Arkiv

Archive for the ‘Dagbok’ Category

Valet, Lerum 2014

17 september 2014 1 kommentar

I valrörelsen hade alla olika teorier om hur det skulle gå, och tippade lite olika.
Jag hade som minimum ett mål om fyra mandat, men trodde att vi hade god chans på fem mandat -den magiska gräns vi var tvugna att uppnå för att göra entré i kommunstyrelsen.

I det preliminära resultatet läser vi 8,6% till SD.
Det gav oss fem mandat, och vi är självklart lyckliga över detta genombrottet.

Men; ”mycket vill ha mer” heter det, och när nu SD gick så otroligt bra på riksplanet, så är det såklart med en viss smolk i bägaren man undrar varför vi inte fick ett ÄNNU bättre resultat i Lerum?
-Det kunde ju blivit ett eller två mandat till med ett resultat som bättre rimmade med resultatet till riksdagen.

Men hursomhelst är vi jätteglada för våra fem mandat -som dessutom gjorde oss till vågmästare!
Hur den rollen skall förvaltas återstår att se.
De andra partierna tävlar nu i självgodhet och prestige: Man skall göra allt för att hålla oss borta från allt inflytande, och något samarbete finns inte på kartan heter det.
Man vill alltså marginalisera oss så gott det går, och den mobbingkulturen som nu blossat upp i Lerum också har vi inte haft här förrän nu.

Men; de skall veta att jag varit med för länge för att lägga mig ner och lipa för det.
Vuxenmobbingen mot oss hör till spelet, och ”den som ger sig in i spelet får spelet tåla.”

Men en tanke:
Tänk om organisationen ”Friends” verkade inom politiken också -och inte bara på skolorna?
Vad skulle de säga om politikerna runt om i Sverige då tro?

Kategorier:Dagbok

En liten längre film om oss

10 augusti 2014 Lämna en kommentar

Klicka här

Kategorier:Dagbok

Opinionsläget juni -14

Vi har alla lagt EP-valet bakom oss.
Många känner nog behov av att andas ut och ladda batterierna inför höstens stora val, och den valrörelse som föregår densamma.
Efter EP-valet, där exempelvis ”F!” fick förvånansvärt stora siffror, så handlar siffrorna återigen om hur läget ser ut inför de allmänna valen i höst till kommun, landsting och riksdag.

Från vänster var man snabb med att peka finger åt ”rasistvågen” som sköljde över landet i EP-valet, och basunera ut en bild av att Sverigedemokraterna skulle tappa i mätningarna.
Tja, i Aftonbladet i början av juni ser det ut så här:

juni14

…Tredje största parti.

Kategorier:Dagbok

EP-valet 2014

Valet till Europaparlamentet är inget som engagerar den enskilde medborgaren.
EU är ”långt där borta”, och inget vi gör kan påverka detta ändå tycks man resonera.
Självklart är detta en felaktig inställning.
Är man positiv till EU så vill man ju ha EU-förespråkande politiker till EU, och är man kritisk så vill man ju ha reserverade och granskande politiker i parlamentet.

Det är framför allt svårare att få kritiska människor än positiva människor att gå och rösta i EP-valet. Eftersom vanmakten och uppgivenheten inför monsterstatprojektet gör gemene man orkeslös inför uppgiften att gå och rösta på sin EU-kritiska kandidat så stannar många hellre hemma.

Men det är än viktigare att gå och rösta om man är kritisk till EU.
Den EU-kritiska gruppen ledamöter i EU måste växa sig starkare för att kunna tillgodose de EU-kritiskas röst.
Det finns idag två kritiska grupperingar i EU-parlamentet: Den ena gruppen är ”reserverade” och ”motvalls”. Den andra gruppen vill lägga ner EU helt och hållet.
Dessa två grupper behöver bli starkare för att kunna bromsa EU’s framfart.
Den gemensamma valutan har visat sig vara en bubbla som håller på att spricka, gemensam militärmakt och polisväsende var inte heller något man gick in i med öppna ögon när en gång den knappa majoriteten avgjorde Sveriges medlemskap.

Kan vi undvika Euro’n? Kan vi gå ur EU?
”Nej, är försent. Nu är vi med, och vi måste vara med” hör man från de EU-frälsta.
Men självklart kan vi gå ur om vi väljer att göra det.
Det är inte Fredrik Reinfeldt eller Annie Lööf som bestämmer det -det är du och jag.

Förr var både miljöpartiet och vänstern och en garant för ett ”ut ur EU”, men under förhandlingarna med sossarna har de övergivit denna inställning för att få vara med och fika med sossarna i pauserna.
Allianspartierna har genom hela resan varit EU-positiva, så på högerkanten hittar vi inte så många EU-kritiker.
Det enda utpräglade högerpartiet som ställer upp i valet till EU-parlamentet med kritisk röst var Junilistan.
Jag skriver ”var”, för så är det inte längre. EU är ju deras enda inkomstkälla, och de driver inte någon kritisk linje med målet att Sverige skall ut ur monsterstaten längre.

