Mina åsikter

Skapa en egen nedräknare gratis - Countdown.se

Jag skall så gott jag kan försöka förklara min syn på politik och samhället så att ni skall förstå hur jag tänker. De åsikter jag publicerar här är bara mina egna personliga åsikter, och inte att likställas med Sverigedemokraternas rent bokstavligt. Det kan finnas åsikter här med annan nyans. Jag förbehåller mig den rätten. Dessa åsikter är mest till för att de som röstar på mig skall veta vem de röstar på, och för de som är nyfikna på att göra så, kunna jämföra sina åsikter mot mina…:

Miljö:

Miljön sätter jag faktiskt högst upp, eftersom jag anser att det är det absolut viktigaste arbetet vi har framför oss. Jag är helt övertygad om att det flesta -de allra flesta- politiker inte ser miljön som en viktig punkt på deras agenda, utan bara något de ”måste” prata om för opinionens skull och för att väljarna kräver det. Jag vill ta vårt miljöansvar på riktigt och på fullaste allvar -för att den världen vi lever i skall kunna återhämta sig en smula, och för våra barn och barnbarns skull.

På kommunal nivå kommer det sällan upp några riktiga miljöförbättrade förslag på dagordningen.
Antagligen för att man är rädd att vara okonventionell och sticka ut för mycket. Men det är just det jag är övertygad om att vi måste göra: sticka ut hakan om vi skall få en bättre miljö.
Min erfarenhet är att alla miljöförbättrande förslag tystas ned för att de ses som kostnadskrävande -vilket det naturligtvis är- och det är just därför vi sitter i denna båten nu: för vinstmaximeringens och den ekonomiska ”tillväxtens” skull.
Jag vill prata om naturens och miljöns tillväxt. Jag kan inte se ett seriöst ansvarstagande på miljösidan förenligt med den förblindade exploateringen i Lerum och det ständiga byggandet av industriområden och nya bostadsområden. Detta är bara inget annat än ”avveckling” av naturen.
Man visar gång på gång att naturvärden får stå tillbaka för exploatering och skövling av olika slag.

I detta miljötänk resonerar jag även så att: varje fällt träd är ett nederlag för naturen. Låter det löjligt? Det tycker inte jag. Man säger sig i Lerum bygga hus med slogan ”på miljöns villkor”, och man bygger såklart bara ”miljövänliga hus”.
Självklart finns det inga miljövänliga hus. Hela kedjan från trädfällning för att få virket, till fabriken som producerar modulerna, alla kemikalier som använts i framställningen, till skövlingen av den natur huset skall uppföras på, och alla transporter vi får räkna in i hela processen från hyvlad bräda, till färdigt hus -Det mina vänner, kan ALDRIG kallas miljövänligt.
Applicera samma princip på ”miljövänliga” bilar, och resonemanget kan dras till absurdum.

För att resonera om miljö, måste man göra det på naturens villkor. Och naturen ger ”blanka sjutton” i byråkrati och politisk ovilja att ta sitt ansvar. Moder jord behöver åtgärder NU. Vi måste agera som de politiker vi är. Inte om två år, inte om fem, eller någon verkningslös ”vision 2025” som Lerum antagit, det måst hända NU. Inte för att göra mig populär hos miljömupparna, utan för att naturen går på knäna snart.

Transporter är den största miljöboven anser jag. Då är det ju såklart inte bara transporter med lastbil jag menar, utan persontransporter likaså. Flygtransporter ej att förglömma! Vi kör själva omkring i våra bilar i allt för stor omfattning, och om vi är ärliga mot oss själva, så skulle både vår kondition, plånbok och miljön vara betjänt av att vi låter bilen stå lite oftare. Varutransporter av alla de slag är den enskilt ”onödigaste” miljöboven, och är en direkt orsak av vårt konsumtionssamhälle och västerländska frosseri av ”lyxvaror” för att bibehålla vår höga levnadsstandard -och vår strävan att öka densamma.

