoderat fullmäktigeuppdrag? Nej.

Inte ens en anställning om 20% för att kunna verka som kommun- och distriktsordförande? Nej.

Fritidspolitiker är nog allt jag kommer kunna bli, och det är inget fel i det, för de allra flesta kommer inte längre än så, men; då skall man också veta att som partiledning -eller som väljare för den delen- kan man inte begära någonting av sina företrädare. För i många fritidspolitikers liv finns helt enkelt inte tiden för det idella engagemang som man känner att man skulle behöva lägga. Inte mer än den tiden man kan ta sig för fullmäktigemöten och annat som du kan ta ledigt från. Tid; en bristvara. 

Kategorier:Dagbok