Men opinionen har vänt, och jag är övertygad om att en ny omröstning i frågan om Sveriges medlemskap i EU skulle få det motsatta resultatet än den som föregick vårt inträde.
Inför valet 2014 kan alla markera sitt avståndstagande till EU genom att gå och rösta på det enda partiet som driver frågan om en ny omröstning.

Man kan rösta för att markera att vi vill ha tillbaka vår beslutanderätt inom landets gränser.
Att markera att vi inte vill ge bort 26 miljarder årligen, utan återupprätta vår egna vårdapparat och alla de samhällsviktiga funktionerna som är eftersatta idag, och inte längre lägger Sverige på den konkurrenskraftiga nivån som vi en gång var.
Vill man dessutom prata om en fungerande integration för de flyktingar och invandrare som befinner sig i Sverige idag; ja, då behöver vi dessa pengarna till bättre ändamål än att skänka bort dom till EU-byråkratin och alla pappersvändare..
Är man idag kritisk till att Sverige är med i EU-projektet, så finns det bara ett parti att rösta på i valet; Sverigedemokraterna. Det är inte svårare än så.

Kategorier:Dagbok

Måste vi bli fler hela tiden?

25 februari 2014 2 kommentarer

Här i Lerums tidning läser vi om hur vi blir fler och fler i kommunen.
Politiskt har vi en vision och ett mål om ständig befolkningstillväxt om 1%.
Ett förslag flera tycker är absurt när man pratar med andra kommunpolitiker ”bakom kulisserna”, men det är ett förslag som endast Sverigedemokraternas ledamöter motsatt sig offentligt i fullmäktige.
Varför måste vi bli fler hela tiden?
Varför inte sträva mot ett hållbart samhälle istället?
Är verkligen fler skattebetalare allt kommunpolitiken går ut på?

I debatten blundar man för allt som gör den ständigt växande befolkningsökningen till en omöjlig och miljövidrig ekvation:
Samhället skall ju hänga med. Alla samhällsviktiga funktioner skall ju kunna hålla jämna steg. Att ständigt bli fler frestar såklart på hela vårdapparaten, och den är redan kritiserad så det räcker i Lerums kommun.
Den kommunala verksamheten ”sätter sig” aldrig.
• Kollektivtrafiken lämnar mycket att önska i kommunen. Samtidigt som man säger sig sträva mot ett utopiskt mål att bli ”Sveriges ledande miljökommun” -och vill få Lerumsborna att ta kollektivtrafiken- så väljer man att sälja ut skog och mark till byggherrar man haft kontakter med länge och låter dessa föra upp villor efter villor… …och nu också svindyra bostadsrätter i höghus i centrum.
Kollektivtrafik är knappast något som står högt på agendan hos dessa välbeställda nya kommuninvånare moderaterna gör allt för att få hit. Dom kör bil.
• Man vill bli fler och fler för att gynna handeln i kommuncentrat säger man. Återigen flirtas det alltså förbehållslöst med företagarna och deras ”tillväxt” istället att fråga sig:
”Varför har folk valt just Lerum?”
”Varför trivs de som bor här nu så bra?”
-Kanske just för att det är den ”lantliga” kommunen strax utanför Göteborg?
• Miljön är en av mina största aspekter i mitt ställningstagande emot målet om ständig befolkningsökning:
Det finns bara så många träd. Det finns bara så många ängar. Det finns bara så många åkrar.
För varje uppfört villaområde har man skalat bort natur som aldrig kommer tillbaka.
Att man bygger en villa här eller där förstår jag också är en naturlig del i att vi blir fler på jorden, men i denna takten har vi snart ingen miljö kvar att värna om ifall vi skall bli ”Sveriges ledande miljökommun”.
Det går helt enkelt för fort. Att bygga för byggandets skull är en oönskad och destruktiv utveckling anser jag personligen. Och i det kommersiella syftet som villaområdena poppar upp så görs det så i tråkiga, billiga och charmlösa arkitekturer som inte inger vare sig en känsla av värme eller trivsel som klassisk arkitektur gör.
Det är såklart mitt påstående sett ur mitt perspektiv.

Exploateringarna av Lerums skogar ser inget slut.
Efter att ha skövlat och avverkat skog och mark för nya villaområden, så planeras redan nya avverkningar för nästa.
Blir man någonsin nöjda?
Var går gränsen?
Man blir såklart inte nöjda.
Den här exploateringshysterin handlar inte om att bygga det hållbara samhället som man pratade om förr i tiden, det handlar om pengar; om att få in pengar till kommunens skattekista eftersom den läcker åt alla håll.