Som första åtgärd i allt miljöarbete där politikerna har möjlighet att påverka, måste ju priserna självklart justeras ned på alla tänkbara miljövänliga alternativ, i form av sänkta skatter och moms på varor och tjänster. Det skall röra sig om allt från kollektivtrafik till miljövänliga och närproducerade varor och energialternativ. Vi måste helt enkelt skapa incitament för att ”konkurrera ut” de miljövidriga alternativen, och de varor som producerats på andra sidan jorden.

En borgare skulle väl harkla sig här, och med myndig översittarröst och sarkasm börja prata om fri konkurrens, ekonomisk tillväxt och marknadskrafter som lösningen på alla världens problem, men jag kan lova att moder natur inte har en aning om vad de orden betyder… 
Moder natur pratar bara ett språk; ”Back to basic”.

Nu får det räcka med miljöbiten, jag är säkert redan stämplad som trädkramare vid det här laget, eller…?

Energi:

Energipolitik är den tyngsta biten i miljödebatten.

Det slösas alldeles för mycket energi. Speciellt om vi kikar på industrin. Energislöseriet visar inga gränser, och det är min uppfattning att de största företagen egentligen tar det minsta samhällsansvaret i proportion till sin storlek.

Privat slösar vi också alldeles för mycket energi, och då i form av tända lampor i huvudsak. Tekniken går framåt och ”led-lamporna” är på ingång på marknaden. Dessa drar i förhållande till konventionella lampor ingenting i jämförelse. Något industrin borde anamma i allra högsta grad för att hjälpa till att påskynda den -och liknande- teknik.

Själv är jag övertygad om att solenergi är välsignelsen vårt globala miljöproblem behöver. Detta med komplement från vågenergiutvecklingen och i viss mån vindkraftsparker. På solenergisidan finns det massor gemene man kan göra med sina stugor och hus för att ta sitt miljöansvar och sänka sin energiförbrukning. Självklart vill jag se paneler på alla hustak, på såväl privata bostäder som lägenhetskomplex.
Däremot anser jag att vad det ankommer på vindkraft, så är dessa rent fysiskt ett svart får i miljön, som stör både djur och fågellivet. Vindkraft skall förpassas till just vindkraftsparker, och inte växa upp som ”svamp i skogen” till djurlivet och de närboendes förtret.
Och just angående vindkraften så måste den utvecklas och få mycket större verkningsgrad än idag, innan jag ens vill prata om att uppföra fler. Och när vi kommer dit; endast byta ut befintliga uttjänta verk mot nya av den den senaste generationens vindkraftverk.

Jag anser att vi skall fortsätta underhålla våra kärnkraftverk för fortsatt elproduktion till dess reaktorerna döms ut, och det inte längre är sunt försvarbart att underhålla dem. Jag är däremot inte för nybyggnation av kärnkraftverk i dagsläget. (En åsikt partiet inte delar med mig). När de ändå står där de står, så skall de naturligtvis producera så mycket el de kan, så länge de kan. I den takten vi ökar vårt energibehov i vårt slösaktiga konsumtionssamhälle har vi inte möjlighet att stänga ned kraftverken på överskådlig tid.
Jag är också beredd att erkänna att om inte energibehovet slutar öka i den takten det gör, så kommer jag tvingas förstå att vi måste bygga fler kärnkraftverk ändå.

På miljösidan och energisidan krävs en omfattande attitydförändring i samhället, och av politikerna i synnerhet. Här görs alldeles för lite åtgärder, och det krävs snabba, ”modiga” och ansvarsfulla beslut för att vända trenden. Något jag inte anser att många politiker har lust att ta. Ju högre upp i hierarkin, desto mindre idealism.

Arbetsmarknaden:

Det är kanske orättvist att yttra sig för kritiskt om hur arbetsmarknaden ser ut just nu, när vi nyligen stått med knäna upp i en inte tidigare skådad lågkonjunktur. Så jag skall vara generell.

Jag har själv varit fackligt aktiv på volvo de sista tre åren jag jobbade där, och dessförinnan har jag under hela resans gång i mitt yrkesverksamma liv varit fackligt engagerad. Detta färgar ju av sig till viss del. (Tydligen hade jag ett gott engagemang, och sade väl bra saker, eftersom medlemmarna fortsatte rösta fram mig som deras ombud, betongsossarna till trots.)

Vad facket anbelangar tycker jag att de gör jätteviktiga jobb liksom dåliga jobb. Jätteviktiga så till vida att jag starkt står på facket sida i de arbetsmarknadspolitiska frågor, och de lokala företagspolitiska frågorna, liksom de framarbetade lagarna vi har i form av ”LAS”, förtroendemannalagen, kollektivavtal etc.

Vad jag INTE ställer upp på, är att facket är knutet till det socialdemokratiska partiet, och att medlemmarna mot sin vilja sponsrar partiet med ca 10 kr i månaden. Facket skall vara politiskt oberoende och verka som en remissinstans och en opinionsbildare. De politiska frågorna och sin politiska karriär får var och en vända sig till ”sitt” parti för att driva vidare. Med min egna erfarenhet från mitt fackliga arbete, både i Transportarbetarförbundet som Ifmetall, kan jag vittna om att många sossar till största delen arbetar fackligt i egen sak, för sin egna politiska karriär, och att detta ofta kommer i vägen för det genuina fackliga arbetet på den egna arbetsplatsen för medlemmarnas bästa. Under valår i synnerhet.

Man kan tro att Sverigedemokraterna skall vara ett tydligt borgerligt alternativ, men så är det inte nödvändigtvis. Vi är ett mittenparti. Jag har själv en väldigt socialistisk orienterad syn på arbetsmarknads- och socialpolitik, medan andra sverigedemokrater kan vara mer högerorienterade -både liberalt och konservativt. För den sakens skull kallar jag mig inte socialist.

Jag vill se fler större företag som tar sitt samhällsansvar, både när det gäller trygga anställningar och sitt miljöansvar. Fasta anställningar skall vara regel, och jag är helt emot företeelsen med bemanningsföretag. Dessa företag utarmar hela trygghetskonceptet med LAS, arbetsmiljöarbetet och den traditionella tryggheten och kontinuiteten man behöver i sin anställning.

”Effektivisering” och en ständigt ökande procentuell profit skapar rationalisering och åtstramningar som gör hela samhället i stort hårdare och kallare, och det är min uppfattning att åldern för en attraktiv arbetare sjunker, och att man redan i medelåldern är för ”gammal” för att orka hänga med i det ständigt ökande tempot och förväntningarna som sätts av arbetsledningarna i de stora industriella aktörerna på marknaden. Denna ”utveckling” är helt naturlig i ett västerländskt samhälle som skall tävla med andra konkurrenter och ligga i täten i dagens ”globalisering”. Men ändå; en ack så beklaglig utveckling…

”Det var bättre förr” passar bra in här, i sann konservativ anda.

”EU”

Jag är för ett samarbete i Europa med handel, utveckling och miljöarbete -men emot den monsterstat man lyckats skapa. Ett ”Europas stater” är inget jag vill att Sverige skall vara en del av. Vi skall fortsätta vara en demokratisk suverän stat, som inte skall lyda under EU eller deras byråkrater, utan ha vårt självbestämmande över vårt eget land kvar. Det senaste ”Lissabonfördraget” är tyvärr en betydande spik i kistan för vår demokratiska svenska modell, och en vinst för ”globaliseringsanhängarna” och deras strävan efter ett Europa som svarar under Bryssels överförmyndarapparat. Vad folk nog inte känner till är att vi faktiskt har en president. Han sitter i EU, och har mycket mer inflytande över oss än vår egen statsminister…

Monsterstaten EU är något som gör mig lika upprörd som miljödebatten.