Nu vill jag se att man tar sig en ordentlig funderare på hur vi vill ha vårt Lerum. Bromsa skövlingen av Lerums natur och värdera Lerums miljö, naturvärden, kulturhistorien och vår ”Lerumsanda” och det lugn och den charm många av oss värderar högt i vardagen framför ekonomiska intressen och luddigt och klyschigt prat om ”ekonomisk tillväxt”…

Kategorier:Dagbok

Landsdagarna 2013

26 november 2013 Lämna en kommentar

Hemkommen efter 2013 års Landsdagar kan jag summera det mest lyckade och välorganiserade sådant genom tiderna.
Nu känns det äntligen som vi börjar komma in på banan.
De gamla ”riksårsmötena” kunde på sin tid bli rent kaosartade, med en den ena -än den andra- stollen som gjorde bort oss i talarstolen inför media, och som då gav våra motståndare rätt i det att vårt parti bestod av många ”tomtar och troll”.
Mycket långsamt började man inse att vi även rent organisatoriskt måste lyfta kvalitén, och det har varit en lång och seg process.
Tomtarna och trollen har bit för bit knoppats av, och organisationen vuxit i både antal och kvalitét.

Man har alltid haft problem med röstlängder, omröstningsförfarandet och incheckningssystemet.
Om inte för omständigt och tidskrävande, så allt för tekniskt och ÄN MER tidsödande.

Så sent som förra Landsdagarna 2011 var vi många som började tappa hoppet om att vårt parti någonsin skulle kunna samla rätt människor för att anordna ett flerdagarsmöte på riksnivå -men i år lossnade proppen.
Äntligen kan man åka hemåt och tycka att det var ombudens debattlusta som drog ut på tiden, och inte långa ajourneringar då tekniken inte fungerade.

En liten känga vill jag ändå skicka med till riksorganisationen inför kommande konferenser av detta slaget: Arbetsordningen!
Att behandla ämnen i block liknar ingenting.
Det blir snurrigt, talartiden räcker inte till, och folk tappar tråden. Varje gång.

Varför gör man då på det viset?
Just därför: Att folk inte skall kunna prata uttömmande i varje ämne för att korta ner tiden.
Mötesdisciplinen kan man hålla hårt på ändå, utan att försvåra för ombudens möjligheter att föredra sina motioner och debattera andras.
Vi har bara Landsdagar vartannat år, jämfört med varje år tidigare, och då behöver ju också mötet i sig planeras annorlunda.
Folk måste få lättat sina hjärtan, för det har de bara möjlighet att göra vartannat år.

Annars var det en stolt Stranne som satt i ett baksäte på en S80 på väg hem mot Floda, och gladdes åt det välorganiserade årsmötet!

”Vi är på gång nu”
”Förändring, framåt, tillsammans”
Vi älskar Sverige -på riktigt”
…och allt vad slogans heter…

SD 2014!

Kategorier:Dagbok, Funderingar

Böda camping

04 augusti 2013 Lämna en kommentar

Nyligen hemkommen från en vecka på Böda camping på Öland… …ja ni vet den där campingen som kanal 5 haft som serie.
Har haft både regn som strålande solsken, och summerar en trevlig vecka.

Men det här med att tälta med familjen en vecka, hur tänkte jag där?
Håller ekonomin så är det nog allt en husvagn på önskelistan.
Så enkelt -men ändå spartanskt som en campingvistelse skall vara… …sett ur ett betongbarns ögon. Lite bekvämligheter kan man ju kosta på sig efter tjugo års tältande.

Vi har träffat nya människor som vi gärna ser igen, och vi har träffat gamla bekantskaper som vi träffar varje år på campingen.
En camping så stor som Böda är lite av ett socialt experiment. Många människor på liten privat yta, utelämnande genom tunna tältdukar eller gemensamma kök och faciliteter.

Människor med sociala avvikelser lyser som lanternor i mörkret och blir snabbt en ”snackis” bland husvagnar och tält.
Att campa kräver sina sociala förmågor för att kunna läsa av de koder som gäller.
Nog om det.

Böda camping är en familjecamping, och en hundvänlig sådan.
Det fullkomligt kryllar av hundar, och det är nog en upplevelse för dessa fyrbenta vänner lika mycket som oss andra.

Böda camping kan verkligen rekommenderas -oavsett tält eller husvagn… …med eller utan hund.
Badstranden är i en klass för sig, och det är kring denna campingen har sitt rykte och sin lockelse. Utan den stranden hade aldrig campingen blivit vad den är idag.

Hur stor är den då?
Tja, ca 2000 platser vill jag minnas, fördelat på sex ”kvarter” som sträcker sig två kilometer mellan sida till sida.
En helt enorm camping helt enkelt.

Svårt att inte sitta här och vara lyrisk, så jag passar på att plita ner dessa tankar med en gång.

Men det var allt för denna semestern. Imorgon börjar jobbet igen.
Med den värmen vi haft idag kan jag bara hoppas att ac’n fungerar i bussen imorgon…

Godnatt. 

Kategorier:Dagbok