Min dröm vore att de fem nordiska länderna skulle slå sig ihop till ett ”nordiska gemenskapen”, där vi alla känner igen varann på grund av liknande historia, religion och kultur. Vilket också skulle skapa en gemenskap och ett samarbete med större likheter. De nordiska länderna har kunnandet, tekniken, industrin och alla möjligheter i världen att stå på egna ben utan EU, eller åtminstone vid sidan av -och i samarbete med- EU. Där är Norge och Schweiz ett föredöme som trotsar ”storebror” och står på egna ben utan att ”rycka mamma i kjolen”. En stor besvikelse riktar jag till vänstern och miljöpartiet som sålt ur sin övertygelse gentemot sina väljare och ändrat sig i frågan efter sossarnas vilja. Det lämnar ju förstås bara ett parti kvar som har som önskan och krav på ett utträde ur EU -och det är Sverigedemokraterna mina vänner…!

”Sverige ut ur EU!”

Flyktingpolitik:

Denna uttjatade fråga som vi ständigt får slängt i ansiktet på oss, som om det skulle vara den enda frågan vi vill diskutera:

Detta är en av Sveriges allra viktigaste frågor som politikerna måste våga ta upp, granska, och diskutera fördomsfritt och utan skygglappar. Så som den tidigare regeringen under de senaste femton-tjugo åren så ansvarslöst kört hela integrationspolitiken i botten utan eftertanke är horribelt. Sittande regering vågar inte heller lyfta frågan, och det är fegt.

Idag sker mottagningen av flyktingar på ett allt för godtyckligt och okontrollerat sätt. Och dessutom tycks det vara synonymt med att få svenskt medborgarskap. Det är förfärligt tycker jag. Sverige har inte haft råd med denna ”invandring” på länge, men man står fortfarande på barrikaderna och anser att invandringen är befogad, Sveriges välfärd till trots, och försvarar den för att visa sin ”politiska korrekthet”. Man har dessutom mage att håna hela svenska folket genom att kalla det ”arbetskraftsinvandring”. Har ledande politiker blivit så verklighetsdistanserade att de inte vet hur verkligheten ser ut utanför Rosenbad? Ett hån mot varje svensk medborgare är vad det är! (Inhemsk eller utlandsfödd sådan…)

Man har skapat segregerade områden med hög kriminalitet, istället för att ansvarsfullt placera ut invandrarna i HELA landet. (Och det behöver väl inte tilläggas att jag anser att Sverige tagit emot allt för mycket flyktingar, på allt för kort tid, på ett godtroget och ansvarslöst sätt de senaste 15-20 åren?)

Vad tycker då jag om Sveriges flyktings-och invandringspolitik?

För det första: En flykting är en flykting, och skall inte förknippas med begreppet invandrare. Detta blandas hemskt gärna ihop i debatten för att använda olika argument som det passar…

För det andra: Man kommer hit för att få en tillfällig fristad (får man tro, eller?). Tillfälligt uppehållstillstånd (tut) tillämpas för att människan skall få stanna den tid som krävs innan denne kan åka hem igen. Och det skall också ske, när det lugnat ned sig i dennes hemland, så att ett återvändande kan ske tryggt för individen.

OM det visar sig att ett återvändande inte är ett alternativ på några villkor -efter en flerårig situation som flykting-  skall denne ges möjligheten att stanna i Sverige för gott, och först då erhålla ett permanent uppehållstillstånd (put). Detta skall naturligtvis och självklart även innebära skyldigheter mot samhället, såsom rättigheter.

Man skall vara inbegripen med att Sverige är ett kristet land, och att detta är normgivande. Man skall ta till sig vår kultur och historia som sin egen, och se det som självklart att på ett så friktionsfritt sätt som möjligt fasas in i det svenska samhället som en samhällsmedborgare med svenska förtecken. Man ”assimileras” som det heter, och det var den politiken vi hade fram till 70-talet, och den politiken vi Sverigedemokrater vill ha tillbaka.

Självklarheter som laglydighet skall inte ens behöva nämnas, men då detta omdöme brister hos flyktingen eller nyligen svenska medborgaren, skall denna vid upprepade och/eller grova kriminella gärningar utvisas till det land denne kom ifrån. Det svenska medborgarskapet skall i de fall sådant utfärdats tas ifrån individen, och det skall stå klart för denne att man inte längre är välkommen att åtnjuta ynnesten att vara svensk medborgare. Detta skall ses som ett privilegium -inte en rättighet.

De flesta politiska ledare visar tydligt att man inte är beredd att förutsättningslöst och med en öppen debatt utan skygglappar diskutera dessa frågorna. Man sätter då istället epitetet ”rasist” eller ”främlingsfientlig” framför alla som vill ta upp frågan, och kriminaliserar åsikterna kring en av de största utgifterna Sveriges skattebetalare betalar för varje år på bekostnad av välfärden. Detta gör man med gott samvete, därför att det är politiskt korrekt att göra så, speciellt från vänsterkanten. Skulle de visa en objektivitet i frågan, skulle de ju själva vara ”främlingsfientliga” och kanske till och med uteslutas ur sitt parti. Så förljugen är faktiskt politiken mina vänner -och meningsmotståndare.

Kriminalpolitik:

Sverige har en eskalerande kriminalitet, och detta är ett jättestort samhällsproblem. I den debatten får man inte prata i termer som likställer invandrare och kriminalitet synonymt med varann. ”Invandrare” begår inte brott, individer gör. Men många av dessa individer ÄR just… …invanrdare. Cirka 80 % av kriminaliteten i Sverige begås av invandrare och flyktingar (Brottsförebyggande rådets- samt kriminalvårdens interna statistik) och det är därför jätteviktigt att komma till stånd med principen om utvisning av grova utländska kriminella interner som jag tyckt till om här ovan.

Idag skall man tycka synd om förövaren och dennes välbefinnande, och offren kommer i skymundan. Straffsatserna för olika brott står inte i proportion till varandra eller till offrets lidande, och detta måste ses över och skärpas. En livstidsdom skall också i verkligheten kunna vara en livstidsdom, och man måste tidigare visa sitt förakt mot återfallsförbrytare i straffskalorna.

Sex- och våldsförbrytarna anser jag idag inte får de kännbara straff de borde, i proportion till det lidande offren utsätts för och i många fall bär med sig för resten av deras liv. Detta är inte värdigt en demokratisk rättsstat. Större vilja, medel och insatser måste göras för att hjälpa brottsoffren att komma på fötter och få den psykologiska hjälp, och det stöd från samhället denne behöver för att få ett drägligt liv igen. Detta ser naturligtvis helt olika ut från individ till individ och dennes livssituation.

Man måste tidigare vara vaksam över ungdomars beteende, och sätta in brottsförebyggande åtgärder tidigt i de fall man märker att en ungdom eller förstagångsförbrytare glider in på brottets bana. Dessa varningssignaler såg man tidigt på till exempel fritidsgårdarna runt om i landet, som i sin tur kunde flagga för beteendestörningar hos skola eller kanske rent av till föräldrarna direkt. Det är mig fruktansvärt att man lagt ner så många fritidsgårdar runt om i Sverige, och att styrande kommunpolitiker inte vill se den brottspreventiva funktionen de har och värdesätta den högre ur ett samhällsperspektiv. Vi måste öppna våra fritidsgårdar igen, och de måste självklart vara öppna på kvällarna då ungdomarna är lediga; fredags- och lördagskvällar i synnerhet.

…Lokala frågor i Lerum…

Järnvägen:

Eftersom jag själv bor nära järnvägen, är det kanske lätt att anklaga mig för att tala i ”egen sak”, och så kan också vara fallet. MEN; Vi störs faktiskt inte av järnvägen just där vi bor, eftersom Sävegården fungerar som ett bullerplank…

Först och främst: Jag stöder tunnelförslaget, och det förslaget ”järnvägsföreningen” tagit fram.

Självklart skall vi inte vara så omoderna så vi bygger två nya spår bredvid de befintliga spåren, när de löper genom tre stora centrumdelar i kommunen. I järnvägens begynnelse uppfördes bebyggelse i anslutning till järnvägen, eftersom denna var samhällets pulsåder. Då gick tågen i ca 50 km/tim och stannade överallt för på- och avstigande, och motorvägen fanns inte. Idag rusar tågen förbi i ca 120 km/tim utan att stanna, och de som står för nära på perrongen när godståg och X2000 flyger förbi löper både risk att blåsas omkull, få hörselskador och bli skrämda. En mycket obehaglig känsla för de äldre i synnerhet, men för alla i allmänhet. Den självklara utvecklingen i min logik vore att få bort dessa snabbgående tåg från denna bana genom kommunen, för att mildra effekterna av detta obehag och denna högljudda miljö de närboende måste stå ut med varje dag, dygnet runt.

Man kan inte längre säga att ”järnvägen fanns där först” och använda det som argument för en utbyggnad, för på den tiden det begav sig fanns inte de långa godstågen och snabbtågen vi har idag.

MEN: Naturligtvis skall järnvägen satsas på och utvecklas. Det är framtiden. Men då under jord om möjligt genom samhällen som Lerum, för minsta möjliga miljöpåverkan på skog och mark, och för minsta möjliga ljud- och vibrationsbelastning för de närboende och djurliv. Tunnel är det absolut bästa och förnuftigaste alternativet genom Lerums kommun anser jag, även om det alternativet inte är det billigaste. Kostnaden i sig skall inte vara avgörande -utan minsta möjliga miljöpåverkan för djur, natur och människa skall vara avgörande och ledstjärnan. -För det är väl för miljön vi utvecklar järnvägen, och inte för näringslivets krav på snabbare och billigare transporter, eller?

En annan aspekt på den upplevda miljön kring järnvägen är hastigheten. Den vill jag se sänkt genom dessa centrumdelar till en hastighet som inte anses obehaglig för de berörda. Och kräver det en drastisk sänkning så stöder jag det. Tidsvinsten på någon minut genom kommunen skall inte överskugga och avgöra hastigheten, utan miljö, djurliv och ljudbilden. Många skrattar nog och säger att; ”så kan man väl inte resonera…?” -Men det kan jag visst.

Infrastukturen:

Lerum skall vara en småstad. De få gamla kullerstensgator och byggnader vi har skall bevaras. Detta är heligt för mig. Politikerna i Lerum har de senaste mandatperioderna våldfört sig på Lerums historia och själ genom att låta riva gamla kommunala byggnader. Ofta har man låtit dem förfalla genom undermåligt underhåll, för att senare ta beslutet att riva dem med den ekonomiska motiveringen då man ställer renovering mot rivning. Den gamla kommunala huset i Floda som revs till förmån för en ofta tom parkeringsplats är ett sorgligt exempel. Detta bara för att vara på god fot med ägaren till Ica på torget som ville ha fler parkeringsplatser. Personliga bakomliggande tjänster månne? Vad vet jag.

Mer bostadspolitik: Jag motsätter jag mig helt och fullt att kommunledningen låter uppföra nya fullskaliga villaområden i våra utkanter.
Att med ett helt horribelt mål att vi måste bli fler hela tiden (att kommunens invånare ständigt skall bli 1% fler varje år) skall vara motiveringen till att genomföra dessa skövlingar av orörd skog kan göra mig fruktansvärt besviken på Lerums politiska styre.
Miljön måste bevaras, inte skövlas!
Man har ju det verklighetsfrånvarande målet om att Lerum skall bli ”Sveriges ledande miljökommun 2025”, men tar i beslut efter beslut om Lerums infrastruktur hela tiden steg i fel riktning.
Inflyttning utifrån och nybyggnation av villor får inte ske under uppmuntrande av kommunen, utan skall enligt mig ske mycket småskaligt och långsamt genom privata initiativ av den enskilde.
En tomt kan säljas till förmån för ett villabygge till en enskild blivande villaägare och blivande Lerumsbo. Då sker detta i ett mycket långsamt tempo, och förändringarna Lerumsborna ständigt måste finna sig i går i acceptabel takt.
Att uppföra villaområden med cirka femtio villor åt gången bara ”för att” är fel.
Här känns det som de personliga kontakterna med ägarna till de stora byggföretagen och exploatörerna får alldeles för stora effekter.
I detta har jag såklart inga bevis, men känslan av att det ligger till så kan jag inte skaka av mig.
Med andra ord: Bygg, skövla och exploatera mindre. Behåll vår natur och jobba med att få de redan boende i kommunen att trivas istället för att bygga villor och bostadsrätter i storskaliga produktioner -för att hela tiden få fler invånare!
Som du märker är detta ett ämne som upprör mig.

Vägar skall underhållas, men jag motsätter mig den planerade vägförbindelsen mellan r40 och E20 vid Jeriko. Det planerade kvartsmotet och genomfarten i Brobacken likaså.

(Jag föredrar personligen traditionella korsningar framför rondeller -för miljöns skull, som en passus till min karaktär)

Äldrevården:

Äldrevården i Lerum skall inte ligga på entreprenad. Att genom upphandling av olika privata aktörer välja det företaget som erbjuder den billigast notan är inte rätt mot våra pensionärer. Det är nämligen på bekostnad av kvalitén för vårdtagaren som notan blir billig har vi ju av erfarenhet blivit varse. Även undersköterskornas och sjuksköterskornas arbetsbörda och stress har stigit till oroväckande nivåer, där de själva inte längre kan ge vårdtagarna den vård och den tid de så mycket behöver, och så gärna vill ge.

Skolorna:

Skolornas kvalité måste likt äldrevården återupprättas. Rektorernas svåra kamp med att få ihop en fungerande verksamhet för elevernas bästa är rent ut sagt omöjlig snart, om elevpengen fortsätter att sjunka.

Här är det formen för elevpengen som felar, där man ger större bidrag per elev för de som har lågutbildade föräldrar, invandrare, bråkmånsar och de från fattiga hemmaförhållanden. Alla elever har unika behov oavsett bakgrund naturligtvis, och alla skolor skall ha en elevpeng som tidigare, där elevpengen är densamma rätt över utan särbehandlingar eller andra typer av kvoteringar. Detta ”nya” elevpengsystem är såklart bara framtaget för att kunna skära ned på kärnverksamheten…

I de fall då elever kräver mer uppmärksamhet och speciallärare skall naturligtvis den extra kostnaden skjutas till. Bamba skall laga sin egen mat, och husmor skall med eget ansvar för ekonomin ansvara för inhandlandet av råvaror, som skall vara så närproducerade som möjligt. Centrala kök och endast uppvärmning av mat i skolorna är en tråkig utveckling, och en skymf mot personalens yrkesstolthet. Dessutom har det visat sig vara mer kostsamt (men det vill man ju inte erkänna).

Mer åsikter kommer såklart publiceras allt eftersom ”bloggen” utvecklas. Du är hemskt välkommen att skicka ett meddelande med tips på ett ämne du vill att jag skall skriva ned här. Stort som litet.

Det gör ni till: jimmie.stranne@sverigdemokraterna.se

Annonser
%d bloggare gillar detta: